Att bli på gott humör.

Silkesapan

 

Det är märkligt hur en hel ny värld verkligen har öppnat sig nu när man är gravid. Helt plötsligt finns där så många nya källor att ösa ur när det gäller att hitta inspiration och glädje. Som de där veckobreven som skickas ut där man kan läsa om vad som händer med babyn och vad man kan vänta sig som blivande mamma de närmsta sju dagarna – de är en aldrig sinande källa till underhållning. Som den här veckan exempelvis: 

Vanliga graviditetssymptom i vecka 28: 

 

  • Förändringar i brösten; ömhet, spänningar.
  • Överaktiv blåsa.
  • Förstoppning.
  • Halsbränna och/eller sura uppstötningar.
  • Huvudvärk.
  • Bristningar.
  • Klåda.
  • Ligamentssmärtor.
  • Hemorrojder.

Wow. Vilken vecka! Klåda och hemorrojder alltså, det fanns inte med på förra veckan. Nu blev jag verkligen pepp av dessa rafflande nyheter!

Att svara på frågor, del 2.

Livet

Tjahapp då kör vi vidare med del 2 av era frågor!

Du är ju inte bara duktig på att skriva, du tar superfina bilder också!!
Är du självlärd? Vilket är ditt favoritobjektiv? Lägger du ner mycket tid på redigering av bilderna?
Tusen tack för allt beröm. Ja, jag är självlärd och har bara övat mig till hur jag vill ha det. Mitt absoluta favoritobjektiv är ett macro som heter Canon EF 50 mm 1:1.8 och som jag fick av mannen förra julen. Jag lägger inte ner så jättemycket tid på redigering, kanske två minuter per bild ungefär.

Hur bestämde ni att ni ville bo på landet? Jag har ju bott mer eller mindre halva mitt liv ”på landet” så för mig har det aldrig funnit några tveksamheter att det är så jag vill bo (när jag blev äldre, när jag var tonåring kunde jag inte tänka mig något annat än stan såklart). Jag tror att jag har skrivit det innan; det är något onaturligt för mig det där med att bo i stan och inte kunna se längre än tio meter innan sikten stoppas av en husvägg.Mannen är däremot stadsbo och hade lite svårare med tanken, men nu kan han inte tänka sig att byta tillbaka den här livskvalitén mot en lägenhet i stan igen.

Var bor ni? Vi bor ca 15-20 minuter utanför Malmös innerstad, ut mot kusten.

Har ni renoverat mycket? Inte så jättemycket. Vi har bytt mycket i köket, målat några golv och slängt ut några väggar. Om du tittar under kategorierna ”Huset” och ”Nestinghysterin” här åt höger så kan du hitta det mesta som har blivit gjort här hemma. Och du; jag tycker absolut att ni ska göra det. Ta steget bara.

Vilka böcker läste du som barn? Jag slukade skräck när jag var liten (aningen rubbat, jag vet) och läste allt av Dean R Koontz.

Vilken bok önskade du att du hade skrivit? ”Arnaia-kastad i havet” såklart eftersom det nog är den vackraste boken som finns, men även Kerstin Thorvalls ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig”.

Trellehulla? På riktigt? Nej, jag bor inte i Trelleborg. Inte ens på låtsas, ha ha.

Vad är din största fasa över att bli mamma? Alltså, om du är rädd för att sunka ner dig, eller bli en sån där morsa som bara snackar bajs? Du fattar vad jag menar va? Jag fattar vad du menar och hm…. Jag är nog inte så rädd för att bli en så som pratar om mitt barn hela tiden, för det tar jag för givet att jag kommer att göra. Däremot kan jag bli livrädd över att bara helt släppa taget om mig själv och klippa mammahår och ha urtvättade t-shirtar med kattungar på och börja röka cigaretter utan filter. Att gå omkring i tofflor och kalla barnen för ”ettan” och ”tvåan” och sådär, och att sluta skratta åt saker jag idag tycker är roligt.

Hur kom du på namnet Leo? Förstavalet var Theo, men eftersom någon vi känner hann först så blev det Leo istället.

