Idag börjar jag med lite påskförberedelser här hemma, och jag har en febrig medhjälpare.

In i det sista har vi väntat och hoppats att vi kanske skulle kunna ha påsken i Drömmen i år precis som förra året, men idag fick jag ge upp efter att ha kollar på väderleksrapporten – det ska vara minus sex på nätterna och då är det helt enkelt för kallt för att det ska vara behagligt, huset hinner inte värma upp sig för det på en helg. Vilket är SÅ SYND eftersom jag inte vill något hellre än att kunna öppna upp för säsongen och få kliva in för den där allra första gången på året och säga hej huset, nu är vi hemma. 

Men, inget att göra åt. Våren låter vänta på sig en aning längre i år, och kanske blir nästa helg vändningen.

 

 

Så idag drog jag bort gummibanden från riset som fått stå i köket och vänta på en eventuell avfärd till Småland, och så fick Noah hjälpa till att pynta det.

Han kommer få hjälpa till med en hel del olika saker idag; fota lite påskgodis till exempel. Inte det lättaste att jobba med små barn hemma, men man gör vad man måste för att kombinera de två olika världarna helt enkelt. Jag har inte tagit en dag VAB sen jag blev egen, det är ju lättare att pussla men gör också att barnen får vara med i studion ibland. Noah älskar studion så inte honom emot.

 

 

Men nu startvar vi påsken här hemma, helt enkelt!

En febrig Noah, ett fång påskris och jag.

 

 

I helgen hade Skånes Djurpark säsongsöppning, och vi var inbjudna!

Vi ä l s k a r Skånes Djurpark och försöker åka dit iallafall några gånger per säsong. Deras påsköppning måste vara andra eller tredje året vi är på? Det är så himla fint där, inte bara med djuren och så utan även omgivningen och att kunna spatsera omkring lite och känna det litegrann som man är i Småland.

Så vad gjorde vi då?

 

 

Vi hängde med getterna!

Man fick kvistar att mata dom med, tydligen gillar getter att gnaga på sånt.

 

 

Vi målade påskägg!

Jag fick ett fint av Leo med hjärtan på och TILL MAMMA skrivet med skakiga bokstäver i svart tusch.

 

 

Vi grillade marshmallows för det fick man göra. Det stod en korg med spett, några påsar marshmallows och en stor eldkorg att grilla över på gårdsplanen. Det är såna små saker som gör hela upplevelsen lite extra.

 

 

Ja, och så åkte vi ju traktorbanan ungefär hundra gånger.

Noah tröttnar aldrig på den där. Alltså aldrig. Leo tycker den är okej en gång sen räcker det, han är ju aningen för gammal, men på Noah finns det ingen hejd.

 

 

Vi hälsade på hästarna, men kom tjugo minuter innan ponnyridningen börjat så nån ridning blev det inte den här gången.

 

 

Så drack vi varm choklad!

Det är en ganska stor skillnad sen djurparken gick över i privat regi; numera finns det små bodar lite överallt där man kan köpa varm choklad med grädde, ta en våffla, köpa popcorn eller botanisera bland glass.

 

 

Vi hade gymnastiska övningar!

(Ja alltså, inte jag eller mannen då, men Leo).

 

 

Vi åt lunch nere vid baslägret; där kan man få nygrillat lagt direkt på tallriken. Min tallrik ser kanske inte så kul ut men jag plockar alltid bara det jag tycker är gott och äter ju sällan en hel köttbit eller korv – så i det här fallet majs, lite kött, fetaost, surdegsbröd och en himmelsk coleslaw innehållande cheddarost.

Toppade det sen med en efterrätt bestående av riktigt god polkagrisglass, strössel och kolasås.

 

 

Ja, så testade vi såklart andra motorfordon.

Vad ÄR det med småpojkar och fordon?! Det är inte så att vi påar för traktorer eller grävmaskiner eller lastbilar eller tåg hemma, trots det har båda våra pojkar varit helt galna i sånt runt 2-3 års ålder.

 

 

Och sen åkte vi hem!

En alldeles underbart lagom dag blev det, med djur och natur och en sol som till och med visade sig mellan molnen ibland. Tack för den här gången Skånes Djurpark!

Ses snart igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ute på golvet i studion såg det ut såhär tidigare idag.

Jag har äntligen, äntligen fått tillbaka min skaparlusta efter att ha levt i vad som känns som en jäkla dvala de senaste månaderna; medicindimman börjar lätta och jag börjar känna mig som mig själv i huvudet igen. Och i magen, där kreativiteten bor. Den började fladdra för ungefär två veckor sen, jag fick en idé och idag har jag startat med att påbörja den och den känslan är helt otrolig. Den bekanta, fladdrande lyckan i att få vara kreativ och faktiskt skapa något. Inte något som jag gör för att jag måste, utan något som jag gör för att jag tycker det är roligt och för att jag vill.

Underbart.

Men nå – kan ni se vad jag gör? Vad tror ni det ska bli för något?

Rätt svar vinner en … ehm… kram.