Och så var en midsommarhelg slut.

Vi är hemma i Lutande Huset igen; denna plats som alltid tar emot oss med hemmadoft och svala rum och där sängen i sovrummet egentligen har på tok för många kuddar vilket vi inte bryr oss det minsta om, eftersom vi arrangerar om dom varje kväll mellan oss tills alla ligger precis så som de vill ligga för att kunna somna.

Bröstkorgen är lite tom som den alltid blir när man lämnat något man tyckt så mycket om, men samtidigt tar vi med oss en liten bit av något annat – sånt som gör oss mjukare och gladare och mer redo att börja jobba igen efter tre dagars sammanhängande lättja. Så nu är vi hemma igen efter dagar av blommor, båtar, mat, sol, regn och en liten smula åska. Och även om vi kunde önskat ännu fler dagar så är vi ändå nöjda såhär;

tillslut startar ju världen upp igen och då är det dags att följa med. Och idag, idag startar den upp på riktigt

och vi med den.

 

 

 

 
 

Vi startade med frukost igår och gav oss sen ner till båten igen.

Tanken var att vi skulle ge oss ut på en liten runda, se på öarna och njuta av den lediga tiden. Men molnen ringade in oss som målade med arga penseldrag, tills det tillslut bara var vår lilla plätt över hamnen som inte såg hotfull ut och där solen fortfarande kunde slinka igenom.

Det blir oväder konstaterade vi och sneglade mot himlen.

Och så bestämde vi oss att stanna på båten i hamn och vänta tills det dragit över.

 
 

 

 

 

 
 

Vi hade hundarna med, och Tant och Tooka som aldrig varit på en båt fann sig snabbt tillrätta. Särskilt Tant som slocknade som en medvetslös av kluckandet och gungandet och den mjuka värmen. Själv satt jag på kanten och metade. Det finns liksom inget mer meditativt. Hel amin uppväxt gick åt att fiska – antingen själv eller med min bror eller med den linblonda grannpojken som hade byns största samling drag och som en gång nästan fick upp gammelgäddan när jag var med. Det var en kamp på trettio minuter som slutade snopet när linan brast nästan precis vid land.

 
 

 
 

Tillslut hade inte ens hamnen ett andrum för molnen.

 
 

 
 

Och regnet smattrade ohämmat mot kapellet och gjorde oss glada att vi valt att stanna i hamn istället för att gå ut.

Så vi gjorde det bästa av situationen. Konstaterade att det var förbenat mysigt med regn när man kan sitta inne och lyssna på smatter och när man inte har bråttom någonstans.

 
 

 

 

 

 
 

Så vi åt lunch och lyssnade på regnet. La oss i bäddarna bland hundar och Busefötter och pratade och surfade fritidshus och började drömma om en liten plats nånstans utan fungerande avlopp och där vi kunde spendera helger och semesterveckor i absolut stillhet. Pratade om saker vi kunde hitta på veckan i sommar då vi kommer tillbaka, skrattade åt Buses uppenbara båtkärlek.

Tog det lugnt, helt enkelt.

 
 

 
 

Och när regnet lättade packade vi ihop allting, gick med gungande fötter över bryggorna och körde hem –

till lägenheten där ljuset kommer från alla håll och där klockan i gästrummet slår hjärtslag och där flickorna lägger sig som draperade över soffryggens kuddar och bevakar allting som sker.

En lördag på en båt.

Det kunde varit värre.

 

 

 

 
 

Och så har vi firat midsommar.

På det bästa sätt vi kunde tänka oss i år; i Småland på en hembygdspark på Bolmsö – omringad av björkar och landsvägar och folkdräkter. Vi började hemma med midsommarlunch (och gräddtårta, såklart – vad är en midsommar utan gräddtårta?) och solen sken vänligt utanför fönstret. Jag hade pimpat Buses hatt ordentligt – det är ju ganska svårt att få kransar att stanna kvar och sitta skönt på barn tycker jag, så att göra en på hatten istället var en smidig lösning.

Efter att ha ätit satte vi oss i bilen och begav oss ut till hembygdsparken, där vi var en av de första och firandet ännu inte riktigt börjat mer än några tombolor, en fiskedamm och ett obligatoriskt släp som stod uppställt vid midsommarstången och där ett litet band spelade dragspel och gitarr till Buses stora lycka.

 
 

 

 

 

 
 

Buse hade sovit skönt i bilen på väg ut, men var snart på benen igen och utforskade området. Vi fiskade i fiskedammen och fick ett litet gosedjur, klättrade över slätterna och fastnade sedan framför det lilla bandet som just hade fått sitt livs största fan.

Buse.

Han var trollbunden.

Ooooo ett djagspel! mumlade han och stirrade blint på farbrorn med dragspelet. Han hau ett djagspel.

Och så satt han där och vinkade förälskat till den förtjusta farbrorn, som vinkade och blinkade tillbaka så fort han hade tillfällighet. Och så applåderade Buse efter varje låt, högt.

Det här var livet.

 
 

 

 

 

 

 

 
 

Och vi kände oss fasligt midsommarfina.

Jag hade en gammal klänning från Med Demoiselles som jag älskar, Arnhem-”kimonon” från KyssJohanna och en krans från Wild and Free (även den från KyssJohanna) som minst sagt drog blickarna till sig. De äldre kvinnorna i folkdräkter stannade mig när jag gick förbi, strök mig över axlarna och beundrade kransen med mjuka röster.

Buse hade randiga snickarbyxor från H&M, sina minnetonkas och en kofta jag hittade i Stockholm sist jag var där.

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

Ser ni? Idyllen?

Denna plätt som fylls med folk, musik och barn – och där sjön glittrar mellan träden och solen är framme och där allting nästan känns som på film. Det var ringdans och Buses älskade dragspelsmusik och skratt och picknick-mummel och blomsterkransar i ett ljuvligt huller om buller.

Det enda som fattades var en Astrid Lindgren-röst som kunde berättat i örat på alla vad som pågick och hur vackert det var.

(På vristen hade jag ett halsband från ICON, och runt armen ett halsband med snäckor från CozyRoom jag virat några varv och så ett fjäderarmband från ICON det också).

 
 

 

 
 

Det här. Det här tycker jag är så enastående fint.

 
 

 
 

Och när dansen var slut och solen börjat sänka sig gick vi tillbaka till bilarna och körde ner till hamnen, för att avsluta kvällen ombord på båten – metandes och med vattnets kluckande vart man än vände örat.

Det var höjdpunkt nummer två för Buse. Båt.

Typ det bästa som hänt på ett halvår, efter dragspelet då.

 
 

 

 

 
 

Och så spenderade vi vår midsommar.

Tillsammans, bland dragspel och björkar, och avslutade med sjö och fiskespö och Buselycka och en vind som lugnade sig över sjön medan vi satt.

Den finaste midsommar vi kunde tänka oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

Midsommar.

Så var det dags.

Jag var ute igår i skymningen iklädd pyjamasbyxor och gummistövlar och plockade blommor till dagens Buse-krans, ljuset var förförande blått och omgivningen här runt huset så vacker att den skrek sommar! från marken upp.

Och nu är bilen packad, blommorna i vatten på bilgolvet och luften full av långhelg. Kan ni känna det? Långhelg med mat och sömn och blomsterblad.

Ha en fin midsommar vänner. Nu styr vi bilen mot Småland.