Silkesapan har däckat och vi ska sätta igång en film och trassla in oss i soffan och ta tillvara på hela-familjen-tiden som är kvar ikväll, innan veckan startar imorgon och mannen måste jobba. Och det är väl egentligen sånt söndagskvällar är till för? Att ligga som en padda med huvudet på varann i soffan och mumla trött.

Imorgon tar vi nya tag igen. Men nu slöar vi lite, tycker jag.

Glöm inte bort drömtävlingen, den pågår till 20:00 ikväll!

Idag har man kissat ner sin mamma fyra gånger. Jomensåerealltså. En gång var till och med en dubbelkiss med bara någon knapp minut isär; ungefär tiden det tar att sträcka sig efter en ny blöja och vika ut den. Inte illa.

Men nu ska Leo och jag återgå till att lyssna på Vivaldi och ha mental träning. På torsdag är det nämligen BVC-besök och då ska han kunna följa en leksak med blicken står det i häftet, och då måste ju Leo kick ass med alla de andra BVC-bebisarna såklart. Oj! ska dom ropa han är ju den bästa blickföljare vi sett! Precis så ska det gå till.

Så Vivaldi och lite coachning från mamma sen är saken biff, tror jag. Jepp jepp.

Konstigaste känslan på länge? När man klär på sig och kommer på att man kan knäppa den där koftan man alldeles nyss mest kunde använda som slängkappa.

Plötsligt händer det, liksom.

(Men ännu konstigare är nog att första tanken efter moahahaha är
att man saknar sin stora mage).

Älskad pyjamas från Eggkids – önskar jag kunde ha en likadan. Man vill ju bara äta upp honom!

Jisses. Så var helgen snart slut. Hur gick det till? Känns som om det var tio minuter sen det var fredag, och nu sitter man i morgonsoffan med kakaduafrisyr och äter rostat bröd och förstår ingenting.

Så mycket bättre igår var … bra. Men jag saknar det där extra, ni vet, det som fanns i första säsongen. Kemin. Det är som om artisterna de plockat i år är hur bra som helst på papper, men den där gruppkemin har inte riktigt kommit igång. Jag vet inte om de dricker mindre vin i den här omgången eller om det helt enkelt bara är så att det är dag två och att de inte känner varann ännu. Kanske lossnar det lite längre fram. Mitt drömscenario är iallafall att Laleh och Jason blir ihouppa!, att Wiehe fortsätter att vara sådär oförskämt jäkla peppad inför allt och att Eva släpper in alla lite mer och slutar att hålla det där avståndet.

Så. Nu ska jag inte vara Hans Wiklund längre.

Idag kommer mannens syster förbi med Folkpartisten, jag ska försöka baka något och vädret verkar locka för en promenad (en kort sådan, ingen jäkla PW).

Heja söndag!

Leo är badad, flickorna parkerade i soffan och jag har börjat sukta in mig på chipspåsen jag vet finns nånstans i skåpen. Snart är det ju Så mycket bättre och jag fullkomligen älskar det programmet – eller ja, jag älskade förra säsongen. Få se om det här kommer att bli lika varmt när de väl slappnar av lite.

Största behållningen tycker jag är Wiehe! Herregud vad glad han är! Jag har liksom haft bilden av att han är en svår, plågad typ (flickan och kråkan till exempel är ju inget uppåttjack direkt) så därför var han helt klart den största positiva överraskningen. Jag vill bara sätta mig bredvid honom och flina ikapp och peta honom lite i mustaschen när jag ser honom. Underbart.

Så ja, det är vad vi hittar på här hemma ikväll. Inte så rafflande kanske men oj så skönt.