Sådär, nu drar vi till Karlshamn för lite påskfirande. Glad påsk, allihop! Ses imorgon igen.

Vissa dagar är bara sådär magiska. Den här är en sån. Jag har hunnit med så mycket som jag länge längtat efter; jag har suttit i solen och ätit vattenmelon och jag har njutit av värmen i bara linne och mannen kom hem efter golfen och överraskade mig med ett stort olivträd och de trädgårdsmöbler jag siktat in mig på och det är ju så fint gjort att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen.

Och mer? Finaste Nelly kom på blixtvisit med sin mops Anders och det var så fantastiskt skönt att se henne igen, och Svåra Lenas John har flyttat in och hon tycker att han är på tok för snygg (det hör jag på hennes skratt) och äntligen, äntligen har jag börjat med att måla våra fönster som jag tjatat om så länge (hur de såg ut innan kan ni se här). Jag vet inte varför egentligen, men jag stod helt enkelt inte ut med allt det där svarta och under tiden jag låg på alla fyra på gräsmattan och målade spröjsen muttrade jag om hur tusan man kan välja att göra allt så dystert och att den förre ägaren förmodligen låg i skilsmässa när hon tyckte att det var en bra idé.

Så nu är jag vansinnigt mör i kroppen och ryggen värker lyckligt mellan skulderbladen, så nu ska jag sjunka ner i soffan och vänta på att bli serverad pasta med köttfärssås och mängder av parmesan. Världens bästa dag, helt enkelt. Världens!

Såna här dagar får vara hur långa som helst, faktiskt.

Att gå upp lite för tidigt och dricka ett stort glas mjölk i köket och bli alldeles kall om fötterna, för att sen tassa tillbaka upp och ha en älskad som lyfter på täcket på sin sida sängen så att man kan krypa ner till hans värme och somna om medan hundarna sömnigt sträcker på sig och hans skäggstubb gör små märken på ens panna. Kan inte det vara det bästa som finns?

Jag tror det.

Jag har ju tjatat mig blå om min pasta med ädelostsås, men slarvigt nog har jag aldrig lagt ut receptet. Och så kan vi ju inte ha det! Så här kommer det; receptet på denna superenkla och ljuvligt goda pasta:

Ingredienser:
1 paket färskpasta
1 chunky bit ädelostsås – helst Stilton
1 burk creme fraiche (2 dl)
1 paket bacon

Stek baconet knaperstekt och lägg det att fetta av sig på en bit hushållspapper. Koka pastan. Släng i creme fraichen i en kastrull eller stekpanna, smula ner osten.
Jag använder Stilton eftersom jag äääälskar mögelostar med smak och för just det här ändamålet är den enastående. Jag stoppar i en ganska rejäl bit, ungefär som en knytnäve kanske. Gillar man lite mjukare smak skulle jag nog rekommendera gorgonzola eller nån såndär blå halvmåneformad sak man kan köpa på ICA.
Låt osten smälta i creme fraichen (bubbla om du är preggo) och sen – voila! Färdigt! Stjälp upp pastan på en tallrik, på med såsen och släng baconen överst – på så sätt mjuknar de inte och ger perfekt sälta till rätten.

Som sagt; vansinnigt enkelt (och vansinnigt onyttigt). Och herrejisses så gott.