Var just den hundrasen? För att vinthundar är som jag, fast hund. Mer om varför det blev saluki kan du läsa här.

Har ni bott länge på landet? Vi flyttade hit i oktober förra året, så när Leo kommer har vi varit här i drygt ett år.

Hur länge har du varit någons fru? Jag har varit någons fru sen den 28 augusti förra året.

Var gifte du dig?I en liten fiskekyrka på västkusten. Det var magiskt.

Hur gammal är du? Jag är trettio år gammal. Men det går över.

Hur länge tog de innan du och Scout var officiellt tillsammans? Ha ha det beror på vem av oss du frågar. Mannen tycker nog att det var bra mycket tidigare än jag vad jag tycker, men som ”årsdag” har vi satt den första gången vi träffade varann – den 11 juli 2009.

Vem tog första steget? Ja alltså, jag fick ju ligga i ganska rejält för att ens få till en träff eftersom min man inte direkt var den sociala typen och nog mest tyckte att match var ett ställe där man skrev in sig och sen skötte sig allt annat liksom av sig själv. Men det första steget till att vara ”officiellt tillsammans” stod definitivt han för. Efter vår andra dejt ville han ändra relationsstatus på fejan, vilket fick mig att skratta på nåt konstigt falsett-aktigt sätt och undvika hans samtal i dagar medan jag debatterade med mina vänner om hur tusan jag skulle ta mig ur det där. Tillslut kom jag på den geniala idén att ändra till ”det är komplicerat” – det var en snygg mellanväg, och han förstod inget alls 🙂

Oj oj då, nu far 1000 frågor i huvudet….
– har ni tänkt dela på föräldraledigheten?
Nej, inte som det ser ut nu. Jag tar större delen och han tar några månader när Leo är större och jag går tillbaka och jobbar.

– har ni funderat över hundarna o Leo? Tänkte mest på allergi aspekt/virvlande hår.. För mig är det bara så otänkbart att vi skulle få ett barn som är allergiskt. Men om han är det så får mannen fixa lite sensibilisering, helt enkelt. Allt går att lösa och det får vi ta som det kommer.

– planerar du att gå tillbaka till arbetet eller har du tänkt bli hemmafru?;) Nä, hemmafru är ingenting för mig. Om jag inte får arbeta med något  skulle jag nog vissna.

– önskar ni fler småttingar? Vi börjar med den här så får vi se *s* Jag skulle ju aldrig ha barn. Egentligen.

– varför tycker du inte att du kan laga mat när du bakar högklassigt? Förmodligen för att jag inte är så intresserad av det och det är ett smidigt sätt att slippa.

– har ni funderat på vad er toleransnivå/smärtgräns är beträffande grannarnas bygge o strulet med tomtstrl mm? Nä-ä… Alltså… Jag ser det såhär; vad är det värsta som kan hända? Visst, det är struligt och jobbigt och tar lite tid – men skadan är ju redan skedd och det hjälper inte att hetsa upp sig eller att gräva ner sig. Allt ordnar ju sig ändå, tillslut. Det tar bara lite olika tid.

Du ser ju hypergravid ut! Hur går det med arbetet då? Ha ha ja, jag är ganska gravid nu. Men eftersom de plockade in en mammavikarie som gått parallellt med mig sen i april så slipper jag alla resor vilket innebär att jag bara är på kontoret. Så visst är jag tung och visst har jag fötter som gud-vet-vad och ett par strejkande revben, men jag klagar inte. Det kunde varit hundra gånger värre och jag mår ju i ärlighetens namn riktigt bra. Jag har lite mer begränsningar i vad jag orkar med nu bara, det är allt.

Är din man din chef? Eller har jag helt missförstått?! Hur är det isf att jobba tillsammans? Ha ha ha  nä gud nej, han är inte min chef! Det hade han nog gillat *s* Min chef heter Björn och är förvisso en av världens absolut finaste killar som jag gärna skulle pimpa ut till någon jag tycker väldigt mycket om, men vi är inte gifta (och tur är nog det).

