Igår flög jag ju som bekant till Stockholm för att sorla in podd för Philip Avents Joller Gravid – en hel säsong blev det (som kommer starta nu i mars så man behöver inte vänta så länge om man vill lyssna). Och det var ju inte bara jag! Caroline hade jag med mig (ingen blogg), Frida (här), Nino (här), Gela (här) och Annika (här) som dock inte fastnade på en enda bild av någon anledning? Kanske för att jag faktiskt satt i ett inspelningsbås typ hela tiden och inte hade en chans att fota.

 
 

 
 

Och där sitter jag – som ett riktigt nyhetsankare!

Det är riktigt kul att göra podd, särskilt när man får välja gäster själv och kan prata mer obehindrat eftersom man vet hur personen på andra sidan bordet är.

 
 

 
 

Nini lånade min kamera när jag satt inne och spelade in.

Hej Nino!

 
 

 
 

Och tillslut var vi klara och alla åkte hem –

utom jag som stannade kvar här i Stockholm för jag har två avsnitt kvar att spela in. Idag kommer Agneta (här) och min bästa Carl-Otto och SEN ska jag få flyga hem igen. Inte för att det gick någon nöd på mig, jag vandrade lite i gamla kvarter och handlade nåt till pojkarna, köpte en parfym, hade ett kort möte, åt en middag och har sen sovit gott och väntar nu på hotellfrukost. Och det är ju inte fy skam menar jag.

Men idag är det alltså lite mer inspelning kvar, sen styr jag kosan hem igen och snusar bebis och kramar Buse.

Hoppas ni får den bästa tisdagen.

 

 

 
 

Men godmorgon söndag!

Idag vaknade jag lite sur, för jag har fått en ögoninfektion av Noah (mycket generöst) och det kliar så jag blir tokig, men lite salva på det så hoppas jag att iallafall klådan ger med sig i god tid tills morgondagens Stockholmsresa. Inte så sugen på att sitta med solbrillor inne i en studio och försöka låta bli att klia mig i två dagar.

Men igår var jag inte det minsta sur, för igår vad vi på Skånes Djurpark! Jag fick en inbjudan på mailen och tackade ja, det var ju sen oktober sist och jag tycker alltid att det är så himla mysigt att trava runt där i naturen och titta på djuren och prata av sig. Så jag och Banditen och Veronika (au pairen, vi älskar henne för övrigt ni som undrar, hon får helst aldrig åka hem) packade bilen full och begav oss.

 
 

 
 

Det var nån form av äggjakt och nåt annat tema som vi nog missade fullständigt, men överallt var det fantastiskt fint påskpyntat och Buse fick en kikare för att kunna spana (efter ägg?) och när man får en kikare är ju allt i världen lite bättre.

 
 

 
 

Och så lekte vi fiskdamm och kastade bollar på plåtburkar och sådär. Buse vann en liten påse men en nalle och nåt annat i.

 
 

 
 

Där fanns gravida getter man fick klappa.

 
 

 
 

Vi stannade och åt lunch typ 3 gånger, för det gör man när man har barn.

Dom hade byggt om ganska mycket sen sist! Nu fanns det en större restaurang/sittmöjlighet till precis nedanför kullen när man kommer in ni vet och det fanns en liten ladugård med ödlor och ormar och sånt som nu även var fullt med gör-det-själv-pyssel. Och så håller dom på att bugga nåt med Fåret Shaun, ser ut att bli bra.

Och ALLA som arbetade där var så sjuuuuukt pepp och pratiga med barnen. Det enda jag sa till Veronika och Banditen var ”oj, hon kommer vara trött ikväll” om typ alla.

 
 

 
 

Vi stannade till lite vid påskpynt-stationen!

Banditen gjorde en kyckling, Leo skrev M A M M A med skakiga bokstäver på en gul boll och Noah åt påskäggsmaterial.

 
 

 
 

Där är vi, hej hej!

Jag hade jackan ni sett förr (här) och en gammal varm Malene under, men det var så himla fint vårväder och nästan tio grader så vi njöt verkligen.

 
 

 
 

Grisarna njöt också.

 
 

 
 

Och björnarna och Buse.

 
 

 
 

Och Noah såklart, som var en cool katt som alltid och snabbt tog över Buses fiskedammsvinst och tuggade in den till sen egen.

 
 

 
 

Bäst var, som det alltid är, älgarna!

Jag ÄLSKAR älgarna och att dom är så sociala och står och trycker sig vid staketet och sträcker ut hela huvudet för att bli klappad. Jag och Noah klappade älghuvud hur länge som helst och det är ju så mäktigt! Hela Noahs hand typ försvann in i en älgnäsborre varje gång älgen drog efter andan.

Underbara djur.

 
 

 
 

Ja, och sen åt vi glass och krälade i löv och lekte på varenda lekplats och sen var vi klara helt enkelt och det var dags att packa bilen full och åka hem igen, sisådär sju eller åtta timmar senare. Det är ju inte klokt vad tiden går! Men det var en supertrevlig dag med perfekt vårväder och glada barn och då får det gärna gå åtta timmar utan att det gör det minsta.

Japp. Det gör vi nog om alldeles snart igen.