Häromdagen gjorde jag världens upptäckt.
Jag har hela tiden haft ett svagt minne av att vi har en vind i det här huset, men eftersom jag a) var höggravid och b) aningen distraherad när vi var på visning så har det liksom inte riktigt satt sig i huvudet på mig. När vi precis kommit upp för trappan med mäklaren så ringde nämligen VÅR mäklare för att rapportera hur vår första visning på Lutande Huset gått, så jag pep direkt ner igen för att ta det samtalet, och så var det bara mannen som såg vinden.
Tja, och sen flyttade vi ju in som ni vet och så har vi koncentrerat oss på själva huset och att få rummen klara där, och jag har försökt färdigställa studion, då jag har liksom inte ens haft en tanke på att vi har vind.
Förrän nu.
Så ni må tro att jag höll andan när jag steg upp för trapporna upp på vinden häromdagen och kunde konstatera att vi inte bara hade en vind, utan den PERFEKTA fotovinden. Perfekta. Alldeles fantastiskt utmärkt till ett stundande projekt och sådär härligt ruffig att jag knappt kan tro att det är sant. Det bara slog mig liksom att just ja, vi har ju en vind! Den kanske man kan fota i? och så visar det sig att det kan jag minst sagt göra.
Det är ju inte klokt vilken skatt jag missat i månader.