Att starta fredag i väntan på helg!

Lanthandeln, Lilla hallen

 

Men freeeeeedag! Hur skönt?!

Och här ser ni lite bilder från den lilla hallen efter köket; den som binder ihop Noahs rum, vardagsrummet, stora hallen, köket och badrummet. Två tavlor har åkt upp (en världsgammal bild på mannen jag tog i Prag långt innan vi hade barn och så den dekadenta kvinnan vi också köpte där, men senast) och mattan är i tvätten, annars är det sig likt. På tal om tvätten; jag var TVUNGEN att tvätta Ka-Ka (Noahs kanin) igår, för den stank något helt groteskt – han suger liksom på fötterna så de blir alldeles sjöblöta och snuskiga, de torkar ju aldrig, så vi stod inte ut längre och kastade in honom i maskinen. Kaninen alltså, inte Noah. Jag hade hoppats att det skulle passera obemärkt förbi men det gjorde det INTE kan jag säga. Jisses vilket trauma. Jag hoppas att det ger med sig efter tid, när Ka-Ka blivit lite snuskig igen, och att den lilla tvättmaskinsincidenten kan vara glömd för all framtid därefter.

Vet ni?

Imorgon kommer mamma och SockervaddsGöran på besök! Äntligen. Med alla hundarna kommer de i vanlig ordning och gör både barn, vuxna och hundar i det här huset glada. Så jag ska försöka komma på lite goda saker att äta och sen köra och handla i eftermiddag – men först har jag en fotografering som ska ställas upp och göras och sen måste jag ut i garaget och se hur jag kan få det att funka för nästa plåtning åt Marrakech. Ligger fortfarande efter men börjar iallafall se ljuset i tunneln, känner SÅ med er som är anställda och hamnar efter; jag har iallafall en chans att ta igen på udda tider när det behövs.

Men! Nu kör vi fredag, hörni. ÄNTLIGEN!

 

Att få kontakt.

Livet

 

I förrgår mötte jag upp Banditen på EspressoHouse och så tog vi en fika och pratade av oss lite inför det som stundade. Vi skulle nämligen gå och spå oss.

Jag vet att alla har olika känslor kring det där med spådomar och andar och gud vet vad, men jag har spått mig ganska många gånger i mitt liv – ett tag hade jag världens bästa utanför Örkelljunga, men hon jobbar nog inte längre för hon var ganska gammal redan då och det var minst tio år sen. Sen henne har jag testat några olika men inte varit särskilt nöjd (mycket svammel), och jag har inte träffat någon som får kontakt ”med andra sidan” utan mest spått mig traditionellt med kort eller bara syner. Förrän nu.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva.

Det var en magisk upplevelse, lite läskigt såklart men mest alldeles fantastiskt tröstande, och sakerna hon sa var såna som ingen i hela världen kan veta mer än jag och den det berör – det är inga ting man hittar på liksom på känn utan saker som är så symboliska för mig och för det som är viktigt. Små saker; som knapparna i hennes syskrin jag så ofta lekte med som barn, radion, de ovala ramarna, kaffeservisen, lakanens bestämda plats i hennes skåp. Och hur hon är hos mig; påpekar bristen på gardiner och att jag låtit krukorna stå ute över vintern, hur hon tycker om det mönstrade bäddsetet i sängen och hur hennes fingrar stryker tavlan som är det enda jag har kvar från henne och det hem hon levde i så många år.

Så man får tro lite vad man vill, testa, rycka på axlarna, sky det, avfärda eller ta emot –

men hon är med mig, överallt och varje dag.

Något jag väl egentligen alltid vetat, men nu även fått i ord.

 

Att vara mellan vinter och vår.

Annons, Mode - Skönhet, Samarbeten

 

Det är något särskilt med knalliga kappor, tycker jag –

även om det kan kännas lite svårt att bära ibland. Men det behöver ju inte vara så svårt egentligen? En ganska neutral färgskala under och man kommer undan med det mesta faktiskt. Jag får ibland frågan om att ha kappa när man är kort, och även om jag är ganska kort (163) så tycker jag att de flesta längder funkar, så länge det inte är fotlånga. Det viktigaste för mig är att de inte blir för ”boxiga” på kroppen så de liksom sväljer en på både bredden och längden.

