Kalaset var alltså i full gång redan innan gästerna kommit. Vi var poliser, paket skulle öppnas och huset var fullt av ballonger – Buse var som en studsboll mellan rummen och lekte ivrigt med paket efter paket och fäste precis allt han kom åt med handfängsel. Själv satt jag fast i en stol ganska länge.

 
 
 

 
 

 
 

 
 
 

Och så kom gästerna!

Och maten dukades fram. Vi hade beställt från favoriten Johan P och kört med oss upp, catering är enligt mig det bästa som finns när det vankas kalas om man har möjlighet. Att slippa stressa med mat också. Vi är ju tekniskt sett vegetarianer inklusive idag, men hade fått dispens på förhand för Buses kalas eftersom vi inte ville att det skulle gå ut över honom. Räkor med aioli är typ det bästa han vet. (Och ja, det kan kännas aningen overkill med skaldjur på ett kalas – men eftersom det var första gången på så himla länge som vi var samlade så många ur familjen samtidigt och det dessutom var första gången några från mannens sida såg Drömmen så ville vi fira lite extra).

Och det var så gott. Galet. Buse åt som en häst av räkor, kräftor och krabbklor.

 
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 
 

Och så fortsatte kalasandet!

Vi satt länge och åt medan Buse med kusin röjde runt i rummen och lekte och gömde sig i kartonger och busade med hundarna. Och spelade trumpet! Han fick en trumpet av Banditen vilket var mycket uppskattat, så nu är musikinstruments-samlingen snudd på komplett och jag och mannen får avnjuta de mest fantasifulla kompositioner.

Ja, och sen blev det tårta och lite annat – men det får vi ta i ett annat inlägg, för nu är jag däckad och snorar något kopiöst och kommer nog somna när som. Men vilken fin helg det varit, med familjen och skogen och en treårings glädje.

Oslagbart.

 
 

 
 

 
 
 

Söndag, dagen efter ett hejdundrande kalas, och jag ligger utslagen på Drömmens soffa med feber och nyser så mycket att det känns som om ansiktet ska lossna. Jag veeeet – så himla onödigt att bli sjuk! Men Buse var ju sjuk tidigare i veckans och hans baciller kan jag bannemig aldrig värja mig mot, så redan igår kom det krypande och när alla hade gått hem slog febern till rejält. Men, men. Det går över.

Gårdagen då?

Jo, vi startade med att tillslut gå upp och väcka Buse med sång och paket. Han var mycket yrvaken, stackaren, satt och svajade med håret på ända och blinkade mot oss. Men efter att det sjunkit in att det var hans födelsedag och att han fick öppna paket så vaknade han till liv och slet med glädje upp kartong efter kartong.

På bilden sitter han nyvaken i köket och leker med en av sina presenter; en kaffemaskin.

 
 
 

 
 

 
 
 

Sen skulle det pyntas, såklart!

Eftersom jag knappast kunde transportera uppblåsta heliumballonger från Malmö till Drömmen så gjorde vi så den här gången att vi köpte en heliumtank istället och blåste upp dom på plats. Blåa och vita ballonger, såklart. Polisballonger.

(Och jag har numera full respekt för de som arbetar i ballongfabriker och gör knutar på ballonger hela dagarna. Fy tusan vad fingrarna sved efter ett tag).

 
 
 

 
 

 
 

 
 
 

Buse var mycket, mycket pepp. Ballonger är det bästa i hela världen.

 
 
 

 
 
 

Sen skulle vi byta om!

Buse var fullkomligt bedårande med polisjacka, liten hatt, handfängsel och walkietalkie. Och visselpipa, inte att förglömma.

 
 
 

 
 
 

Jag var… eh… inte lika bedårande. Detta var dock det minst strippiga jag kunde uppbringa. Jag skippade som sagt lackkjol och gick istället på skjorta och skinnbyxor, tillsammans med mycket fancy accessoarer.

Jag kände mig fortfarande väldigt kinky ska ni veta.

 
 
 

 
 
 

Mannen då?

 
 
 

 
 
 

Jodå, samma där. Mycket, mycket tjusig. Fick mig att börja leta efter sedlarna.

Och det var alltså del ett. Fortsättning följer! Ska bara trycka i mig lite alvedon och plocka i kaoset först. Och sen ska vi ju köra tillbaka också. Men snart kikar jag in igen, förhoppningsvis lite piggare och med mängder av bilder kvar att visa.

 
 

 
 

 
 
 

Idag är det dags för kalas här i Drömmen!

Buse sover konstigt nog fortfarande, jag var övertygad om att han skulle vakna toktidigt och börja gasta om kalas och paket med tanke på hur pepp han har varit den senaste veckan. Igår satte han sig upp yrvaket vid halv sex på morgonen, frågade efter sina paket och somnade sedan om i princip sittande. Men idag sover han som en stock, och jag springer runt här nere och förbereder så gott jag kan.

 
 
 

 
 
 

Men det mesta är klart!

Paketen är inslagna, och…

 
 
 

 
 
 

… polisattiraljerna är redo för att förvandla mamma och pappa Buse till nån slags småstads-strippor i urskogen.

Så nu återstår bara att hämta tårtorna, byta om och invänta gästerna. För idag är ingen vanlig dag, nä det är Buses fölseda’

hurra hurra hurra!