Vad har du för kamera och objektiv? Du får så fint ljus i bilderna, dela gärna med dig om hur du bär dig åt. Jag har en Canon EOS 1000 D ihop med ett macroobjektiv (EF 50 mm 1:1.8). Macron är bra på så sätt att den släpper in väldigt mycket ljus så att man kan fotografera även i dåliga ljusförhållanden.

Bor ni i Skåne? Jag ska dit nu på semestern (min sambo tog med mig dit för två år sen, han är därifrån, och jag blev totalt superförälskad!!!) och undrar om du har några bra tips på loppisar, caféer mm!!! Det har jag säkert! Skicka mig ett mail och berätta var i Skåne ni ska så ska jag kanske kunna hjälpa till med nåt smultronställe.

Vad har din nyckel till framgång varit? Fake it til you make it. Jag tror på att hoppa  eftersom att hoppa oftast är det bästa alternativet och eftersom man klarar av så mycket mer än man tror. Jag försöker att inte låta rädsla och negativitet hindra mig från att göra det jag vill – tankens kraft är otrolig. Och så försöker jag komma ihåg att berömma människor. För att lyckas behöver man duktiga människor omkring sig, att tro att man kan ta sig hur långt som helst bara på egen kraft är ganska naivt.

Vilken sorts läkare är din man? Han är radiolog. Jag försökte länge få in honom på plastikkirurgi-banan, men tji fick jag.

Morotskaka eller kladdkaka? Kladdkaka alla dagar!
Kaffe eller te? Aldrig lärt mig dricka kaffe, så det är helt klart te.
Sol eller vintersemester? Solsemester!
Favoritmat? Nu under graviditeten? Skånepepparkakor och Oboy. Annars gillar jag alla former av kryddstark, kolhydratrik mat.
Det mest pinsamma du gjort i ditt liv? Åh herregud, det är ett helt eget inlägg i sig själv.

Du är så fin i håret! Vad gör du för att hålla det så snyggt? Kan du inte visa lite mer bilder så man får en uppfattning om färgen? Man tackar! Mitt hår är enbart ett resultat av gener och Böddi, själv har jag inte så mycket med det att göra. En bra frisör är ovärderligt, särskilt när man har Ronja Rövardotterhår i sig själv.

Var har du fått tag på den fina hästen i rustning som ni har i fönstret i vardagsrummet? Oh den hittade jag i en inredningsbutik i Falun. Dock finns det ganska suspekta detaljer på den märkte jag…

Att ha måndagskväll.

Livet

Vet ni att jag fastnade i badkaret nyss? Det är sant. Jag satt på den smala delen i mitten och skulle vända mig om och det skulle jag inte gjort. Det blev liksom bara ett blött, sugande ljud och sen satt jag där. Fast. Som en höggravid vattenbuffel inklämd på tvären i ett badkar. Jag var tvungen att lirka upp knäna mot hakan millimeter för millimeter tills det äntligen sa plopp och jag lossnade så att det skvalpade över vatten på golvet och jag kunde röra mig fritt igen. Inte det minsta förnedrande. Nejdå.

Men nu sitter jag iallafall här i mannens kläder och ska äta äpple i yoghurt och smörja in varenda klämd Emma-del och muttra lite för mig själv.

Det är tur att jag har några skivor kvar av House.

Att svara på frågor, del 1.

Livet

Oj, det blev så många frågor att jag tror att det är bäst att vi delar upp dom så att ni inte tröttnar totalt. Men here we go:

Var kommer golvet i köket ifrån?

Det kommer ifrån Marrakech Design och är det som jag är absolut mest nöjd med i hela huset tror jag. Det är matt och vackert och snudd på underhållsfritt. Det enda som var jobbigt var att bestämma sig för vilket av alla dessa otroliga plattor vi skulle välja men tillslut bestämde jag mig för den här som heter Trädgård Dis. Lite fler bilder (före och efter) kan man se här. Där ser ni också plattorna ovanför köksbänken från samma ställe.

