Och så är det första advent och strumporna i vardagsrummet är preppade –

Buse startade dagen med att högtidligt öppna paketet i strumpa nummer ett (en burk med självlysande slajm, mycket roligt) och så var den här morgonen genast mycket mer fabulös för en fyraåring. Flickorna fick fira med varsitt litet ben att gnaga på, så nu kommer det vara lugnt i huset i några timmar framöver, och möjligtvis kommer kvällens planerade salukibad tas emot en aning blidare när dom blivit mutade redan på förhand.

Man kan ju alltid hoppas, menar jag.

En rad med paket inslagna i grönt & gult och juligt silkespapper (Buse gillar grönt & gult just nu), och genast blir det ännu lite mer julströssel över vardagsrummet.

Nu ska jag tända kakelugnen, kanske till och med den i sovrummet – den har vi inte eldat i ännu, och vara glad över att Gorm har lugnat ner sig, det är inte längre någonting som skallrar i rutorna och taket och annat är tack och lov fortfarande helt. Det är alltid lite nervöst med storm när man har hus, tycker jag, det finns så mycket som kan lossna eller gå åt skogen om man har otur (när jag växte upp fick vi ALLTID strömavbrott när det blåste, så det fanns hela tiden laddade ficklampor, dunkar med vatten och hinkar som man kunde använda för att gå ner till ån och knacka hål på isen och fylla med vatten om det skulle behövas – mycket barna Hedenhös).

Men idag är det alltså den första december, julkalendern kickar igång här inne i eftermiddag och jag försöker ta in att det bara är 23 dagar kvar till jul.

Tiden går så fort att den nästan springer.