Här gick jag i helgen, som alltid.

Det är vägen jag tar när jag ska ner och fiska; alltid med gummistövlarna gnisslande vid varje steg och med ett avsnitt av någon podd i lurarna (fast bara ena örat; jag klarar inte av att inte höra vad som sker omkring mig). I somras var jag besatt av Bergmanpodden – inte för att jag är ett dugg intresserad av Bergman utan mest för att det var en så fantastiskt mysig podd där de samtalade om Bergmans filmer, en efter en, och där Gunnar Bolins röst (som leder podden) blev ett slags soundtrack för hela min sommar. Med andra ord tips om ni vill ha något udda, men mjukt och intressant, att lyssna på och suktar efter en riktigt härlig poddröst.

Men iallafall; här gick jag. Dock är alla avsnitt av Bergmanpodden slutlyssnade, så jag lyssnade om på gamla p3-dokumentärer på min väg ner till bryggan.

 

 

Efter en stund kan man ana sjön där mellan träden.

Denna bild har ni sett hundra gånger ; i vår-sommar-höst vinterskrud. Älskar nämligen just den här vyn när allt är på väg att öppna sig och stillheten är total. Nere vid vattnet har också hösten kommit tidigare; här är nästan allt i höstfärger – till och med vassen.

 

 

 

 

Här kan jag stå i en timme och kasta efter gädda eller meta med pojkarna. Detta är min plats när jag behöver komma ifrån eller vara i nuet, min plats för total avkoppling.

 

 

 

Ja ni ser ju. Himmelrike.

Nu blir det inget Småland nästa helg för Leo fyller ju sju på torsdag, så han har kalas i helgen och det är aningen långt att be kalasgästerna ta sig från Skåne. Sju år gammal alltså? Fattar aldrig hur det går till, hur de blir äldre. Paketerna är iallafall inskaffade och väntar på att slås in, kalasinbjudningarna är utskickade och det enda som återstår är att fixa hans önskade födelsedagsmiddag till torsdag (bakad potatis med skagenröra samt morotskaka – inte tillsammans dock). Och sen hoppas jag att han får en fin födelsedag med allt det där pirret man bara kan ha som barn.

Men ja; jag har vandrat genom skog i helgen och fiskat i spegelblank sjö så jag är redo för vecka nu.

Ni också, hoppas jag.

 

Igår gick vi ner till stranden – det är lika kul på hösten som på sommaren tycker killarna. Känns så himla konstigt att komma ner till en plats där man för lite över en månad sen satt och svettades på en uppblåsbar ananas, och nu vara klädd i dunjacka och titta ut över en helt öde sjö – inga kanotister, inga campare, inga badare.

Ja, förutom mina barn då. Galningar.

 

 

De tyckte nämligen att det var fullt rimligt att dra på sig våtdräkterna och bada.

Det var ju i och för sig sexton grader eller så i luften, så det får man väl ge dom. Men bada? Hell no.

 

 

Det var ju ingen simning eller så, men att ens plaska runt där i en halvtimme och hoppa från stenar och doppa rumpan och leta musslor är för mig helt obegripligt. Det är trots allt oktober, och jag har aldrig varit känd för att vara en vinterbadare. Till och med mannen som gärna späker sig med diverse otrevligheter ryste till lite när jag frågade om inte han skulle bada? Hade han haft en bastu hade han hoppat i, sa han. Jovisst.

 

 

Lerigt var det, minst sagt. Du ser ut som om du gjort ett triathlon sa jag till Leo och det var han mycket nöjd över.

 

 

 

Och sen lämnade vi efter oss en grottmålning, rullade in barnen i jackor och handdukar och gick hem för att värma oss framför brasan.

Oktoberbad alltså. Varför inte.

 

 

Godmorgon lördag!

Nu åker vi till Småland för helg – varför låta bli? Även en lördag till söndag är lätt värt, och jag behöver en dos av skogen känner jag. Planerar att baka bröd och laga soppa som jag skrev innan; det hör liksom till när det är höstkallt och man är där och sjön fortfarande ångar lite på morgonen eftersom den inte vant sig ännu vid kylan. Och så tänker jag inte ge upp på kantarellerna.

Drömde inatt att jag och pojkarna skulle ta en sista minuten-resa och det är ju sannerligen lite frestande när man tittar ut, men så samtidigt hade vi ju en helt magisk sommar och behovet av sol är fyllt för lång tid framöver. Däremot skulle jag gärna ta en weekend till Prag eller Paris i höst, och så längtar jag ju nåt vansinnigt efter julmarknaden som bara är en månad bort. En månad! Känns som julen kommer med raketfart i år och inte mig emot. Men sen kan vi skippa jan-mars tycker jag.

Men iallafall – Småland. Det blir fint.