 

 

Den här kornblå, mjuka saken fotograferades åt Country-Dreams häromdagen och den var ljuvlig; bra längd och framförallt inte för vid i modellen, och dessutom med alldeles silkigt rosa insida. Och även om den är skarp i färgen tycker jag inte att det gör det minsta – det är en iögonfallande kappa, helt enkelt. Det finns mängder av färgade kappor ute i butikerna nu, mycket blått och rosa och rött, och jag tycker absolut man kan våga.

Lite iögonfallande kan man väl vara ibland?

Och det verkar ju dröja i vilket fall innan man kan byta kappan mot något tunt och skirt. Och jag stoppar alltid in en bit av tröjan fram som ni kanske sett, det är bara för att förlänga benen och lura ögat lite.

 

 

Om man vill lura våren lite kan man ju vara klädd upptill och ha vår nertill, dessutom.

En tjockare tröja, jeans och sen strumpor och pumps eller sneakers. Funkar ju så länge gatorna är hyfsat torra och i väntan på att få dra av sig även de tjockaste av tröjor och bara ha en skjorta, med solen i ryggen.

 

 

Och varför inte rutigt?

 

 

Och det nya printet på Malene Birger-väskorna?! Det skrev jag om redan efter förra sommaren när jag såg det i deras showroom och nu är det alltså äntligen här! Gräddigt tillsammans med konjaksbrunt. Kanske finaste någonsin?

Och det var ett litet inlägg med mellan-vinter-och-vår-inspiration, och en kärlek till kappor. Och i samarbete med Country-Dreams får ni 20% på allt inne hos dom till ord pris med koden FRU20 till och med på söndag den tolfte. Kläder i inlägget (rosa text klickbar):

Första stilen:

Blå kappa – Malene Birger | Tröja – Storm&Marie | jeans – Zara | sneakers – Cream | halsduk – Malene Birger
| solglasögon – Twist&Tango |

Andra & tredje:

Tröja med dragkedja i ryggen – hunkydory | jeans – zara (liknande här) | pumps – malene birger
Rutig kappa – Baum | väska – malene birger

Nu ska jag ta första vabfria dagen på EN EVIGHET och försöka jobba, jobba, jobba ikapp det jag hamnat efter. Och vi ses ju alldeles snart igen.

I samarbete med COUNTRYDREAMS, foto: Mikael Roos.

 

Att frossa i rosa.

Skönhet

 

Jag är glad i rött läppstift och har redan tipsat om mina favoriter där, men nu när det är vår så fullkomligt frossar jag i rosa. Jag vill ha skirt, vårigt, körsbärsblommigt rosa i ansiktet för att liksom tvinga fram våren och få den där mjuka ”sovit på en äng full med dagg”-looken som passar så bra innan huden fått färg av solen (och så mycket färg blir det ju inte längre, jag kör spf 50 i fejset från och med typ nu).

Jag har hittat lite nya favoriter just i den rosa färgskalan som jag tänkte vi kunde kika på!

 

 

Allt startade egentligen med det här rouget från Lancome som jag såg på Parelle och som liksom fick mig att tvärstanna. Den ser ganska kraftigt rosa ut i burken men blir SÅ himla fin och skir på huden, och är en cushion – det vill säga en liten kudde indränkt i rouge och som man duttar på kinderna med den medföljande lilla puffen.

 

 

Lite svårt att fota på sin hand men där ser ni rouget på (och jag har även en liten film på Instagram en bit bak i flödet för er som vill se det i fejset; @attvaranagonsfru hittar ni mig på). Detta är mitt absoluta favoritrouge all times just nu; har det prick varje dag jag ska utanför dörren.

 

 

Och till ett rouge behövs det ju läppar!

