Så. Nu är jag äntligen klar. Väskan är packad och solcremen inhandlad och pocketböckerna nertryckta i handväskan, och i hallen står hundarnas mat för en vecka prydligt förpackat bredvid bagaget. Nu behöver jag bara vattnat mina älskade växter, sen kan jag kasta mig i soffan och njuta av att ha påbörjat en semester. För det har jag ju faktiskt nu. S-e-m-e-s-t-e-r. Svårt att tro.

Mannen är ute och klipper gräsmattan med femtiotalsreliken, regnet hänger tungt över åkrarna och hela luften doftar raps så jag beger nog mig ut ett tag jag med innan himlen öppnar sig. Det är nu man ska passa på att gå barfota och fotografera lekgalna salukisar innan man ska vara borta en vecka utan att ha ett Tookaöra att tvinna runt pekfingret innan man somnar.

Är det inte fantastiskt? Imorgon sitter jag på ett plan till Kreta och sover och dreglar på mannens arm. Vi är framme ganska sent på kvällen vilket är det bästa jag vet för då kan man strosa runt på stranden när det är halvmörkt och  ljummet och vara alldeles förväntansfull inför dagen efter när man får se hur allt egentligen ser ut. Underbart.

Så idag ska jag jobba klart och sen blir det till att växla pengar och framförallt måste jag packa. Jag är en sån som gör det dagen innan och står där och vräker ut garderoben och undrar var tusan jag har lagt allt det jag tänkte ha med mig. Den här gången blir det nog en ganska enkel packning dock, med tanke på att det finns extremt få saker jag faktiskt kan ha på mig nu för tiden. Jag har paxat en del av mannens shorts, annars blir det klänningar och bikini (köpte två nya igår och herregud! att prova bikini preggo ger en helt ny dimension till det hela) och linnen där Leo får plats. Sen är det bara kamera, böcker och tokbra solcreme som gäller.

Men först som sagt; jobba! Nu är vi så bra vi kan vara idag, tycker jag.

Ja. Jag fastnade visst i den där festinbjudan igen och glömde bort tiden en aning. Ni ska absolut få se den, men först måste den komma ut till alla på företaget och sen kan jag lägga upp den här.

Leo har varit utbrytarkung idag och gett sig tillkänna så fort jag satt mig ner, det mesta av vad jag behövde få undan är undanjobbat och nu är det faktiskt bara en dag kvar till semester. En. Sen ska jag ligga på en strand och uppdatera er om hur svår jag egentligen ser ut i en grön slokhatt och hur mycket solmustasch jag lyckats få.

Jag längtar nog ihjäl mig litegrann.

Ja, regnet fanns kvar när jag vaknade och ljuset är silat genom grått vilket gör att åkrar och gator ser ut som om man ser dom genom baksätet från en bil med tonade rutor, och människorna går framåtlutade med tidningar och paraplyer över huvudet och muttrar om bättre väder. Mig stör det inte nämnvärt. Regn är utmärkt jobba-väder och ännu bättre åka-på-semester-väder. Så låt det komma bara.

Denna näst sista dag innan ledigheten har jag tonvis med saker att göra och på kontoret väntar en full inbox och en hög med papper på lite kärlek, så det blir till att rulla upp ärmarna och sätta igång.
Ha en fin tisdag, allihopa. Med eller utan regn.

Kommer hem till tre uppspelta vinthundar och ett riktigt försommarväder; det är som om himlen öppnat dörren och vräker ut allt regn för trappen – dropparna är tunga och många och färgar mina chinos mörka den korta biten från uppfarten till huset och det är som om gräset på åkern har växt en decimeter sen jag åkte.

De här långa dagarna känns i kroppen, så nu ska jag kasta mig på soffan i min onepiece och vänta på kronärtskockor och mango och bli vinthundskramad under tiden jag får höra vad min man har hittat på under sin arbetsdag, och regnet skapar film-stämning och jag har en hel ask vindruvor på bordet och nästa gång jag sitter på ett flyg så är det inte på väg till ett oväder utan till värmen.