Idag övertalade jag mannen att åka till Vellinge marknad och gå omkring med mig i duggregnet och titta på en himla massa skräp och äta vaniljbullar. Eftersom jag är uppvuxen i en småstad blir jag alltid nostalgisk när det vankas marknader och trots att jag mest går runt och fnissar åt vad som erbjuds så sitter det ändå där, i hjärtat, och en del av mig blir tretton år igen och vill köpa en alldeles för liten Bamse-tshirt och stå och kasta med håret på torget.

Efter en timmes marknadsflanerande, en tur inom ett misslyckat loppis och en omväg för att titta på gamla möbler (utan att hitta något) så kom vi iallafall slutligen hem med två extra vaniljbullar till oss och en stor påse leversnittar till hundarna. Så nu ska jag lägga mig på soffan ett litet tag och fundera på om det är idag jag ska börja sylta eller om jag vill sätta igång något annat projekt. Eller om jag helt enkelt bara ska stanna kvar där, liggande, och dricka juice och titta på ambulansprogram istället.

Vi var visst lite trötta. Vi somnade, som vi alltid gör, i en trasselhög igår bland lakan och vinthundar och vaknade upp tolv timmar senare – vimmelkantiga, sömntrötta och förvånade. Jag har dessutom spenderat natten med att rädda huset från jättevågor och slåss med en gravid blondin, så jag hade lite att göra.

Väl ute i trädgården ser jag dock att mina ranunkler är på upp! Heja! De som jag tryckte ner på måfå i krukor och väl aldrig trodde skulle blomma såhär första gången (först var jag lite osäker på vad tusan det var jag hade planterat var någonstans så jag fick googla och minsann! det var mina ranunkler).

Och nu är jag hungrig som en varg och måste gå och kasta mig över ugnsvarma ciabatta, lagrad prästost och min nya (inte helt oangenäma) craving: skånepepparkakor.

Nom nom nom.

Nu har vi (= mannen) burit runt på skåp, bytt plats på saker och kånkat speglar. Jag har möblerat om halva vardagsrummet och ställt tillbaka det igen, letat efter en ny plats åt en lampa, klippt vinyl till badrummet och fått för mig att det där med att sylta nog ska bli min nästa hysteri. Vad tror ni om det? Koka sylt och marmelader och chutneys och tappa upp på burkar och samla på hög. Inte för att jag tycker särskilt mycket om sylt, men jag har en väldigt mattolerant man och ett väldigt stort behov av att göra något produktivt så det känns som att det där med att sylta vore fint för mig. Hm. Ja. Vi får nog prova det.

Men nu är det faktiskt dags att ta fredag och att svimma av litegrann i soffan. Gårdagen sitter fortfarande kvar i kroppen och jag har en Leo som bjuder på magparty, så det känns som att det är hög tid för att slänga upp fötterna i knäet på en älskad och somna framför nån serie jag inte bryr mig om tillräckligt mycket för att följa.

Trevlig fredagskväll, allihop.

Okey, håll i er nu för här kommer en bildkavalkad från gårdagens sommarfest! Här är bordsdekorationerna som gav mig träningsvärk dagen efter, alla vackra älvor, Svåra Lena som enhörning, skratt och tja… allmänt underbara saker. Och där finns jag också; som någon form av grönsminkat skogspreggo med glitterögonbryn. Minsann.

Världens bästa sommarfest med världens bästa företag, helt enkelt. Det är kvällar som den här som landar i magen och dröjer sig kvar där i veckor.