Lördag till söndag spenderade vi i Ängelholm minsann!
Jag var inbjuden till att bo en natt under öppningshelgen för HUS57 och det kunde vi ju inte tacka nej till, så vi åkte dit. Jag har ju varit väldigt mycket i Ängelholm i mina dar (gjorde min uppkörning där bland annat men det är en helt annan historia). Vi kom lite tidigare så vi bestämde oss för att ta en tur på stan och kolla in utbudet och äta lunch i väntan på att rummet skulle bli färdigt.
Lunchen intogs på Torstens!
Jag åt räkröra på jättegott bröd, mannen burgare och pojkarna kycklingpasta (som var jättegod, jag åt halva Noahs eftersom han tyckte det var sallad i den).
Dessa tvååååååå! Mina pojkar alltså – livets bästa.
Dock hade Noah inte sovit och började bli sur på det där sättet bara tvååringar kan bli ni vet. Så det blev inte så många affärer eftersom han gastade NEJ INTE AFFÄR! och mest kunde tänka sig Hemmakväll. Så det blev mest promenerande på gågatan, en sväng till Hemmakväll för att köpa godis inför kvällen, Apoteket för att inhandla Ipren (så spännande) och så snubblade jag in på LillaLiv och blev betagen. Tjejen i butiken kom fram lite försiktigt och sa att hon kände igen mig och att i goodiebagen på hotellet skulle jag få en rabattcheck i deras affär, så den kunde jag utnyttja redan nu om jag ville – och OM jag ville! Så jag handlade så himla fina byxor till Noah, lite pyssel, en giraff och gud vet vad innan Noah med väldigt hög tydlighet förklarade att det var nog.
Så vi vände tillbaka mot hotellet för att checka in.
I Ängelholm kom snön tillslut, den vi hade kört ifrån, men inte alls i samma mängd – bara lätta små flingor i allt solsken.
Framme!
Leo var mycket nöjd med att det fanns en röd matta, för det vet man ju att det är bara bra saker med röda mattor.
Där inne var SÅ FINT!
Helt otroligt att allt detta blivit gjort på bara ett år. Vansinnigt snyggt designhotell med detaljer och känsla precis överallt. Dock kanske inget utpräglat barnhotell, men det visste jag ju. Alla hotell funkar ju med barn kan jag tycka, de är bara mer eller mindre anpassade. Lite väl mycket glas i Noah-höjd för att jag skulle kunna släppa honom helt fritt, men så jäkla snyggt överallt att det var lätt värt det. Och Leo gick med stora ögon och pekade på häftiga lampor, rolig konst och snygga stolar.
Och en våning ner fann det ju en PLAYLOUNGE! Det var livat!
Noah och Leo spelade pingis för fulla muggar medan vi väntade den allra sista stunden på att få nycklarna. Sju minuter senare samtidigt som jag fick nyckeln i handen drog Noah huvudet i ett bord. Häpp. Bara att lyfta upp tvååring i famnen och bege sig mot rummet för att sova lite middag och ta igen sig.
Här bodde vi!
Hur fräscht? Och pojkarna hade en lika bred säng som vi.
Goodiebag deluxe, alltså. Blev så himla bortskämd.
Och från LillaLiv låg det tatueringar som Leo direkt slet upp, såklart!
Att få bo på hotell och få tatuera sig, alltså.
Kan ju inte bli så mycket bättre för en Leo.
Vi tog igen oss en stund, för det ska man göra när man är på hotell.
Noah fick sova, och han berömde kudden innan han slocknade – den var tydligen alldeles extra mjuk och skön.
Leo beundrade sin tatuering …
… och jag såg nån brittisk serie på Netflix om mardröms-hyresgäster som vägrar betala hyra och som ingen fick att flytta. Alldeles perfekt nivå när man är lite eftermiddagstrött och vill komma ner i varv.
Det var första delen av vårt dygn i Ängelholm, det! Resten får vi ta sen. För nu sk aTant till vet för spruta nummer tre och jag har en lite crazy vecka som väntar.
Ses alldeles snart igen.
