Vi har fått sommaren tillbaka, iallafall till låns.

Det är lättare att ta tillvara på värmen här ute i skogen på något vis – vid sjön finns det naturlig skugga av björkarna som går nästan hela vägen ner till strandkanten och gör att Noah inte påverkas av att vara med när storebror vill bada och solen gassar. Då kan han ligga i skuggan med armar och ben viftande i luften och jollra nöjt för sig själv, och Buse kan plaska oavbrutet i timmar om han så vill – tills läpparna får en nyans av lavendelblått och håret hänger i blöta slingor över pannan och han går med på att komma upp och få en handduk och Koikoi och värme.

Och här är kvällarna inget undantag för badandet;

vi kan promenera den lilla biten bort mellan hästhagar och granar och fält med torrt gräs tills vi är framme och Buse återigen kan kasta av sig kläderna och plaska ut med bestämda steg och aldrig sinande energi. Kvällssolen är nästan den bästa om ni frågar mig, då kan vi sitta längs kaféets vägg på hemvägen och äta morotskaka eller blåbärspaj och kisa av de där gyllene strålarna som kastar glöd och guld över allt dom rör och som gör min kamera lycklig bara genom att finnas till. Då är det snudd på magiskt.

Och idag ska det bli ännu en dag av sommar, och imorgon – och dessa ska spenderas vid sjön såklart med bara små avstickare på eftermiddagen till Växjö för att kunna stilla en ischai’s-craving och leta upp en plantskola och länsa Hemmakväll på det obligatoriska smågodiset.

Det blir en alldeles lagom helg i drömmen med alldeles lagom mycket att göra, helt enkelt.

(Och värmen? Jag låtsas att det aldrig tar slut).

Det absolut bästa sättet att avsluta en torsdag på, om ni frågar mig.