Alltså, man är ju inte särskilt rolig som bloggare när det mest vabbas här hemma.

Så får det vara, liksom. Livet kommer emellan och ska komma emellan när de små är sjuka tycker jag.

Men idag var jag iallafall ute i stan och luftade mig i förmiddags för ett möte, och det var vansinnigt skönt. Och så kunde jag springa inom Espresso House och få med mig en stor chai på soya och lite annat gott att ta med hem till Buse och mig att tugga på. Och så fick jag handlat lite växter. Jag håller på att försöka vårpimpa hemmet lite, och nya växter gör ju verkligen susen med små medel.

Jo. En hallonpaj med vaniljsås kan man ju leva med. Ho hooo.

Så idag har jag och Buse fortsatt med sjukstugan, och så har vi vårpimpat lite (ni ska få se sen) och tänt doftljus och bäddat sängen så alla kuddarna blev fluffiga igen. Fluffiga kuddar är ett måste när man är sjuk nämligen. Och så har jag försökt fixa med lite bilder när han sovit; suttit bredvid i sängen med ena handen intrasslad i hans och med tungan i mungipan försökt redigera så gott det går med vänstern.

 Lite så ser dagarna ut just nu.

Det går fint det också.

Inte bara Buse behöver omvårdnad här hemma; även Tooka är i behov av lite extra kärlek.

Jag tog ju henne till veterinären i fredags för att kolla ögonen som jag tyckte hade varit lite ”grumliga” ett tag och det visade sig att hon hade nedsatt tårflöde, stackaren. Det kan dom tydligen få ibland, hundarna, utan att det behöver vara något mer bakom. Precis som hos människor som börjar bli gamla. Så nu får hon zilk eye tre gånger om dagen för att hjälpa tårarna på traven, och så har vi tid hos ögonspecialist och runt tre veckor för att se om det har gått över eller om det finns någon annan underliggande orsak till de där torra ögonen.

(Och Tooka brukar vara en riktigt sjåpig dam när det kommer till salvor och mediciner, men de här dropparna verkar hon tycka är himla behagliga och ställer upp utan knusslande när det är droppdags).

Annars är allt precis lika spännande som alltid när det är VAB; vi ligger hemma och äter frukt och vilar och tar tempen och tröstar – febern är fortfarande här och stackaren har fått en ögoninfektion i ena ögat också som grädde på moset. Det är inte nog med elände kan man tycka. Men idag stannar mannen hemma på förmiddag när jag har ett möte i stan, så idag får Buse lite pappa-omvårdnad i några timmar och jag får lite jobb gjort på köpet.

Men i stort sett;

från sjuksängen inget nytt.