Buse sover middag, mannen sitter på terrassen och halvslumrar med solglasögonen på näsan och jag sitter på hotellsängen, fortfarande blöt i håret från poolen, och tänkte mest titta in och säga hej.

Skicka ett litet ögonblicksvykort från Teneriffa, ett litet hej.

Och en önskan om att ni har det bra där hemma, ni också.

 
 

 

 

 

 
 

Vädret är välkomnande även idag;

solen hög och varm och kinderna har fått färg trots att jag mest suttit i skuggan. Ute på en solstol ligger min pocketbok och fladdrar med bladen i vinden och jag ska ta tag i den, alldeles snart, ska bara se på Buse när han vaknar och äta upp ett kexchoklad och släppa ut det där håret så att det äntligen torkar.

Men såhär har vi det idag, iallafall.

Morgonpromenad ner till poolen (den fantastiska samsoe-klänningen med fickor och kock-knäppning har jag fått av Jennie på Langes), morgonens frukosttallrik bestående av toast, pannkakor och en liten skål yoghurt med honung, Koi-Koi väntande i en solstol, och mitt livs två kärlekar på språng genom vindlande gångar på väg mot lunch.

Det är fint här, livet, och timmarna långsamma.

Man kan inte ha det mycket bättre.

 

 

 
 
 

Jag vaknar tidigt här av någon anledning.

Inte på något jobbigt sätt, jag känner mig utsövd, men det är ganska ovanligt för mig som ser sömn som den största njutningen livet har att erbjuda och som utövar denna njutning så ofta det bara går.

Men här?

Här vaknar jag med klara ögon långt innan resten av familjen ens börjat röra på sig mellan lakanen och tar datorn under armen och tassar ut på terrassen där mörkret är kompakt och månen självlysande och stjärnorna liksom utströsslade över himlen. Och så myser jag för mig själv åt att jag ser månen och hejdar impulsen att öppna terrassdörren igen och viska åt mannen

det blir sol idag igen!

 
 

 

 
 

De andra vaknar ju sen i vilket fall, Buses hår står som om han lekt med eluttaget under natten och mannen har kuddmärken kvar i ansiktet; de löper som streck ritat med krita av ett ystert barn längs hela kinden och upp i ögonvrån och han gäspar mot mig, gnuggar sömnen ur ögonen.

Då har jag redan varit vaken i nån timme, otåligt sett solen börja leta sig upp på baksidan av hotellet och ge taken ett täcke av apelsinfärgat ljus, smörjt in mig med solskyddskräm och blivit varm i magen av era kommentarer.

 
 

 

 
 

Och sen blir det frukost;

nystekta små pannkakor pudrade med florsocker och inringade av sirap, två spett med färska frukter doppade i den där chokladfontänen, churros som frasar när man biter i dom och ett stort glas juice av papaya – pressat av en man med pianofingrar och pösig kockmössa som hälsar godmorgon med fruktjuice långt upp på servetten han vikt runt midjan.

Man skulle kunnat leva vansinnigt hälsosamt här på bara frukter, juicer, grekisk yoghurt och nötter, men jag vet inte jag. Just pannkakor med sirap och lent florsocker har jag fasligt svårt att ge upp, och det där med att leva hälsosamt är inget jag anammar på en daglig basis så jag håller mig till sockret och juicen och njuter istället.

Man är ju bara på semester ett fåtal tillfällen.

 
 

 

 
 

Och när det är dags för stranden är vi de första på plats;

den ligger öde och inbjudande med försiktiga vågor vid vattenbrynet och disig morgonsol släpande över bergskanten;

Buse har fladdrande tyger runt kroppen och ett stadigt tag om sin lilla blå vattenkanna, jag njuter av värmen och mannen sitter på en handduk med benen i skräddarställning och halvslutna ögon och pratar mumlande med vår son som gräver sandslott och bygger trappor.

På söndag bär det av hemåt igen, men tills dess gör vi precis det här och ingenting annat.

Sen är jag redo för vintern.

 

∞

 

Dagens julkalenderlucka hittar ni här!

 

 

 
 
 

Och så går dagarna, i sakta mak.

Den ena efter den andra, som ett pärlband, och vi följer bara med. Somnar tidigt i mörkret som är sammetssvart, vaknar sömntunga intrasslade i varann som grenar, går upp, äter en frukostbuffé som inkluderar färsk frukt på pinne och en chokladfontän, går sedan ner till havet eller poolen med Buse på höften som en varm liten koala i hatt som doftar Bamse-sololja och har ena armen kring min nacke.

Vi lever, helt enkelt. Livet.

 
 

 

 

 

 
 

Dagarna är långa och utan avbrott;

jag har sand precis överallt när vi kommer upp till rummet, håret är trassligt av salt och mannen får små lockar i pannan jag inte kan låta bli att röra vid med handen. Och Buse har inte badat klart, pekar uppfordrande på badkaret och säger bauda! så vi tappar upp ett varmt bad också, sitter alla tre nerklämda i badkaret med Buse i mitten – omkring oss guppar badankor, tvättsvampar formade som björnar och skum.

Boubblor! säger Buse förtjust och försöker fånga dom i handen.

Ja, bubblor säger vi, ler mot varann.

Lyckan över det lilla, ni vet.

Jag försöker anamma det där, jag också.

 
 

 

 

 

 

 
 

Vi äter yoghurt i små pauser, dricker juice med fötterna i poolen, går i samma kläder flera dagar i rad – Buse har en morgonrock med öron från H&M som håller honom varm och jag trampar runt i den skönaste klänningen jag ägt (härifrån) och ett par mjuka Ldir, håret i bångstyrig tofs och med en hud som sakta, sakta börjar ta färg.

Och vi har dagar kvar, flera dagar, många pärlor på vårt band.

Vi gjorde helt rätt i att åka hit.

 

∞

 

klänning | nantucket

 

∞

 

Dagens lucka står fantastiska Davida för! Den hittar ni här.