Kylan håller fortfarande i sig här hemma (men ingen snö) och det är så det biter i kinderna när man går utanför dörren.
Haggis har verkligen börjat finna sin plats här hemma; hon är en otroligt behaglig valp och jag är lite imponerad över hur rastypisk hon visat sig vara redan – hon är lugn och tillgänglig och snudd på helt rumsren, hon visar ganska tydligt när hon behöver gå ut och hon är ju trots allt bara tolv veckor. Hon leker med Spöket, äter, sover, hämtar Noahs leksaker och är såklart valpig men inte alls till den grad jag hade förväntat mig. En helt ljuvlig liten dam som jag tror kommer bli en fantastisk familjehund när hon är vuxen. Nu längtar jag bara efter att de där krokodiltänderna ska falla av och bytas ut mot de mindre sylvassa, hrm.
Idag är jag så gott som människa som jag hade hoppats på, så nu blir det till att försöka starta den här veckan utan att komma efter alldeles för mycket; jag har en del som ligger och väntar som jag ska ta tag i – men först blir det nypon-te med honung, en skål med yoghurt och en kort promenad i kylan med tjejerna och med örat inpackat i fetvadd och mössa.
Vi tar måndag, helt enkelt.
(Ps – mer inlägg om flickorna hittar ni i vanlig ordning HÄR).
