Som ni redan vet var hotellet i Paris en fullträff;
det mest udda, bohemknasiga, semierotiska, superfranska ställe man kunde tänka sig. Vi blev aningen fundersamma i taxin på vägen dit när vi åkte längs huvudvägen vid Moulin Rouge och befann oss i någon slags pornografiskt näste, men så snart bilen vek av på en av smågatorna och Bruno släppte av oss utanför entrén kände vi oss som hemma. Det var perfekt för vad vi var där för.
Och här kan ni se lite av entrén!
Mängder av designklassiker och inrett som någons vardagsrum.
Thonet precis överallt, även i den lilla cafédelen.
Vi passade såklart på att ta några av bilderna här inne också. Hur skulle man kunna låta bli?
Vet ni vad det här är?
De röda skinnsofforna och sammetsväggarna går som ett litet u, och i mitten? En strippstång. Mitt i lobbyn liksom, och med hörlurar för den som sitter ner om man nu vill få lite extra feelis när man tittar och lyssna på en schysst låt.
Mannen som arbetade på hotellet var full av fnitter när han förstod att vi totalt missat strippstången och föste oss ivrigt framför sig med yviga handrörelser tills vi var framme, och där slog han ut med handen som tadaaa! och såg mycket nöjd ut.
Tro jag det. Hur många har en strippstång i lobbyn, mest som en rolig grej? (Det var alltså inte så att den var bokad för underhållning på kvällarna, utan mer för gästerna om man nu ville testa).
Gamla, vackra, slitna mattor låg överallt, och mixades med vinylskivor, kristallglas, knasiga inredningsdetaljer och flirtiga bilder.
Där är han, vår favorit, och jag som tar emot glaset som om han räckte mig ett barn.
Där fanns såklart kaffe också, om man nu hellre ville dricka det.
Både fest och vardag, med andra ord.
Och där bodde vi!
Ni ska få se lite mer av rummet sen, men man får en ganska bra uppfattning bara av det här –
jag älskar ananaslampan och det där bordet med storkfötter, jag älskar hur det fanns vinylspelare på varje rum och hur baren nere i lobbyn var täckt av just vinylskivor, hur det alltid fanns någon som mötte en med ett leende när man kom tillbaka från sina strapatser och hur de kom med handskrivna små förslag på restauranger och stadsdelar när man på extremt dålig franska försökt förklara vad det var vi ville uppleva.
Det var Le Pigalle, det, och egentligen orsaken att vi bytte Venedig mot Paris – vilket jag såhär i efterhand är oerhört glad för med tanke på vad vi fick se och möta och känna och uppleva.
Något att längta tillbaka till.
∞
Kläder fotograferade i det här inlägget är:
Samma blus från Second Female som innan, finns HÄR. Smögenrandig kjol i skön stretch som hittas HÄR. På bordet ligger solglasögonen ni finner HÄR och ballerinaskorna på mattan hittas HÄR. Nelly har på sig ett par liknande ballerina, de finns HÄR, och de röda skorna är från Aldo. Och väskan är samma som innan, från DAY och hittas HÄR.
Och i samarbete med CountryDreams får ni som ni vet 20% på allt* till ord pris, några varumärken undantagna, med koden PARIS. För undantag se här.
∞
