Det här är en lek som jag och mina vänner brukar roa oss med ibland. Önskemiddagen. Det går ut på att man tänker sig att man har ett bord med åtta platser, och en av de här åtta platserna är till dig. Resterande sju platser ska du fylla med sex män och en kvinna (eller sex kvinnor och en man, beroende på om det är gubb- eller kvinnoversionen av middag) som du själv tror skulle göra en sjuhelsikes kväll av det hela. Du får helt enkelt handplocka dina gäster av vilka svenska kändisar som helst, och sen berätta varför du valt just dessa. Hysteriskt roliga kombinationer brukar komma fram.
Det här ovanför är mitt dreamteam. Det är faktiskt så mycket dreamteam att jag får lite gåshud när jag sätter ihop det och sitter och hummar upphetsat för mig själv och blir lite sur över att inte typ TV3 har fattat vilken programidé jag sitter på och genast kontaktat mig för att starta min middag. För jag skulle verkligen, verkligen vilja uppleva den här balunsen. Det kan jag säga. Verkligen.
Så vilka har vi då? (Som ni kommer att märka har jag en viss förkärlek till korpulenta, smågriniga män men det behöver vi inte bry oss så mycket om tycker jag). Jo. Jag skulle ha med:
- Edward Blom. För att han är fantastisk. Det finns ingen som kan glida runt i sidenmorgonrock och dricka punsch och bräka belåtet som han. Man bara måste älska honom för detta gladlynta, viftande lilla paket han ändå är.
- Bengt Frithiofsson. Jamen, eller hur?! Om man har hår som står rakt upp, pratar så bara hälften av Sverige förstår och blir full på TV flera mornar i veckan – då måste man vara med på min middag. Så är det bara.
- Sasha Mesic. Om ni inte vet vem Sasha är så råder jag er att titta här. Sen kommer det att bli uppenbart varför han får vara med. Suck it, Sasha! Älskar’t.
- Björn Ranelid. Jo jag vet, det är ett ganska risky card. Känns som om det kan gå åt helvete eller bli hur bra som helst beroende på dagsform. Jag hade lite svårt för Björn innan jag läste den här intervjun (som för övrigt måste vara något av det bästa som gjorts i journalistsverige ever) men efter den artikeln så älskade jag honom. Skrattade så jag grät.
- Leif GW Persson. Å, denna pärla! Denna sura, mumlande trädgårdstomte till man – jag finner honom helt oemotståndlig. När han var med i Efterlyst och förolämpade Hasse Aaro satt jag alltid förtjust och tittade och fnittrade. Han skulle få vara med på min middag mest för att. Så kunde han sitta och humma med kaksmulor i skägget och jag kunde våffla hans hår. Typ.
- Alex Schulman. Jag är lite galen i Alex Schulman. Dels efter intervjun med Björn, men också för att ingen skriver som han gör. Lite lågmält, satiriskt, men alltid med hjärta. Anledningen till att jag tar med honom på middagen är helt enkelt för att jag tror att han hade älskat den här gästlistan och skulle blivit glad över att få vara med. Och vem vill inte göra Alex Schulman glad? Just det.
- Och så har vi damen i leken. Här valde jag Amelia Adamo. Mycket för att hon är en jäkligt cool och smart kvinna, men främst för att jag tror att hon är den som skulle hantera de här männen absolut bäst. Få ut guldet ur dom. Fast på min middag skulle hon inte komma naken. Bara för att förtydliga.
Sådärj. Det var min Önskemiddag; gubbversionen. Ni ser ju vilket upplägg, vilken rysare! Jag skulle låsa alla dörrar och tvinga samtliga att stanna med mig till sent in på natten och spela Twister och sjunga Singstar. Kanske kunde Björn framföra en liten monolog medan jag våfflade Leifs hår och Bengt fylledansade med Amelia. Ah….
Nu ska jag kasta i mig lite frukost och sen ge mig iväg och träffa C-O som är i stan för första gången på hundra år. Men tills jag är tillbaka; hur skulle er Önskemiddag se ut?
