Att vara svag för ikoner.

Livet


Bilder: Blackballoon

Jag vet inte varför, men jag har alltid varit svag för ikoner. Man hittar dom här och där i mitt hem, oftast som små överraskningar – gömda i ett större sammanhang där de kan vara svåra att se från första början men de finns där. Radband, helgonsymboler, gamla bilder, madonnor; till och med en vansinnigt tacky självlysande, grön Jesus som jag fick av en reklambyrå en gång och som jag har älskat vanvettigt sedan dess. Alla samsas dom om utrymme i mitt liv och varje gång jag snubblar över nåt nytt blir jag som ett litet barn.

Som de här vackert döpta armbanden från Vintage by fé inne hos Blackballoon. Oh my. Från vänster har vi Ambre, Floressa, Doriane och så favoriten Salomé. Patinerade, höstlängtande och för en gångs skull inte oförskämt dyra.

En av varje, tack.

Att presentera dagens fundering, del 3.

Livet

Ja, nu är det Zara igen men Expo-personalen hade verkligen gått lite Thorsten Flinck på det här skyltfönstret i morse. Jag blev riktigt tagen av denna konstellation, gick fram och tillbaka några gånger. Tog ett steg tillbaka med fingertopparna mot hakan och sa hmmmm samtidigt som jag gungade lite tå-häl där på kullerstenen och, så att säga, tog in känslan.

Så vad är det egentligen vi ser?

En av dockorna har fallit raklång utan att visa någon form av tendens till att ta emot fallet med händerna, medan en annan docka sitter lite nonchalant och blickar ut över det hela och skrevpillaren står intakt vid sidan om (hon har dock simmat ur bild men hon finns där). Hm.

Vad är det dom försöker säga? Är det någon slags manifestation? En protest mot facket? En falang? 

Spänningen tätnar.

Att inte förstå resonemanget.

Livet

Häromdagen fick jag följande fråga av en manlig bekant: har du någon gång utnyttjat din graviditet för att få som du vill? Samtidigt insinuerades det så det skvätte om det att jag dagligen på ena eller andra sättet utnyttjade det faktum att jag är gravid till att ”få vad jag vill”. Herregud. Jag trodde att jag skulle skratta ihjäl mig.

Mitt svar var det finns inte ett skit jag kan få genom att utnyttja det faktum att jag ser ut som en bratwurst. Vilket han inte riktigt köpte. Tydligen skulle jag kunna håva hem alla möjliga typer av tjänster och fördelar genom att vandra omkring och vara galet gravid – fördelar som jag helt har missat. Jag håller helt med om att man kan få en himla massa fördelar av att vara tight och ung och le brett, men jag har hittills inte stött på en enda gång då man kan flirta sig till bättre service när man står och vajar med sina 80 kilo, halvsvettig och ser hormonellt hotfull ut samtidigt som man äter kexchoklad och pustar. Tvärtom.

Så. Om man bortser från det faktum att man blir irriterad över en karl som tror att det här med att vara höggravid är ett glidartillstånd, vad kan folk tro att man har för fördelar med att vara preggo? Kan ni hjälpa mig lite här? Vi har ju hela ”folk reser sig på bussen”-grejen men kom igen; hur spännande är det? Och så slipper man tunga lyft såklart, men det blir jag bara sur över eftersom det är en begränsning hos mig själv jag inte tycker om; att jag inte ens kan flytta soffbordet själv utan att känna hur Leo ploppar ut fontanellen i bäckenkanalen. Det enda jag själv kan komma på utöver ursäkten att äta vad fan man vill när man vill, och som är en riktig fördel, är att man kan hämta ut paket utan avi eftersom ingen tror att en gravid kvinna luras. Helt plötsligt är man som en norrlänning; alla tar för givet att du är ärlig och skulle aldrig få för sig att ifrågasätta dina motiv. Så visst. Det kanske man skulle kunna utnyttja till något. Stjäla nåt barns majblommor och sälja dom själv kanske, vad vet jag, eller bedriva raffinerade bedrägeriförsök på IKEA. Men för det krävs det ju trots allt att man är lite hårdnackad och särskilt gangsta kan jag väl inte påstå att jag är.

Så, vad har jag missat? Vilka fördelar har vi gravida att håva hem? Ut med det bara.