Det får bli ett snabbt hej idag för jag längtar efter att få ge mig ut i snön med båda barnen och ha det just precis såhär i ungefär halva dagen. Man vet ju liksom inte hur länge den här snön ligger kvar så det gäller att passa på, och ingen av pojkarna har hunnit tröttna ännu iallafall. Leo måste haft världens kortaste febertopp; han hade feber i torsdags och sen var det inte mer med det, så idag får han också ut och pulsa lite och slipper ”ta det lugnt” som jag tvingade honom till under gårdagen.

Så idag hittar ni oss i snön, med hundar och barn.

Passa på hörni! Snart är det vår.

 

 

Igår var vi ju insnöade och hade spontan friluftsdag.

Eller ja, vi är väl ganska insnöade idag också eftersom hela vintern bestämde sig för att landa under två dagar – men det är inte snöstorm längre iallafall och därmed blir man automatiskt inte lika insnöad. Men det vräker ner snö oavbrutet och såhär såg det då ut igår när vi vaknade och idag är det ännu mer. Vi hade ju barmark och tio plusgrader innan och fick decimetervis med snö på två-tre dagar. Underbart, eller hur? Jag tycker det. Även om alla vårkläder jag längtar så hett efter fått stoppas in en bit i garderoben igen och de där loafersarna som ändå kändes ganska rimliga för en vecka sen nu snällt får vänta så är det ju faktiskt u n d e r b a r t med snö. Allt blir ljusare och vackrare och lättare.

Ja, utom att ta sig nånstans då. Tants injektion får snällt vänta tills man kan köra utom fara för liv och lem.

 

 

 

Vi gick ut för att leta upp Leos pulka, så att de kunde ha varsin.

Stackars Leo hade sina thermobrallor i skolan såklart, så honom fick jag stoppa ner i en overall storlek 98. Lite kort i benen om vi säger så, men den gick iallafall att stänga och nöden har ingen lag.

 

 

 

Noah redo och på språng!

 

 

Jo, det fanns fler som var på språng.

Haggis och Prosten är helt TOKIGA nu när det är snö och är ute mest hela tiden och skuttar som rådjur och jagar varann så snön yr efter dom. Man ser på Leoa ansiktsuttryck att blöt hund som skvätter i ansiktet på honom inte är det fräschaste han vet.

 

 

 

Sen gick bi ut för att leta efter en backe att åka pulka i.

Det var ju lönlöst såklart. Vi bor på den skånska slätten, finns inte en kulljäkel så långt ögat når. Jag hittade två grushögar a 2 meter i höjd som grävts upp inför att vi ska få fiber här i kvarteret, och Leo åkte pliktskyldigt en gång men konstaterade sen att det där var ju inte lönt.

Så vi gick hem igen.

 

 

 

 

Och byggde en snögubbe!

Det var ingen mjuksnö så man kunde inte bygga på det traditionella sättet med att rulla ihop delarna ni vet, så den fick liksom byggas på plats. Rätt snygg ändå om jag får säga det själv.

 

 

 

 

 

Sen var Noah trött och ville gå in och äta pannkakor.

 

 

 

Så då gjorde vi det!

Och på så vis blev det en världsfin dag ändå. Att vara insnöad med två favoritgrabbar i ett hus på de skånska åkrarna är något jag kan rekommendera om ni nu funderar på det.

Gör’t.

Det är mysigt.

 

 

 

Hå sååå vad det blev vinter!

På en gång, typ? Under dagen har snöfallet tilltagit mer och mer och här ute som ni vet finns det ju ingenting som stoppar vinden så det blir snöstorm på en gång, och det har fallit nån decimeter och visar inga tecken på att sluta. Drog på mig mannens skor för att gå ut och fota och kunde själv knappt tro att det var sant, och till Noah stora glädje pulsade vi ut i ladan och hämtade pulkan och sen kunde han glida över snön helt fjäderlätt med snö i ögonfransarna.

Jag tror att vi blir insnöade imorgon? Alltså på riktigt.

Någon dag från mars och så kommer vintern till Skåne. Som varje år.