Där sitter jag och försöker montera en sandlåda.

Det blir ett trädgårdsår i Drömmen i år har jag landat i – första året fixade vi ju typ a l l t, och sen var det badrum och sen var det fönster (en jäkla massa fönster) och i år är det bannemig dags att flytta fokus UT från huset och koncentrera sig på trädgården.

För den har vi inte gjort ett dugg med mer än att klippa gräset, vi har haft fullt upp med det andra.

Alltså, jag är för övrigt ingen stjärna på att montera saker – det är konstaterat.

Jag lyckades skruva fast tre träbitar antingen på fel håll eller på fel sida, men det går ju att göra om tack och lov. Tillslut fick vi faktiskt ihop en sandlåda, men jag får nog tillstå att jag är en vansinnigt mycket bättre stylist än jag är en montör.

Men iallafall; trädgård!

Nu när tanken om ett trädgårdsår landat känns det som om huvudet kommer sprängas av skaparlusta. Jag sitter på kvällarna och letar passande plantor och skissar upp inne i hjärnan var och hur det ska sättas. Det finns ju i dagsläget inga rabatter alls där ute, och jag är inte säker på att det kommer bli några renodlade rabatter heller. Jag är ju ett stort fan av fikonträd och olivträd och allt det där, men det är sådant som får stå hemma – det HÄR huset passar inte alls med den typen av växter. I Drömmen ska det vara rosor, mängder av rosor, samt ängsblommor och ranunkler och annat så är charmigt och lite vildvuxet och inte alls stramt eller medelhavsflirtande (förutom kryddor då, man behöver kryddor).

Tadaaaa!

Så det blir alltså rosor i första steget, och så måste jag hitta ett passande utemöblemang – det vi har är på tok för litet för oss nu, och vi kan knappt få plats med en middag för oss fyra ens, och vi har ju dessutom ofta gäster. Nu åker vi dit i helgen igen, sen blir det ett ofrivilligt uppehåll på 2 veckor, så redan i helgen ska jag försöka släpa med mig krukor och plantor och jord och börja med arbetet – jag kan riktigt se hur höga, klättrande, cremefärgade rosor vilar sig mot väggen på framsidan. Det blir rosor i krukor också och lavendel, och nånstans anlägger jag nog en rabatt – måste bara känna in platsen lite så att den hamnar rätt.

Åh, ett trädgårdsår alltså!

Få gräva och plantera och vattna och tänka och kombinera.

Jag längtar så det nästan gör ont.

Och så kom odlingspallarna upp!

Lite sneda i början, men ingenting inte lite spadtag kunde justera efter hand.

Och så skulle dom målas såklart.

Så jag hade åkt och köpt Falu Rödfärg och sen påbörjades lite hederligt gammalt barnarbete – Buse målade pallarna medan jag satt i solen på trappan och tittade på. Väldigt fin arbetsfördelning.

(Obs på att det är mycket enklare att måla odlingsmallar INNAN de är monterade *hrm* men vi hade någon som var ivrig att börja odla, så det fick bli den krångligare vägen).

Noah var med och planterade.

Han tog det hela på stort allvar och kånkade runt på rabarber kors och tvärs över trädgården.

Och så vattnades det;

på rabarber och smultron och hallon.

Och tadaaa!

Nu står de där, pallarna, med sitt innehåll och väntar på värme. Åh, det blev så himla mer hemtrevligt på en gång! Lite kryddor planterades också men det får bli i ett annat inlägg det, men det där med att få upp lite odlingsyta och låta det smälta in med fasaden gjorde en enorm skillnad för hela känslan. Nu vill vi att det ska bli juli och semester så att man kan gå ut på morgonen barfota och vattna plantorna och skörda allt arbete.

Odlingsmanin har startat!

Ja, nu är vi här.

Bland skog och lite vildvuxen gräsmatta, och känner oss som hemma.

Vi kom fram runt halv 8 igår och packade in allt från bilen, fyllde kylskåpet, bäddade upp och startade kaminen som fick spraka resten av kvällen och göra luften ljummen inomhus. Får alltid lite nej-känsla när en helg är så kort, men nu har vi iallafall dagen och morgondagen innan vi måste återvända.

Pallkragarna är med och där på bänken står smultron, jordgubbar och rabarber och väntar på att sättas i jord, så det ska jag och Buse roa oss med idag. Det, och att bygga upp sandlådan nånstans på tomten så att det kan grävas och spadas för en liten Noah.

Men först ska jag tassa ut när resten av familjen sover och ge mig ner till sjön för att fiska.

Livet, alltså. Det är precis vad det är.