Det är ju inte bara de djupa, livsavgörande sakerna i livet som man kan vara glad över. Som hälsan, familjen, kärnan. Det finns ju också alla de där ytliga, lätta, vackra sakerna att glädjas åt – det där som finns liksom högre upp mot ytan utan att för den sakens skull inte räknas.

 
 

 
 

Som en ny, alldeles perfekt, blus (härifrån, Banditens favoritbutik) med dubbelfluffigt tyg i omlott, hängande tampar och v-ringning. En sån som har lite Walla över sig och som rör sig lätt när man går.

Jo. En sån kan göra mig glad.

 
 

 
 

Eller höstens framtåg på uppfarten;

kvällssolens låga, röda sken och lövens ljud under fötterna.

 
 

 
 

Kastanjerna som snart alla gett upp;

de som jag plockar från gruset med Buse; öppnar och visar den blanka bruna ytan och hur mjukt den ligger i handen. Och doften av kastanj! Det där lite vassa, syrliga som sitter kvar på huden i timmar.

 
 

 
 

Alla dessa kraftuppvisningar av september;

allt detta röda och gula och bruna som tar sig plats strax utanför dörren och ser till att möta mig varje dag jag kommer hem och vinka av mig varje morgon jag åker.

Jo.

Det finns mycket att vara glad av.

 

 

Det är så skönt att börja få energin tillbaka.

Jag hör fortfarande alla som om de pratade i en burk, iallafall på höger öra, men det kan man ju leva med. Jag har ju fått kraften tillbaka mer och mer och den känslan är fantastisk. Och då har jag ändå bara haft en elak Busebacill. Fy tusan vad man ska vara glad att man är frisk.

Och vädret!

Detta glödande röda ljus och denna kvarvarande värme som bara kräver jacka på morgonen; den som gör ratten nästan för varm att hålla i när klockan är köra-hem-dax och bilen stått på parkeringen hela dagen utan skugga. När man kan vara påklädd utan att vara påbyltad. Jag njuter så jag smäller av. Och så planerar vi helgerna här hemma; små resor som kan göras till Småland och Västkusten för att hälsa på familjen – både mamma och russlarna och pappa och krabborna behövs hälsas på och min bror har jag inte sett på vad som känns som evigheter.

Så ja; det är så skönt att få energin tillbaka.

Hälsan är så lätt att underskatta när man har den.

 

 

 
 

Det är viktigt att framkalla bilder också, tycker jag.

Man glömmer ju så lätt bort det nu när allt är digitaliserat och nära till hands; när allt utrymme finns på datorn och bilderna används främst där. Men sen jag satt med den där underbara gamla fotoaffärsägaren till bords på Näringslivsdagarna och han frågade:

Var ska du finna studentbilden åt din son?

och det slog mig att 99% av alla bilder finns på en dator jag definitivt inte kommer använda år 2021. Det är så sorgligt egentligen, hur bilder inte längre samlas och binds in i en form där det går att bläddra bland dom, känna dess yta, behandla dom med respekt.

Så jag framkallar så ofta jag kan. Stora bilder, små bilder, udda format, fotoböcker. Att rama in och ha på väggarna, men också för att sätta i album med prassliga mellanpapper att bläddra i med Buse när han blir äldre.

Alla är ju ögonblick jag vill ha kvar.

 

 

Jag behöver ju egentligen glasögon.

Jag förstod det runt 2005 när jag märkte att jag inte kunde få möte i mörker när jag körde bil utan att bli totalt blind. Inte särskilt bra när man pendlar. Så jag gick till optikern och fick reda på att jag bland annat var långsynt och så köpte jag ett par fräsiga D&G-glasögon i lite fyrkantig modell som jag försökte använda. Men det gick inte. Dels blev jag så snurrig i huvudet (hade inte tålamodet att vänta tills jag vant mig) och dels såg jag ut som nån slags parodi på en sexig skolfröken.

Jag skojar inte. Mina kollegor hade mycket roligt åt det där.

Sen flyttade jag närmre jobbet och behövde inte längre pendla och då rann det ut i sanden på något sätt. Det där med glasögonen. För man vänjer ju sig vid att se dåligt, och det var bara när jag körde som det var ett riktigt problem, vilket egentligen är förbaskat dumt. Och nu kör jag ju igen och vi närmar oss en mörkare årstid så jag ska ta tag i det där och göra en ny synundersökning och se om något har förändrats innan jag skaffar mig ett par nya glasögon att leva i.

 
 

 
 

Så när jag fick frågan av Specsavers att testa deras kommande kollektion som de gjort med Bruuns Bazaar var det självklart att tacka ja. Bruuns Bazaar gör ju så vansinnigt snygga saker (som de flesta danska designers) och kollektionen, som lanserades den här veckan, känns rolig och användbar. Ovan ser ni de tre favoriterna utav 23 modeller jag fastnade för (ja där är de fyrkantiga skolfrökenglasögonen igen); ett par lite kattaktiga bågar, ett par nättare fyrkantiga och så ett par roliga, lite större, retrobrillor i ljusare bågar som jag kände mig som min mamma i – fast på det bra sättet. (Alla bågarna i kollektionen hittar ni här).

Japp.

Nu är det dags att boka synundersökning. En gång för alla.

 

Inlägget var i samarbete med Specsavers.

 

<img class="alignnone size-full wp-image-20425" alt="slut" src="http://cdn.elsasentourage.se/wp-content/uploads/sites/2/2013/06/slut1.jpg" width="101" height="95"
/>