Igår var det dags att bada flickorna igen.

Det behövs inte särskilt ofta, men då och då behöver dom verkligen en genomgång med L:a Brukets hundschampo för att få bort lös päls, bli rena och dofta mumma.

Det är inte uppskattat.

Tja, Tant tycker att det är okej. Hon är ju så mycket hund och bryr sig inte direkt. Förutom att hon rymmer mellan schamponeringarna så att mannen får lyfta tillbaka henne i badet igen och bli dyngsur på kuppen. Men det får man ta, tycker jag. Om man nu ska envisas med att bada en Tant.

Men Tooka?

Åh jösses.

Det finns ingen hejd på hur mycket hon surar.

Att badas är höjden av förnedring och definitivt ingen favoritsysselsättning. Det är såklart glömt när hon väl har torkat, men från det att hon hamnar i badkaret tills dess att hon är snustorr så är Tooka skitsur, frusen och Lutande Husets största offer för all världens orättvisor.

Men.

Det händer ju tack och lov inte så ofta. Och efteråt så är det två fluffiga, väldoftande, genomborstade flickor som tuggar varsin torkad kycklingbit som belöning för ett hårt arbete.

Nu dröjer det till nästa gång.

Som ni säkert vet så har vi ju fortfarande sommar i Skåne.

Ja, alltså, inte sommar som i 20 grader och sol – men sommar enligt SMHI. Det vill säga att vi hittills inte haft under 10 grader fem dagar i följd. Är det inte galet? Jag tycker det. Och jag saknar den.

Hösten.

Det är främst när vi är i Småland som jag får riktig höstkänsla.

Där är luften lite svalare, lite krispigare. Här hemma är det främst när det regnar som jag kan känna att den är här, och när morgondimman ligger tät över åkrarna. Men det är för varmt, det är det. Idag var det 14 grader ute strax utanför Malmö när vi körde hem. 14! I november. Det är inte okej.

Vad är chansen att vi får minusgrader och snö till nästa helg? frågade jag mannen försynt och kisade mot solen där vi susade fram.

Inte så troligt, svarade han.

Och nej. Chansen att få lite frost på nästa helgs julmarknad är nog minimal – tidigare år när vi varit där har det varit råare och kallare i luften. Men framförallt känner jag att jag inte vill ha sommar i november. Jag vill ha höst. Och med 14 grader i november så undrar jag om kylan någonsin kommer att komma – om vi kommer att få den där vita julen med granris på trappan och lyktor som fladdrar ljus från en snödriva.

Vi får helt enkelt vänta och se. Men sommar? Nu? Nej. Ur led är vädret.

Om det är något Mommo och Sockervadds-Göran gör riktigt bra så är det frukost. De där två förstår vikten av att njuta dagens första mål och dukar fram den ena delikatessen efter den andra på frukostbordet. Hemmabakade knäckebröd, hemmabakat bröd, färskpressad apelsinjuice, granatäpple, stekt ägg och bacon, grekisk yoghurt, blåbär, ostar – allt.

Det är som att vara på hotell.

Så en sådan frukostmorgon njuter vi av idag, samtidigt som jag svär över tekniken. Den här veckan verkar jag ha ruggigt dålig teknik-karma då jag i fredags fick hetsjaga i hela Malmö efter en ny telefon då min helt sonika la av. Jag kan inte vara utan telefon. Så nu har jag en iPhone 6 som jag inte lärt mig ännu. Och ovanpå det så verkar nu min älskade Mac ge upp – det här inlägget har varit en svärande kamp att skriva då muspekaren lever ett eget liv och varannan knapp inte fungerar. Så den ska mannen nu skruva isär, och det vet ju gudarna hur det kan sluta.

Kul.

Men, men, har jag tur så får Mac:en liv igen och jag slipper köpa en ny. Oavsett finns det ju ingenting jag kan göra.

Mer än att njuta av frukosten, då såklart. Så det tänker jag koncentrera mig på nu.

klänning|second female  stövlar|billibi

Det regnade för mycket för hantverkarmarknad.

Men vi åkte till Växjö istället och gick runt bland butikerna på Samarkand och jag hittade äntligen en perfekt födelsedagspresent till mannen, och till Drömmen ett Yankee Candle som doftar polkagris och får vara otänt till sista helgen i november (då jag bestämt att jag börjar pynta på riktigt). Vi åt lunch där, körde Buse i bilkundvagn och fingrade lite på de julsaker som smugit sig in i butikerna.

Nu är vi tillbaka i lägenheten efter att ha bunkrat rejält på Hemmakväll, jag har tänt ljus för de som fattas oss och nu väntar en kväll med thailändsk kycklinggryta och stillhet.

Lugna puckar i Småland.