Det här med att vara gravid har helt klart sina fördelar. Som det här med nestinghysterin, till exempel. Jag är en ganska besatt pysslare i vanliga fall, men med mina nya hormoner har detta intresse tagit enorma proportioner och jag går rastlöst omkring här hemma och spanar efter saker att sätta tänderna i. Och mannen går inte alls särskilt rastlöst och ber tyst att jag inte ska få för mig något idag också. Men tji fick han.

Innan klockan var tio i morse hade jag bestämt att jag idag minsann ska måla om soffbordet, för det har vi tröttnat lite på. Och så ska jag måla några ramar till Leos rum. Kanske måla dörrkarmen där inne också när jag ändå är igång. Sy ett överkast till spjälsängen vore inte fel, det har jag inte gjort ännu om man inte räknar lapptäcket. Och just det; en ny dörr till badrummet! Och inte en sån färdig köpedörr, nej nej, det ska vara en hemmasnickrad dörr i råspont så att vi får den där marina, lite ruffiga känslan.

När vi kom till dörren såg jag hur Scout Valiant liksom sjönk ihop, för där visste han att han inte skulle komma undan och med en djup suck lommade han iväg för att hitta måttbandet. Och medan jag berättade hur den skulle se ut och vevade med armarna och pekade ut tvärslåer och berättade att jag gärna ville ha ett runt båtfönster i dörren också om han kunde hitta ett såhär på nationaldagen, så stod han och skrev ner allting i sin iPhone och skrattade och skakade på huvudet. Och när vi var klara så kysste han mig och kallade mig för sin byggherre och nu är han på Bauhaus (stackaren) medan jag sitter i trädgården och äter Piggelin och väntar på att få sätta igång.

Så ja; idag blir det förhoppningsvis ett nytt soffbord, en ny dörr, ett överkast och några ramar. Lagom för en måndag.