Den här veckan har verkligen varit.
Det har snöat och töat och snöat igen. Nu är det så jag kan ligga och titta på trädet utanför sovrumsfönstret på kvällarna och känna mig som i en saga av bröderna Grimms och bli lite yr av snöflingorna som kastar sig mot rutan.
Jag har skrattat så jag fortfarande har träningsvärk, jag har kramats och andats in dofter av annanstans och druckit glögg och fuldansat på julbord och sett juckande violinister och hållt någons hand inuti min vante och kasat runt på gågatorna med andan i halsen och snö i håret. Jag har fått saker gjort och gömt bort mycket annat, jag har badat badkar med badbomber som ger små rosa hjärtan i vattnet och fastnar överallt på en älskad och jag har låtit bli att berätta att det suttit en på hans nacke när han gick till jobbet.

Jag har fått för lite sömn och för mycket sömn, jag har ätit två kilo lösgodis och sett en hel säsong Desperate Housewives, jag har lärt mig att min affärsområdeschef bara gråter med högra ögat när han skrattar och jag har fått glöggessens på posten av en återförsäljare som uppenbarligen tyckte att jag behövde bli lite på fyllan. Jag har köpt mig vackra doftljus som luktar gran och som får mig att rysa lite av välbehag och jag har äntligen kommit på vad jag ska ge min vackra syster i julklapp. Jag har fått hem två skåp och jag har tvingat min man att bära dom runt hela huset tills jag hittade den perfekta platsen. Jag har klappat salukimagar och kärleksblåst på kalla fingrar och önskat god jul.
Ja. Den här veckan har verkligen varit.

Men idag är det fredag och Sista Dagen Innan Semestern. Bara tanken på det ger mig gåshud. Inte för att jag inte älskar mitt jobb för det gör jag. Det är väl det som är problemet. Jag tar mig så sällan tiden till att vara ledig, och när jag väl är ledig går mycket av hjärnan åt till att tänka på vad jag ska göra på jobbet när jag inte är ledig längre. Men idag är alltså sista dagen. Jag ska spendera den så som jag oftast gör; genom att dricka varm choklad, skicka mail, göra prognoser, ringa runt till återförsäljare, hämnas på den ryska konsulten när han glömmer att låsa sin daror för hundrade gången genom att ta över hans facebook och skriva statusar som Jag funderar på att prova det där med jazzbrallor. Kan man ha det som kille? och sen låtsas som ingenting, äta en gemensam fredagsfrukost med kollegorna och få klart det sista innan jag kan skicka hem de anställda, kramas och ropa god jul.

Och sen.

Sen är det semester och två veckors ostört fixande med huset och den där eviga väntan på att äntligen! få ge mannen julklapparna som jag fixat. I en och en halv vecka har de legat inslagna på bordet på kontoret och varje dag får jag kämpa med att inte dra in honom dit, slita upp pappret och förtjust vänta på hans reaktion. Jag har så himla svårt för att hålla på saker som jag tror kommer göra folk glada.

Två veckor med loppisfynd och eldande och doftljus och flyttande av möbler hit och dit och salukitid och god mat och bakande och sovmornar med fingrarna i en älskads hår.

Åh herregud.
Jag är inte den typen av kvinna som har ordning och reda i sin handväska. Alls.
Låt oss ta en titt:

Man kan säga att den är som jag, väskan. Utanpå; inga konstigheter. Inuti? Hm.

Är ni beredda?

Inuti min handväska hittar vi:

* En nyckelring med sex nycklar med två nyckelband i. Jag har inte en aning vart fyra av nycklarna går och ena nyckelbandet är trasigt men det har jag kvar av rent sentimentala skäl för att jag en gång för längesen fick det av någon jag tyckte väldigt mycket om.

* Tre hundbajspåsar.

* En plånbok som inte går att stänga eftersom jag kategoriskt torskar på alla jäkla medlemsklubbar som finns och nu har en mindre plastfabrik i facken.

* Två tampongaskar. Den ena tom.

* Tretton kvitton av allehanda form och innehåll.

* En glasögonduk till solglasögon.

* En liten sminkväska från YSL som nästan är vulgärt mycket gala; guldpaljettig och skimrande. Jag köpte den nån gång när jag uppenbarligen trodde att jag var Charlotte Perelli.

* Pink Sugars creamy perfume. Får mig att lukta fjortis.

* Två paket Compeed. Det ena tomt. Såklart.

* Två bläckpennor.

* En sked (?!)

* En nässprey.

* Ett hemmatest för urinvägsinfektion (nej inte använt – fyra stickor kvar).

* ID-smink

* Två hårklämmor på en hårklämsplatta.

Alltså, börjar ni se mönstret?! Jag har ju två av allt nästan!

* En ögonfranstång.

* En foundation som sägs göra en himla massa saker jag inte håller med om att den gör.

* En rosa tygros för de stunderna jag känner för att vara Rita Hayworth.

* Två ID-borstar.

* Ett busskort.

* Typ 32 visitkort.

* Ett ark huvudvärkstabletter.

* En bankdosa.

* En sked till?! Wtf?

* En pin med en uggla på.

* Ett armband.

* Locket till en ask halstabletter.

Alltså. Jag förstår ju att detta är aningen sjukligt. Och vet ni vad det värsta är? Efter att ha lassat upp allt på skrivbordet och noga dokumenterat det stoppar jag tillbaka skiten i handväskan igen.

Ja, det är sant.

Förutom kvittona och skedarna, då. Där gick gränsen.

Sen ska jag vira halsduken sju varv runt huvudet, ge mig ut i snöstormen och bakfylleshoppa vackra saker som luktar gott och gör mig glad. Och sen blir det hem till en filt och något varmt att äta och min mans mjuka andetag under mitt öra.

4 timmars sömn gör verkligen sitt när man inte längre är tjugo och vig som en gasell.