Vad för typ av böcker läser du? Det beror lite på vilket humör jag är på. Men jag älskar böcker med vackert språk och jag får tycker-illa-om-rysningar av författare som överanvänder punkter.

Hur länge ska du vara mammaledig? 12 månader hade jag väl tänkt till att börja med. Sen får vi se.

Vad är det bästa i världen som har skrivits? Det absolut bästa stycket som någonsin skrivits är av Märta Tikkanen och kommer från världens vackraste bok Arnaia – kastad i havet, och det spelar ingen roll hur många gånger jag läser de meningarna – de är fortfarande det vackraste jag vet och det finns ingenting som förklarar just kärlek så bra som de:

”bara en koltrasts drillande en marsmorgon;
hur står du ut någonannanstans än här? med mig?”

Var det svårt att välja namn till Leo? Nej inte det minsta faktiskt. Vi var ju bara hundra på att det var en Alva, men när vi fick reda på att det var en Leo så var det ett självklart namn. Elias fick jag däremot kämpa lite för, ha ha.

Hej Emma! Undrar om du kan berätta hur lång din trevliga man är. Kram! Det kan jag absolut göra. Han är 1.70, perfekt pusshöjd med andra ord.

Är lite nyfiken på vad du jobbar med ? Vore jätteintressant om du ville berätta med några meningar ! Jag jobbar som försäljningsansvarig och det kan vara lite klurigt att förklara på några meningar, men mer om det kan man läsa här.

Hej Emma! Jag ska gifta mig i sommar och blev så inspirerad av dina bröllops inlägg. Kan du ge tips på bra bröllops fotografer? Jag kan varmt rekommendera Mikael Stiller som var med och fotade från kvällen innan till långt in på natten hos oss. Oj vad jag är kär i honom! Han fattade precis hur vi ville ha det och var ovanpå det en fruktansvärt trevlig människa. Några av hans bilder kan ni ser här och här. Sen måste jag ju bara tipsa om Goran som är ett underbarn! Han sjöng på vårt bröllop, men som fotograf är han oslagbar. Nu bor han i Peru men är hemma i Sverige över sommaren – så behöver ni bröllopsfotograf eller porträtt eller vadsomhelst så för guds skull kolla in honom.

Vilka låtar hade ni i kyrkan? Vi hade ett kanske lite udda låtval. Först, när alla gästerna satte sig, spelades Carla Bruni – Quelqu’un M’a Dit. Jag gick in med min pappa till Richard Wagner – Here Comes The Bride, sen sjöngs det The Temptations – My Girl, Beyoncé – Halo och en aningen modifierad version av Bo Kaspers Orkester – Det Smartaste Jag Gjort. Ut gick vi till Four Tops – I Can’t Help Myself (Sugar Pie, Honey Bunch) – Album Version (Stereo) och om ni inte har sett det klippet så finns detta att kolla på här.

Hur ser din mans ring ut?

Han har en lite matt-putsad ring i vitguld som vi fick gjord precis som vi ville ha den av en guldsmed i Malmö. Vi ville ha lite vintagekänsla på den, precis som på mina ringar. Utanpå är det ingraverat ”mitt paraply” eftersom det var det jag var för honom när vi träffades och han var en mycket krispig man med bekymmersrynka. På den tiden regnade det fasligt mycket på min man och jag brukade skoja om det och släta ut hans bekymmersrynka med tummen. Därav blev jag hans paraply.

Var kommer ditt intresse för att skriva? Det vet jag faktiskt inte. Det har liksom alltid funnits med mig och jag tror att jag har ärvt det av min farfar som skrev långa, burleska historier på sin elektriska skrivmaskin. När alla barnen-historierna var på modet och jag var runt 12, 13 år skrev han egna såna till mig (bland annat om min farmor) och postade dom med jämna mellanrum. Min farmor hette för övrigt Britta, så ni kan ju tänka er vad han kom fram till. Oj vad jag älskade den mannen.

Var hämtar du inspiration ifrån? Skrivinspiration? I livet. I saker som jag har upplevt och som jag upplever. Och i människor.

