Nä. Nu kan jag inte hålla mig längre.
Ni vet att jag brukar få lite saker för mig när jag fått barn? Med Buse roddade jag ett bloggevent för 200 personer som ni kanske minns, och packade goodiebags och bokade aktiviteter tills jag typ var svimfärdig. Jag hade aldrig någonsin gjort en sån sak för så många innan, och jag lärde mig hur mycket som helst på den där dagen och är så himla glad att jag faktiskt gjorde det trots att jag, när jag var mitt i det, många gånger undrade om jag var full när jag fick idén.
Och nu?
Nu ska jag tydligen starta en webbshop.
En ytte-pytteliten webbshop med barnkläder och accessoarer som jag själv skulle vilja köpa och som jag hoppas även kan få andras hjärtan att klappa lite snabbare – en liten plats med sånt jag handplockat och som bara finns i väldigt få exemplar inne i shoppen, oftast bara en per storlek, och med märken som inte finns i dom ”vanliga” butikerna eller överallt.
Kung Fidolin, så ska den heta, mest för att jag tycker att det ligger bra i munnen men också för att jag själv bara har pojkar och det är en liten hyllning även till dom.
Det hela startade för ungefär en månad sen med att jag hade svårt att hitta bra fotorekvisita och började leta leverantörer (så min stackars släkting skulle slippa virka ihjäl sig), och när jag pratade med pappa nämnde han att en av hans bästa vänner sysslade med att köpa in kläder från Europa. Och via honom hittade jag sen i min tur leverantörer som förvisso inte hade fotorekvisita men en faslig massa underbara små plagg som jag helt enkelt inte kunde släppa, och så satt jag där med huvudet fullt av idéer och tänkte, så som jag brukar försöka tänka
well, why the hell not?
Och så kom det sig alltså att jag startade en webbshop.
Än så länge bara med flickkläder, och det av den enkla förklaringen att det helt enkelt är absolut lättast att hitta (men jag kommer försöka bygga på med pojkkläder efter hand när jag hittar rätt leverantörer) och till att börja med är det för ungefär 2-8 år, men även där kommer nästa steg vara att öppna upp för 0-2 år också efter hand. Och tanken på fotorekvisita finns kvar och även där håller jag på att hitta rätt, men det måste ju bli rätt liksom och – ja, inte vet jag. Jag har ju aldrig gjort det här innan. Men de senast veckorna har jag alltså byggt och beställt och ångat och ritat och inventerat och fotograferat, och nu senast i tisdags fick jag äntligen se alla plagg PÅ små underbara stjärnor då jag hade min allra första stora fotografering för något som jag gör själv, och inte åt nån annan. Det var lite svindlande må ni tro. Och lite läskigt.
Men om en vecka ungefär öppnar jag upp, jag har lite saker kvar, men jag kunde liksom inte hålla mig längre – det höll på att pysa över av att inte få berättas! Så om ungefär en vecka.
Och ja, sen får vi väl se. Jag har inte alla svaren ännu. Men jag testar något nytt och jag lär mig på det och nånstans i slutändan så kommer det att vara det viktigaste tänker jag, och så håller jag andan och hoppar.
Well, why the hell not liksom.
Vi kör.
