Fördelen med roadtrip i regnigt väder är att man kan ta sig tiden att besöka såna man saknat. Som Göteborgs finaste herrar, till exempel. Där har vi nu suttit ett tag och druckit kaffe och pratat om hur man i Singapore förklarar hjärtmuskelinflammation med you have infection in heart, you may die.

Och nu är vi i bilen igen och längtar hem till vetefälten och hundarna och huset som alltid doftar svagt, svagt av lavendel och ikväll blir det inte mycket annat gjort än ett nytt soffbord och en film och famnen full av vinthund.

Idag fick vi sova, länge, och sen har vi suttit vid havet igen och ätit frukost och tittat på regnet och funderat på om idag inte är en ganska bra dag att åka hem ändå. Vi längtar ihjäl oss litegrann efter hundarna och jag har två möbler att kasta mig över och väderprognosen lovar oväder i dagar. Så jo. Idag blir nog en bra dag att åka hem.

Först ska mannen bara morgonbada (ja i regnet, han är lite rubbad) och jag ska äta ett paket Tom&Jerry-kex, och sen blir det hejdå-kramande och vinkande och sen bär det iväg. Det fina med den här platsen är att den bara ligger här fyra timmar bort och väntar närhelst man får abstinens, och vi har tre veckors semester framför oss. Det finns alltså en ganska stor risk att vi kommer tillbaka.

Och då är det också lätt att åka hem när doften av ett vinthundsöra fattas oss aningen för mycket.

Det är såhär ni hittar oss i någon timme till; mätta och trötta och med ögonen på havet.

Skymning och dubbelsängstäcke är en oslagbar kombination.

Det är inte svårt att göra det här. Spendera eftermiddagar, alltså. Vi njuter av vädret och äter kanelbullar och bara umgås med varann och min bror har med sig barnen och pappa underhåller den äldsta med färgglada historier och roliga röster – precis som han alltid gjorde med oss när vi var små.

Och ikväll kommer min farbror och hans fru och två av mina kusiner, så då blir det ännu ett kramkalas och ett herregud-var-det-var-längesen och man behöver såntdär ibland; träffa såna man kommer ifrån – bara för att se alla likheterna.

På loppiset? Åh ja, där hittade vi det allravackraste bordet och det var alldeles för stort för den lilla bilen så det fick vi helt enkelt bara lösa lite kreativt sådär.

Så nu äger vi ett helt perfekt bord som visst blev ett soffbord och som kommer att vara sådär galet tjusigt när det är färdigt. Ska visa lite bättre bilder på det sen när vi är hemma igen och lyckats tråckla ur det ur bilen men oj med lite färg så ska det få ta över mitt vardagsrum totalt.

Men nu måste jag gå och bada, säger mannen. Så då gör jag väl det. Vi hörs ikväll igen, som vi alltid gör.

Här ute minns jag hur det är att ha semester; vi tar långa promenader och kikar in hos fiskhandlare och sniffar i luften i efter spår av tång – och allting är precis lika vackert som sist vi lämnade det, fast snäppet bättre.

Vi gjorde ett besök på Lantz och är nu ägare till den bedövande söta kaninen ni ser på en av bilderna; den är lite skamfilad och smutsig och fick mig att säga åh på det där sättet som bara betyder den tar vi och inget annat, och efter en halvtimmes strosande i den butiken är man yr av ha-begär och längtan efter ett eget västkusthus att inreda med solblekta tyger och sträva bord.

Och nu ska vi bara äta lunch sen bär det av mot badholmarna för att spendera eftermiddagen i solen och kanske, kanske vågar jag doppa tårna i det klara vattnet. Efter det? Loppis och brygghäng och en eftermiddagslur bland saltdoftande lakan.