Att få känna sig som en stjärna.

 
AT2B0864
 
 
 

Jag tycker att det är så vansinnigt roligt att få klä upp mig.

Att få bära vacker klänning och svagt glänsande smink, att få stå i badrummet med en eyeliner i handen och försöka minnas hur det nu egentligen var man gjorde med den där mojängen –

den som jag hanterade vant en gång i tiden, när jag var tjugo och bodde i Helsingborg i en liten tvåa i ett hus med gul plåtpanel, bara tre kvarter bort från den där rödhåriga kvinnan med smittande skratt som gjorde min sommar.

Vi hade vansinnigt roligt, Petra och jag, den där sommaren.

Låg på stranden, arbetade, drack vitt vin ur kylda glas på Hamnpaviljongen och åkte bilar med öppet tak genom hamnen.

 
 

AT2B0958

 

AT2B0869

 

AT2B1027

 

AT2B0932

 
 

Då var varje kväll uppklädd;

varje kväll vinglade vi ner i våra klackar på kullersten, frasande av tyger och med mjuk parfym som ett moln kring oss, vi spenderade timmar i hennes sommarvarma lägenhet med persiennerna nerdragna som skydd för kvällssolen och stod axel mot axel i badrummet och manövrerade vant skuggor och eyeliner och läppstift medan stereon spelade sen du for och isen smälte i ciderglasen på fönsterblecket.

Men sen kom ju livet i en annan form, på dagarna bar jag kostym i år och sen jag blev äldre är jag inte lika bra på att hitta tillfällen att få klä upp mig riktigt rejält och stå och trängas i ett badrum varje kväll med en fnitterskakande väninna axel mot axel.

Eller snarare; jag har inte det behovet på samma sätt.

Det är annat som har blivit roligt nu, annat som tar min tid på kvällarna.

Men när vi åker bort, när det är varmt och när jag har möjlighet, vaknar den där känslan till liv igen när vardagen inte står precis innanför dörren och kräver min uppmärksamhet.

Så nu njuter jag;

av förberedelserna, av tiden. Av kvällar med frasande tyger, ett himmelskt, guldfärgat fodral som Buse pekar på och säger jau tycka oum den! och min lockiga, innifrån-ut-vackra man som lägger en hand på min ländrygg på väg till restaurangen och som allting

sammantaget

får mig att känna mig som en stjärna.

 

 

klänning | kyssjohanna
armband | lotta jewellery

 

slut

19 kommentarer till “Att få känna sig som en stjärna.

  1. Vilken vacker klänning! Verkligen! Men vågar du beställa sånt på nätet? Vågar bara beställa överdelar eller klänningar som inte sitter åt. Känns så svårt med passform och stlkar…

    1. Jadå 🙂 man lär ju sig efter ett tag vilka märken som funkar, som Valerie – där vet jag vilken storlek jag är i hennes plagg. Och det går ju alltid att returnera om det inte skulle passa 🙂

  2. du skriver så varmt och fint om livet att jag får tårar i ögonen. för det är ju precis så det ska vara, varken bättre eller sämre, bara annorlunda. det är ju så viktigt att leva här och nu, att se varje dag som en gåva istället för att önska livet ur sig genom att längta efter något längre fram. framtiden kommer ju ändå. var sak har sin tid och sin plats, det som sker, det sker av en anledning som vi inte alltid förstår när det sker, men den finns där för oss att förstå längre fram, när alla bitar fallit på plats. jag har två barn i livet, jag har varit gravid sju gånger och jag har fött tre barn. livet är på riktigt, det gäller bara att hitta dina pusselbitar. kram finaste du och tack för allt vackert.

  3. Åh älskar översta bilden! Busens blick som liksom säger ”åhhhh, nu är morsan i gång igen! Men pappa vi låter henne hållas.” Underbart!

    🙂

  4. Vem tar alla snygga bilder när du är med? är det mannen? en duktig fotograf är han i såfall 😉

    Anna K

    1. Ibland mannen eller nån annan som är med, ibland självutlösare 🙂 dessa har mannen tagit och jag redigerat.

  5. Om jag inte redan var lyckligt gift skulle jag nog bli lite kär i dig; så vansinnigt fin du är och skriver så fint att gudarna kan gråta! 😉
    Kram på dig!

  6. Vad fina kort,vad duktig han är mannen din o dina texter kan man läsa om o om igen o känna saltsmaken osv….tack

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg