Titta!
Är det inte vackert?! Det här kommer jag sakna.
Jag älskar att komma ner till sjön på förmiddagarna när den fortfarande är alldeles stilla och stranden är i skugga och där ytan är så stilla att man kan se alla skräddare dansa omkring. Det är nog bästa tiden på dan.
Vi har ju tre badplatser som vi alternerar mellan; den som är närmast mormor och Göran, den där hundarna kan vara med och bada samt den här som är närmast oss. Lyxen alltså – t r e olika badplatser inom några kilometer.
Då känner man sig rik.
Där sträcker Noah på tårna (han har mammas fötter ha ha) och äter mjukglass så att det finns spår i hela ansiktet eftersom det är så varmt att glassen nästan smält på vägen från kiosken till strandkanten.
Och här har de ju inte saltlakritsglassen så jag njuter av frozen yoghurt istället, och av tystnaden. Och av solen och temperaturerna och det mjuka vattnet och av att mannen hade semester han också så att man då och då kunde lägga sig ner på rygg och sluta ögonen och lyssna på en podd utan att behöva ha ett öga på barnen som går i vattnet med håvar och letar abborre.
Semester hörni.
Det kändes i varje del av kroppen.