Alltså…
Jag tyckte att Noah var ovanligt beskedlig igår kväll så vi tog tempen – och visst hade han feber. 38,8. Hur är det ens möjligt?! Först Noah hemma, sen Buse hemma en vecka och när det är dags att båda ska tillbaka till förskolan så får Noah feber igen och startar ännu en omgång vab. Jisses, alltså.
Hur har ni det som har barn? Har det varit en extra snuskig februari över lag i år eller är det bara vi som har maximal otur?
Men vi har det fint.
Noah spatserar omkring i sin nya morgonrock och äter skorpor och ser på Baby Einstein och tar avbrott för att diska i köket, moppa vardagsrumsgolvet och lyssna på böcker. Ungefär så. Han är mer eller mindre som vanligt, bara lite mer beskedlig som sagt – hade jag själv haft nästan 39 grader hade jag legat som en sjöstjärna i sängen och inte kommit ihåg vad jag hette ens, så jag är imponerad över hur de där små tar febern så mycket bättre.
Och vi har tur; den här veckan är inte lika intensiv och jag kan stuva om ganska bra så att jag kan vara hemma. Men det är ju inte utan att man blir lite stressad över att man hamnar något steg bakom, så är det ju för alla. Det där tar man igen när man hinner.
Sjuk men nöjd ändå.
Och det är klart – han har ju väldigt fint sällskap där i sängen.
Så ja; det är så den här veckan startar här för oss. En omgång vab till nu när vi ändå har snurr på det hela antar jag, och så får vi hoppas att det VERKLIGEN är nog sen och att båda pojkarna får vara friska och slippa dras med det ena eller det andra. Nu har det varit nog med feber och maginfluensor och gud vet allt tills efter sommaren iallafall, om jag får bestämma.
Så dagens schema; Vård Av Liten Skrutt.
Hoppas, hoppas ni klarar er bättre.