Och vilka bloggar rekommenderar du? Vill hitta fler underbara bloggar i din stil, många kan kännas så ytliga men här är det alltid varmt inne! Det finns så otroligt många bra och läsvärda och varma bloggar och jag har fått känslan av att ni som läser har ganska bra koll på varandra och tittar in hos varann titt som tätt. Men bland de ”större” bloggarna finns det tre tjejer som jag aldrig missar, just på grund av att de är härliga varma öppna kvinnor som man bara vill ta hem och ge kladdkaka: Malenami, Helt Enkelt och HoP.

Berätta mer om vigselringarna! Vart gjorde ni dem, vem har designat, vad är det för färger, hur mycket kostade de i runda slängar (om du är bekväm med att berätta det) osv.
Mannens gjorde vi på ett ställe som heter Lindes Guldsmedja (som inte har en hemsida tyvärr) och han var fantastisk. Den ena av mina köpte vi i Danmark och den andra på en guldsmedsauktion när vi nästan precis hade gett upp hoppet om att hitta den stilen jag ville ha. Förlovningsringen är en en-caratare med små stenar runt omkring och vigselringen är en bladformad variant med en cognacsfärgad diamant i mitten och sen ovala, bladformade diamanter i olika champagnefärger runt.

Varför började du att blogga ? För att få utlopp för all kreativitet som annars bara ligger och samlas i magtrakten och gör mig rastlös.

Om du inte hade fått någon direkt respons på dina inlägg, tror du att du hade fortsatt blogga då? Ja det tror jag absolut, men kanske inte i samma format.

Hej Emma!
Jag är ruskigt nyfiken på hur en paramedicinare är klippt!

Ha ha ha de är klippta såhär.

Jag undrar på hur dina nära och kära känner för att titt som tät bli omnämnda med bild o beskrivning i din blogg? brudarn aoch sigge har väl ingne talan men hur är det ex. med din man? börjar du bli orolig för att nu då din blogg växt, att familjen muschroomface skall läsa och anmäla dig för trakaserier ex.?
Nej det är jag inte ett dugg orolig för. Och alla mina nära och kära som är med i bloggen vet om att de är med där och har såklart gett sitt godkännande. Jag skulle aldrig vara bekväm med att lägga ut min man eller någon annan om det inte var på deras villkor. Det handlar ju om ren respekt. Men så vitt jag vet tycker de bara att det är roligt att bli omnämnda – jag skriver ju inget elakt eller fult om de jag älskar och jag hoppas att det lyser igenom i mina texter vad jag tycker om dom. Det finns en stolthet och en kärlek i mig som gör att jag vill dela dom med alla er, och jag tror att det är det dom känner. Och vad det gäller flickorna är de riktiga linslusar. Sigge är däremot mer tveksam till kameran och det respekterar jag – därför finns det bra mycket färre bilder på honom.

Pust! Det var del ett av frågestunden, del två tar vi lite senare. Det är underbart att läsa igenom era frågor, jag sitter och fnissar för mig själv och skakar på huvudet och hummar gillande. Fortsätt gärna fylla på om det finns något ni tycker att nån har missat. Nu ska jag kasta i mig lite mat och klappa Leo som fått för sig att sticka ut stjärten mellan mina revben.

Att ha en ”fråga-på-stund”.

Livet

Hörni. Jag får så många frågor nu på mail och i kommentarsfältet och jag är rädd att jag kanske missar att svara på en del av dom och det vill jag ju absolut inte. Så nu tycker jag att vi tar en ”fråga-på-stund”. Fråga vadsomhelst (förslagsvis inget kinky) så ska jag svara efter bästa förmåga ikväll, ok?

Och ps. Nu har ”smisk” kommit upp på topp 15 sökvägar till Att vara någons fru. Där ser man. Jag blir aningen oroad. Så ni som kanske har hittat hit på grund av att ni hoppas på att jag kan en himla massa om smisk måste jag nog tyvärr göra besvikna.

Så fråga inget om smisk. Pretty please.