När man är ledig gäller det att passa på att spendera tiden på det bästa sätt man vet. För mig är det att starta projekt, för mannen att spela golf eller att basta.
Och för Tooka är det att ligga i sängen och titta ut genom fönstret och ta igen sig. Hon sliter ju ut sig så fullständigt på vardagarna, tycker hon.
Gårdagens midsommarfirande var alldeles lagom med matfrosseri, prat och ”kom-igen-nu-Leo-och-vakna-det-är-faster-som-är-här”. Gustav var hundskeptiskt som vanligt, har inte en bild på honom där han inte sitter och sneglar misstänksamt mot flickorna och muttrar för sig själv.
Och den där extra lediga dagen känns verkligen! Att det bara är lördag idag är ju ljuvligt. Jag har en möbel att måla klart och lite pill med Leos rum att göra, så det kunde inte komma mer lägligt. Men först ska jag kasta i mig frukost och inta horisontalläge på soffan ett litet tag.
Och vad det gäller bloggträff – vad tror ni om lördag?
Återkommer med lite mer info under dagen men jag tycker att vi siktar på lördag. För då finns nämligen någon väldigt, väldigt fin här som jag vet att ni kommer att vilja träffa. Åh, så spännande!
Leos rum börjar bli färdigt, mannen bråkar med Klippon, om någon timme kommer Gustav & Marie för midsommarfirande och själv har jag fått hemmafruhysteri och ska ställa mig och koka sylt för första gången i mitt liv.
Glad midsommar, allihop!
Äntligen, äntligen är vi klara. Alla dessa snedtak gjorde det hela en aning besvärligt men tillslut satt den sista våden på plats och nu står rummet färdigtapetserat som en tom duk och väntar på allt det andra. Bara lister som ska på och eluttag som ska skruvas fast, sen kan alla Leo-sakerna flytta in.
Efter att ha tittat på en fantastisk tapet med storkar (för stora storkar tyvärr) och en annan vintageinspirerad med sjökartor landade jag tillslut i den här mjuka, randiga. Den är inte lika grön som den känns på de första motljusbilderna, utan är mer som de sista fotografierna. Den känns som något från Hamptons från 40-talet och andas saltluft och barnrum på samma gång. Den gick inte att motstå, helt enkelt.
Det enda problemet nu är att jag vill tapetsera resten av övervåningen också. Så ja, det blir nog en vända till tapetaffären snart för att bläddra fram något till vårt sovrum också. Så att det blir balans, liksom. Eller så.
Ja, alltså… Ja. Jag råkade köpa ett räddningsobjekt till. Och nu står det där i vardagsrummet och väntar på att få bli vackert och sen har jag faktiskt inte den blekaste om var jag ska ställa det. Hm.
Nåja.
Först är det i vilket fall som helst dags för tapetsering – vi ska försöka göra klart rummet idag. Men sen! Sen kan jag påbörja Projekt Rädda Möbeln. Trots att jag inte borde rädda fler möbler alls. Egentligen. Men hur ska jag låta bli när de ropar på mig sådär?