Häromdagen fyllde ju mannen år och jag vet att ni var några som undrade vad jag hittade på åt honom, nu när jag inte kunde ge en resa. Det var inte lätt kan jag tala om. Ovanpå det faktum att vi var lite begränsade i år med tanke på silkesapans ålder så är min man typ den värsta i världen att köpa presenter till – han önskar sig så sjukt tråkiga saker (strumpor, en skiftnyckel, eller varför inte en pannlampa det vore ju trevligt) och samtidigt är han extremt praktisk. Jag är däremot anti-praktisk när det gäller presenter och tvärvägrar att köpa nånting med ordet pann i sig.

Men i år blev det lite utav en kompromiss. Han fick två par skor (praktiskt) och två varianter av sina favoritdoftljus (mindre praktiskt, mer bra för själens fågel). Funkade finfint det också.

Men nästa år, då rockar vi Rom med silkesapan tycker jag. Det hade han nog tyckt om.

Mellan packningen och amningarna håller jag på att försöka förbereda bloggen för Björn. Ett nästan omöjligt uppdrag, jag vet, (som att försöka förbereda SJ på snö varje år) men nu har jag iallafall gjort allt jag kunnat för att ni ska kunna ta del av denna händelse! på måndag.

Det är sagt att det är bloggens Facebooksida han ska uppdatera på, och mitt twitterkonto. Jag ägde inget twitterkonto innan idag men om bloggfejan nu inte skulle funka och han uppdaterar mitt privata konto istället så var det väl bäst att skaffa twitter också, för att vara på den säkra sidan. Det var en bedrift kan jag säga, då jag har noll koll på Twitter och inte har den blekaste om hur det funkar. Men nu är twitterkontot länkat till bloggens feja, så allt han twittrar kommer åtminstone automatiskt att dundra in på fejansidan. Och för er som varken har facebook eller twitter har jag försökt lägga in en grej här på högersidan där Björns alla tweets hamnar automatiskt direkt när han skriver dom. Så nu har vi hängsle och livrem allihop! Har vi riktig tur kommer ni att kunna ta del av både hans statusuppdateringar på fejan och hans tweets – i värsta fall får vi bara hans tweets.

Ja, eller hur? Bara och bara. Det är ju trots allt Ranelid vi pratar om.
Finns inget ”bara” med honom, inte.

Jodå. Så nu är jag så förberedd man kan bli. Nu väntar jag bara på att han ska nappa på att få komma hit och äta ål och bli borstad i håret också. Det hade varit grejer, det.

Ja, nu är den insydd och hemma. Det var den här jag hade tänkt. Att hitta en klänning som funkar på en  nyförlöst kropp (hej fladder) är inte det enklaste men den här sitter inte åt nånstans och är ganska förlåtande. (Den är axelbandslös, den där vänstra stroppen är bara för att kunna hänga klänningen). Och det där med amningen… Kan funka, den går ju att hyska upp bak och hasa ner. I annat fall är det heja bröstpump som gäller, funkar ju det också.

Och jag vet; klänningen är ju ganska flådig men tänkte klä ner den lite med nästan noll accessoarer och utsläppt hår.

Vad tror ni? Funkar?

Tänk. Det blev fredag igen! Det firade silkesapan med att sova extra fint inatt och ge sin mamma sex timmar mellan målen istället för fem och det tackar vi verkligen för. Om jag bara får sova så kan han göra precis vad han vill på dagarna, faktiskt. Inte för att han gör så mycket, vi är ju ännu inte riktigt där när han står bakom garaget och tjuvröker Camel och har skaffat synttofs och röda skosnören, men ändå. Jag är tacksam.

Och tack för hjälpen angående klänningen! Jag kan lita på er. Klänning it is, alltså. Ska försöka visa den idag så ni får se vad jag hade tänkt mig, och sen på söndag får ni såklart se hela fadderullan med smink och hår och grejer. Ska även försöka direktblogga så gott det går med en iPhone från galan såklart – om jag lyckades göra det under en förlossning så ska jag väl lyckas göra det under en mamagala också kan man tycka. Ett tag funderade jag lite på om jag skulle låta er ge mig uppdrag under kvällen som var värda olika poäng (typ luta dig fram och sniffa Paolo Roberto i håret och säg mmmmm = 10 poäng) och sen kunde jag försöka utföra dom och se hur mycket poäng jag kammade hem – men sen kom jag på att ni är ju precis lika rubbade som jag är och att en sån grej ganska garanterat skulle spåra ur och förmodligen få mig arresterad och det vill vi ju inte. Inte när man har klätt upp sig och allt.

Men nu ska jag försöka packa, vi åker upp imorgon och det känns som om jag vill packa med mig hela huset. Första gången man reser med silkesapa tror jag att det är ganska befogat att go crazy i packningen men jag ska ändå försöka hålla det till ett någotsånär balanserat bagagekaos och det kommer att kräva all min fokus i nån timme nu.

Och alla ni som undrar vad Limhamnsbomb är? Oj oj oj. Det är himmelriket. Mjuka bullar fyllda med vispad vaniljgrädde, inhandlas här och äts med fördel i laddningar om minst fyra åt gången. Bilder och kärleksförklaring kan man se här.

Hörni. Nu måste jag vara lite brudig här och be om er åsikt i en sak, okej? (Men först; huuur söt är han inte?!). Nåja; tillbaks till ämnet. Mamagalan. Ni som har varit där; vad har folk på sig egentligen? Jag försöker titta på de kort jag hittar på nätet och jag blir inte riktigt klok på vad folk kommer i. Det verkar ju vara en himla spridning. Hur fancy schmancy har folk varit?

Jag hade tänkt sporta en långklänning men nu vet jag inte. Man vill ju inte vara överklädd, om alla andra kommer i jeans. Men samtidigt är jag väl lite gammaldags sådär; är det gala så är det liksom och då borde man klä upp sig. Jag är en sån som blir sur för att folk inte anstränger sig när de går på Casino Cosmopol eftersom jag tycker att alla casinon ska vara som de är i James Bond-filmer. Ja, ni fattar.

Tyvärr kan jag inte visa klänningen förrän imorgon, men den är lång och inte särskilt casual. Medel-gala, skulle jag väl säga. Inget glitter eller paljetter men heller inget jag skulle ha på kvarterskrogen.Uj uj uj. I-landsproblem.

Vad säger ni? Ni som har varit där; vad har folk på sig? Och ni andra; klä upp sig på Mama-galan eller inte?