Jag letade som en tok efter det perfekt rosa läppstiftet nu när vi var i Amsterdam; stackarna på Taxfreen fick jobba ganska hårt innan jag fann rätt nyans. Jag ville ha ett mjukt rosa, inte neon, som var täckande men inte skrikigt och det var lättare sagt än gjort. Men jag köpte två och en av dom blev en storfavorit som passade perfekt med rouget och det är nummer två på bilden – från MAC. Även den ser ganska stark ut på bilden men blir något annat på läppen, särskilt med lite ofärgat glans över. Men alla dessa 4 är såna jag använder just nu och som jag tycker ger alldeles lagom med färg – och de går från mjukt nude till skirt koralligt.

Så här kommer produkterna:

Rouge: Lancome Cushion Blush Subtil, färg 02 Rose Limonade. Köpte mitt på Parelle, men hittade ett på Eleven här, dock ser min förpackning annorlunda ut? De kanske bara har bytt förpackning inför våren, vad vet jag.

Läppstift, från vänster till höger på arm och på bild:

1. Laura Mercier, färg Brigitte.
2. MAC intensity Lipstick, färg Gumball.
3. Mac Cremesheen Lipstick, färg Sunny Seol.
4. Rimmel, läppstift framtaget med Kate Moss tror jag, färg nummer 45.
5. YSL, läppstift med glosseffekt, färg nummer 404 (finns också på Parelle om du är lokal).

Och det var en djupdykning i rosa, det.

Visst känner du våren, litegrann?

 

Att ha cropped-tröjor när man är över 20.

Mode - Skönhet

Foto: Mikael Roos

 

Ni vet modet med ”cropped” (=kortare) tröjor?

Jag tycker att det finns så många olika schyssta varianter men funderat lite på hur tusan man ska bära dom när man inte längre är tjugo eller redo att visa en mag-glipa när man promenerar runt på stan. Inte för att man inte får visa magen när man är 75 om man så vill, men personligen skulle jag känna mig ganska obekväm med maghud ute en torsdag i Ystad liksom – men jag ville fortfarande gärna ha en cropped tröja ändå.

Den här svarta är en i college-modell som jag hittade på Zara och den kunde jag inte motstå på grund av den halvhöga kragen och att man kunde zippa upp ärmarna på den så att den nästan blev som en cape om man ville. (Jag tycker att Zara har SÅ mycket snyggt nu, men jag är alltid lite restriktiv med att handla till mig själv där för att jag tycker att kvalitén ofta är under all kritik. Bra på barnkläder men mindre bra på damkläder. Har ni märkt?) Men iallafall;  jag tänkte att den var en bra kandidat för att testa om jag kan bära den sortens tröjor, och med en skjorta och momjeans gick det faktiskt alldeles utmärkt. Momjeansen är ju högre i midjan och minskar ev glipa och med skjortan istoppad under är det i vilket fall bara lite tyg som skymtar när man rör sig. Och jag hittade äntligen ett par kortare jeans som slutar där de faktiskt ska i den modellen även på mig, tack vare Asos Petite-avdelning som gör kläder för folk som är runt 160 cm långa. Så det är ett tips! De har ju även Asos Tall och Asos Curves och en grym preggo-avdelning – samma kläder, bara skurna olika beroende på om man är lång eller kort eller whatever.

(Hade jag varit längre hade jag burit skjortan hängande, inte istoppad, ovanpå ett par tightare jeans eller skinnbyxor, men eftersom jag är kort så skulle den hängande skjortan sluta för långt ner och kapa benen av mig och bara göra mig ännu kortare).

Så det får bli dagens ”Hur man kan bära cropped” även om man inte vill visa magen. Tröja från Zara, skjortan hittade jag på Studio Stilista innan jul, klocka gammal Triwa,  jeansen från Asos (det är en track-link på Asos-länken som mäter trafik för min egen del men ingen adlink, så ni vet – alltså bara för att samla information) och skorna Malene Birger. Istället för pumps går det ju utmärkt med sneakers; även om pumps är mer effektfullt på bild är det ju inte alltid man kan vingla runt i klackar.

Nu ska jag återgå till att servera juice och klappa varm panna och se ändlösa sekvenser av den där björnen som sjunger barnsånger. Det går framåt här hemma, men ännu feber. Som för flera andra av er vad jag förstått.

Vi ska nog fixa den här säsongen också.