Okey. Att spendera tre dagar med att måla tar ut sin rätt. Ikväll orkar jag inte göra något mer än att ligga på soffan och ropa Ääääälskling! Jag kommer döööden dö! och äta sockrade, röda band.

Men, men. Ganska trevligt det också, faktiskt. Man måste inte var så förbaskat duktig jämnt.

Det är lite svårt idag, eller hur? Att komma tillbaka till jobbrutinerna efter fyra dagars sol- och trädgårdssemester där man har kunnat äta frukost ute och ha grillen igång nästan dygnet runt. Det tar sin lilla tid för hjärnan att snappa upp ideérna och för tankarna att jobba lika snabbt som innan.

Jag och Mammavikarie-Murre äter lunch på lilla torg och planerar för hösten och sen går vi tillsammans över kullerstensgatorna och sörplar på Espressohousefynd. Jag drar i mig en ischai gjord på soja (godare så) och njuter av att, trots att det är svalare idag, så kan man gå utan jacka utan att håren på armarna reser sig och jag tvingar med honom inom Zara för att oooo:a framför babykläder och vi förundras båda två över hur smått allting är.

Men nu är det dags att ta tag i den här eftermiddagen, för snart ska jag hem till min trädgård och mina ännu omålade fönster och det vackra vädret igen. Och för ni som vill se den galna Molkom-dokumentären (do it!) ska den finnas här: http://www.tv4play.se/Arkiv/Blandat?title=tv4_fakta_fakta_favorit_tre_mil_norr_om_molkom&videoid=1593868

Det här är det sjukaste jag sett. På allvar. Ni måste titta på detta, jag höll på att dö när jag såg det igår och jag är ganska härdad.

Klippet är från en dokumentär som heter Three miles north of Molkom. Det är en amerikansk dokumentärfilmare som dragit till Molkom för att skildra hippiefestivalen som sker där varje år. Eller hippie och hippe, det är en massa utbrända kommuntanter, långhåriga snubbar med skägg och folk som döpt om sig till Sidharta som samlas en gång per år och har en massa skumma workshops och badar nakna och tar på varann. Hysteriskt. Folk vallfärdar från hela världen men flertalet besökare är Skandinavier, tror jag, och självaste Regina Lund dyker upp och ska vara med och hippiea sig och sitter med en sjal runt huvudet och nickar åt allt alla säger, och en stackars Australiensare som inte alls är särskilt inne på trädkramarspåret har typ lurats dit av sin vän och håller på att få frispel av allt crazy han ska göra. En helt fantastiskt underhållande dokumentär, alltså! Hursomhelst.

Klippet ni får se nu fick mig att skrika rakt ut. På riktigt. Detta är så jäkla sjukt. Det är en av de där kommuntanterna som på ålderns höst bestämt sig för att Hitta Sig Själv och hon går in i det här med liv och lust. Hon är från Finland och i klippet deltar hon i en workshop där alla har stått och flåsat och vevat med armarna för att samla energi och kraftfält och ledaren bestämmer att hon ”är redo” och nu så ska hon ”försvara” sig själv (tanten är för övrigt sjukt pepp över att bli utvald). Det ni ser först är två killar som visar hur det ska gå till (i den riktiga filmen är tanten först, ännu mer chockande då). Men alltså, jag kan inte förklara mer – ni måste titta. Och kom ihåg att detta är på riktigt. Heeeelt jävla crazy.

Vi äter frukosten ute idag, eftersom vädret är fantastiskt och vindstilla och man kan sitta klockan halv tio i bara linne och gräva ner tårna i gräset och äta rostat bröd. Kan det bli bättre än såhär? Återigen; jag förstår inte hur vi klarade oss utan trädgård. Någonsin.

Sigge är mycket intresserad av mannens brandy-marmelad tills han upptäcker vindruvorna. Tydligen är Sigge en vegetarian av stora mått mätt för han slukar druva efter druva utan att ens tugga och jag skrattar så jag tjuter åt hans koncentration när han ska fånga dom i luften. Tant tittar avvaktande på hundpoolen som håller på att blåsas upp och Tooka sitter på en egen trädgårdsstol och tittar ut över åkrarna. Vilken skillnad det är i liv för dom också, hundarna. Från lägenhet till dörren-alltid-öppen-hus där de kan drälla ute i solen så länge de vill och tugga pinnar och jaga boll och sova utslagna i skuggan.

Idag blir det till att måla klart alla fönster! Det blir en enorm skillnad. Därefter är det grunden och nocken kvar och sen har vi ett hus vars utsida matchar insidan lite mer. Vad ska ni hitta på?

Efter ett dygns fiskande och ätande och lite mer ätande i Karlshamn är vi nu tillbaka, hemma, och rör oss i trädgården som lata humlor. Vi har lagt de senaste fem timmarna på att måla fönster och nu är snudd på hela framsidan klar (tack och lov) och kroppen värker och skinnet svider lite av solen men det är så fantastiskt roligt att se resultatet att det gör inget. Vår svarta, dystra skånelänga är snart en gladare, lättare version av sig själv. Snart.

Men nu måste jag gå och stupa i en utemöbel och ta tillvara på den sista solen. Ikväll blir det en film, ett paket Ben&Jerrys och total avslappning i soffan. Finns inget bättre efter fönstermålning, faktiskt.