Att ha levt båtliv.

Vi startade med frukost igår och gav oss sen ner till båten igen.

Tanken var att vi skulle ge oss ut på en liten runda, se på öarna och njuta av den lediga tiden. Men molnen ringade in oss som målade med arga penseldrag, tills det tillslut bara var vår lilla plätt över hamnen som inte såg hotfull ut och där solen fortfarande kunde slinka igenom.

Det blir oväder konstaterade vi och sneglade mot himlen.

Och så bestämde vi oss att stanna på båten i hamn och vänta tills det dragit över.

Vi hade hundarna med, och Tant och Tooka som aldrig varit på en båt fann sig snabbt tillrätta. Särskilt Tant som slocknade som en medvetslös av kluckandet och gungandet och den mjuka värmen. Själv satt jag på kanten och metade. Det finns liksom inget mer meditativt. Hel amin uppväxt gick åt att fiska – antingen själv eller med min bror eller med den linblonda grannpojken som hade byns största samling drag och som en gång nästan fick upp gammelgäddan när jag var med. Det var en kamp på trettio minuter som slutade snopet när linan brast nästan precis vid land.

Tillslut hade inte ens hamnen ett andrum för molnen.

Och regnet smattrade ohämmat mot kapellet och gjorde oss glada att vi valt att stanna i hamn istället för att gå ut.

Så vi gjorde det bästa av situationen. Konstaterade att det var förbenat mysigt med regn när man kan sitta inne och lyssna på smatter och när man inte har bråttom någonstans.

Så vi åt lunch och lyssnade på regnet. La oss i bäddarna bland hundar och Busefötter och pratade och surfade fritidshus och började drömma om en liten plats nånstans utan fungerande avlopp och där vi kunde spendera helger och semesterveckor i absolut stillhet. Pratade om saker vi kunde hitta på veckan i sommar då vi kommer tillbaka, skrattade åt Buses uppenbara båtkärlek.

Tog det lugnt, helt enkelt.

Och när regnet lättade packade vi ihop allting, gick med gungande fötter över bryggorna och körde hem –

till lägenheten där ljuset kommer från alla håll och där klockan i gästrummet slår hjärtslag och där flickorna lägger sig som draperade över soffryggens kuddar och bevakar allting som sker.

En lördag på en båt.

Det kunde varit värre.