I lördags var jag på äventyr helt solo!
Det var tjejträff hos Frida (som jag ääääälskar) och det hade bjudits in ett medium och allt minsann. Så vi skulle ses för att äta plockmat, prata, fnissa, ventilera och dessutom bli spådda och allt det där. Och dessutom var det strålande sol ute i Malmö, inte alls som det regniga Ystad vi lämnade bakom oss; Banditen och jag. High life.
(Jag hade på mig gamla byxor från Storm&Marie och body från Asos – och så jacka såklart, fast inte på bild).
Inne hos Frida satt tjejerna redan till bords och skrattet hördes långt ut i trapphuset.
Zara var där!
Och Iris med sin fina mage och Ingela. Och så Caroline som jag inte fick en enda bild på mer än hennes rygg i den vrålsnygga, gröna jumpsuiten i kan se någon bild upp.
Frida hade gjort en vansinnigt god välkomstdrink och bordet dignade tillslut av allt gott alla hade tagit med sig. Prick samtliga verkade tycka att ost och kex var en bra idé (när är det någonsin en dålig idé?) så det fanns ost till förbannelse. Bara bra, säger jag. Och vi lämnade faktiskt inte mycket.
Jag hade det finaste bordssällskapet i en Bandit.
Det bästa med såna här träffar är att samtalet alltid flyter på som vatten – det pendlar från sorg till gapskratt och ingenting är förbjudet eller konstigt att prata om. Precis som det ska vara bland vänner.
Fru Sederblad var såklart också med!
Och värdinnan i egen hög person!
Och mediumet då? Nja. Nä. Det gick väl inte så bra. Men det var inte så viktigt, för huvudanledningen för dagen var i vilket fall att träffas och inte att få reda på framtiden. Och träffas det fick vi, en alldeles solig vårdag i Malmö, och när vi gick ut från porten på kvällen så var himlen alldeles somrig och jag sa flera gånger om man bortser från att det är kallt så skulle detta kunna vara en sommarkväll och nästan rös av välbehag.
En lördag där livet var lite extra allt, helt enkelt.
