Det är en förbaskat härlig dag idag. Känner ni det? Solen är framme och gatorna ligger vindstilla och en hel fyradagars ledighet ligger framför oss och väntar. Och på jobbet blir det fredagsfukost idag och jag har hört rykten om att det ligger ett stort cellofanprasslande påskägg på skrivbordet och om det finns något jag gillar mer än fredagsfrukost så är det ju lösgodis.

Skärtorsdag, alltså. Bra grejer.

Gissa vad vi gör? Just det. Vi grillar och kisar mot solen och njuter av värmen. Vi är förutsägbara, jag vet. Men det är detta som är så skönt med att leva, tycker jag. Rutinerna. Lugnet. Mat. Kvällssol i en egen trädgård. Den oslagbara minen hos en förnäm vinthund. Allt det där.

Och jag har mannens gymbrallor och en löjligt stor kopp mineralvatten och i kylen väntar en gigantisk melon (Bönans flavor of the week) och jag är sådär trött av två dagars resande att jag är liksom varmtung i kroppen och njuter av att sitta ner. Och bästaste Niklas på Smelink fixade den horribla spamkommentars-terrorn jag var utsatt för hela dagen och biltermometern visade 18 grader när jag blev hämtad på stationen och det stora trädet på uppfarten har slagit ut med tunga, knyckliga blad. Och så har jag ju er; världens bästa läsare.

Så nä, här händer det inte så mycket. Men jag har det förbaskat bra, faktiskt. Jag har ju det.

Japp, nu är vi på väg igen. Jag och Bönan och albatrosstuttarna ska till Linköping med Mammavikarie-Murre och idag blev inte riktigt lika tidigt – idag räckte det att gå upp kvart i sex. Fortfarande ingen sovmorgon, men en himla massa bättre än klockan fem. Sova kan ja göra i helgen.

Tänk att det är onsdag idag! Redan. Och så har vi bara imorgon kvar av arbete sen blir det den där påskhelgen jag så förtvivlat gärna vill fylla med trädgårdsmöbler och mer plantering och sovmornar. På lördag åker vi till svärföräldrarna i blekinge för ett dygns påskmatssvullande och sköna promenader, annars ska vi bara vara hemma och ta hand om huset och varandra och äta för mycket Ben&Jerrys och annat som vi tycker om att spendera lediga dagar med.

Men nu ska jag ta hand om Mammavikarie-Murre och lägga planer och skissa på förslag! Det kommer att bli en produktiv onsdag, det här.

Här kommer receptet på kycklingsalladen som är sådär galet god att man gör ljud när man äter den.

Portioner: Ingen aning. En helsikes massa. Minst fyra, skulle jag nog säga.

Ingredienser (gravidversionen):
2 kycklingbröst
1 påse Santa Maria Rub (torrmarinad), valfri smak
250 g pasta
1 förpackning körsbärstomater
1 påse god sallad
Dressing (whatever you like, själv kör jag örter)
Parmesan
Torkad chili
Ev. knaperstekt bacon

Om man inte är gravid skulle jag lätt tillsätta:
Smulad getost istället för parmesan. Nom nom nom. Och ett stort glas rött (Massaya! Oj oj oj, har ni aldrig provat det så kila iväg till Systembolaget bums och beställ för det är tusan det godaste rödvin som finns efter en riktigt bra Amarone).

Koka pastan och låt den svalna en aning. Skiva kycklingbrösten i tunnare skivor och gnid in den torra marinaden i köttet på båda sidor så att det är helt täckt. (Om man inte vill köra färdigmarinad går det bra att klappa in de kryddor man själv gillar; kanske chili, svartpeppar, timjan och rosmarin). Släng på kycklingen på grillen.
Häll upp pastan i en stor bunke. Ner med de delade körsbärstomaterna, salladen, dressingen (ca 12 msk om man som mig gillar smak) och veva runt. Hyvla en himla massa (och då menar jag en himla massa) parmesan över och veva runt igen. Salta och peppra efter smak, själv kastar jag i torkade chiliflarn. När kycklingen är färdiggrillad delar man den i mindre bitar och vevar ner det också. Strö eventuellt lite knaperstekt bacon över.

Njut! Och gör ljud. Nom nom nom. Detta är sommarmat.

Nä. Inget jag rekommenderar. Men nu är jag på väg till flygplatsen med kuddmärken fortfarande kvar i fejan och (mycket ofrivilligt) porrhår. Ses ikväll igen, fina!