Vi har rest den!
Vårt livs första egenhändigt resta flaggstång. Det var ju inte så knivigt, men nog mest för att grävaren och grannarna gjort ett så bra förjobb och för att Mormor och Göran var med och hade en hum om hur man gjorde. En stor, 10 meter hög flaggstång ståtar nu på framsidan – väldigt vit är den också ha ha, men den dämpas nog med tiden.
Vid det här laget satt jag mest på trappan och ropade uppmuntrande för JAG VAR SÅ TRÖTT. Efter arbetet med uppfarten alltså. Tänker att det är viktigt att jag skriver det också, jag vet att en del av er undrar om jag är nån form av dunderenergiknippe som orkar hur mycket som helst men så är det faktiskt inte; jag har nog bara sämre spärrar för när det är dags att sluta än vad kanske många har. Visst att grävaren gjort 95% av jobbet, men de där resterande 5% var inte att leka med kan jag berätta; han kunde ju till exempel inte gräva heeeela vägen fram till husväggen så den sista halvmetersbiten stod jag med spade och grävde för hand bort 3 dm djup matjord längs hela huset. Och sen bar jag 10 säckar 50liters jord till rabatten, planade ut grus, skyfflade grus och så det påbörjade arbetet med kantstålet då. Och som ni vet är jag ju snudd på manisk med projekt, jag kan liksom inte sluta förrän det är färdigt även om kroppen bara skriker efter vila – och det är såklart både bra och dåligt. (Exempel; på lördagen nån gång vid lunch var jag så skakig i musklerna att jag tvungen att gå in och hetsäta en rulle Singoallakakor för att få energi. Då var jag inte så kaxig).
Så ja, det har varit slitigt och det känns.
Men åter till flaggstången!
Jag valde en vimpel så jag inte skulle behöva stå på gården med trumpet och blåsa fanfar klockan 06 varje morgon eller vad det nu är, en vimpel får ju hänga uppe hela tiden och det passar oss mycket bättre; finns inte en chans att den här virriga familjen skulle komma ihåg att hissa upp och ner varje dag. Eller palla, för den delen.
Tog en korsvimpel istället för en sån med ett blått och ett gult fält ni vet? Kors kändes snäppet vackrare.
Efter att ha hissat upp den, märkt att den hängde upp och ner, hissat ner den och sen hissat upp den igen så var det ju faktiskt färdigt! Och vet ni vad det märkligaste är? När vi sen drog oss ner till grinden för att beskåda framsidan med gruset, rabatten och flaggstången så var vi alla överens om att det kändes så NATURLIGT. Egentligen är det ju en jättestor förändring som vi gjort, men den känns inte ett dugg stor – det är som om det har sett ut sådär precis hela tiden. Som om det aldrig varit annorlunda.
Kvar? Ja, kantstålet då som ni vet. Och så är jag ju fasligt sugen på ett litet växthus – bara ett litet stort nog att gå in i och ha några meloner och en och annan gurka i. Det skulle vara så fint med ett sånt i närheten av odlingspallarna. Får fundera lite på den faktiskt, kunde ju vara något att pyssla med i sommar och jag har ju redan några växter i pytteväxthuset här hemma som kommer behöva något varmt när de ska med för semester. Antingen blir det ett av gamla fönster mot husväggen, eller ett riktigt. Den som lever får se, helt enkelt.
Så svamligt det här blev märker jag? Ja ja. Flaggstången är uppe! Det var väl egentligen det jag skulle säga.
