Det har varit några gulddagar vädermässigt den här veckan.
Så vi har passat på att ta tag lite i trädgården, särskilt när vi hade besök och kunde få hjälp. Så mamma rullade runt Noah i barnvagnen, Sockervadds-Göran hjälpte mannen med gräsklipparen (denna eviga årliga kamp – gräsklipparen vann dock och har ännu inte startat, och mannen ser det som ett slags livsmission varje sommar att plocka isär den, stoppa dit en ny del och få den att funka) och Buse körde runt med sin lilla traktor och slet upp långt gräs som han la på släpet.
Även KoiKoi var med som ni kan se.
Jag planterade!
Hittade en fantastisk rosbuske i Simrishamn som jag tog med hem och satte i kruka. Doftar ljuvligt och var så vacker just i kruka tycker jag.
Vita, stora huvuden och mängder av knoppar som skvallrar om att det kommer mer.
Rabarber måste man ju ha!
Så man kan gå ut och knipsa av och göra rabarberpaj en lördag om man skulle vilja. Och servera med flädersaft. Det är så mycket barndom att det skriker om det.
Pionerna börjar ta sig, dom också. Längtar typ ihjäl mig tills de blommar.
Vissa gick utan skor.
Andra badade.
Tage är den mest vattentokiga hund jag vet. Han stod kvar och glodde på vattenkannan i 45 minuter efter det här, och liksom väntade på att vattnet av sig själv skulle falla som från himlen igen. Och Buse tyckte att det var fantastiskt roligt att få vattna en Jack Russel, så han klagade inte han heller.
Och så grillade vi korv!
Ja, lite så har vi haft det i veckan när solen visat sig. Trädgårdstid. Än så länge är gräsmattan fortfarande oklippt (tydligen inväntar vi nån reservdel från England eller nåt, det är lite oklart) men allt det andra börjar ta form med krukor och växter och olivträd och den där känslan av ett extra rum till huset som vi så gärna vill ha.
Härliga tider, inte sant?
