Igår var det en riktig småbarnsförälderdag.

Vi åkte till lekparken, med bara en liten omväg till den lokala mataffären för att proviantera, och där bland gungor och klätterställningar spenderade vi mer eller mindre hela förmiddagen. Buse var överlycklig såklart; hade knappt tid att sitta ner och äta mackor utan ville mest röja som ett fnittrande energiknippe upp och ner för trappor och kanor.

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

Vädret var höst i dess rätta bemärkelse;

omväxlande sol och omväxlande moln men med klar luft och hög himmel som gjorde de ännu varma baguetterna ännu godare när man satt på en bänk och mumsade dom med räkost och log åt den där glädjen som tar sig plats i ett barn på en lekplats.

Och efter nån timme packade vi in oss i bilen igen för att åka till lite bilhandlare för att slutligen landa hemma där resten av lördagen var just en lördag; med lugn och ro, pizza och skräp-tv.

Småbarnslördag, alltså.

Bästa.

 

 

Vi vaknade nästan samtidigt idag, utvilade, mannen med glasögonen fortfarande kvar på sen gårdagens kvällstittande och jag hade tagit båda täckena under natten. Man får ju inte vara dum.

Och idag har helgen startat på riktigt och jag ska spendera lördagen med att provköra bilar (letar en ny) fotografera och peppa inför morgondagen då Sederbladskan, Banditen och jag ska på mässa tillsammans och kika på saker som kommer. Och så ska mannen och jag ta Buse till badhuset, för höstvädret är strålande och det var längesen vi var där för att plaska alla tre. Och så ska jag ta hand om stackars Tant som fortfarande är öm i sina leder och som igår var hos veterinären igen för en rejäl genomgång med ledvätskeprov, ANA-tester och böjningar. Svaret på de proverna dröjer en vecka ungefär, så fram tills dess gör vi inget mer än att bädda om henne i soffan och säga staaaackars Taaaant och servera lite extra godbitar. Det är ju inte så att hon är blockhalt eller har vansinnigt ont; men man märker att det besvärar henne och så ska hon såklart inte ha det.

Så det blir min helg, det. Alldeles lagom för en septemberavslutning.

 

 

 
 

Häromdagen fick jag bud från Ryska Posten.

Så jäkla häftigt!

Jag får aldrig bud sådär, för jag bor ju inte i Stockholm utan mitt ute i ingenstans dit ingen tycker det är lönt att dyka upp med ballonger och gud vet vad man sett att det kommer. Och jag har definitivt aldrig fått det av ett företag som låter som om det kan vankas lite närkontakt när de plingar på.

Oh la la, liksom.

 
 

 
 

Det var The Great Gatsby! I tjusig låda med guldpapper i och allt. Jag var ju inbjuden till premiären och skulle gått i full maskeradmundering, men det var med för kort varsel och man kan ju inte flänga upp till Stockholm bara för att gå på bio. Det kändes lite saftigt. Och eftersom jag inte hade något annat inplanerat där uppe fick det vara.

Men iallafall.

Jag fick bud med The Great Gatsby. Tre stycken The Great Gatsby för att vara mer exakt, och jag behöver ju verkligen inte tre stycken. En räcker fint. Och så har jag ju inte BluRay heller. Så kanske någon av er har BluRay och vill ha en? Ja?

Bara skriv en kommentar så väljer jag ut två lite slumpigt sådär, och så får ni också The Great Gatsby (dock inte med bud, men såklart gratis) och kan bädda ner er med en skål chips och fira höstkväll. Det är inte mer än rätt tycker jag.

(Och nä; det blev ingen närkontakt. Attans. Kanske nästa gång. Vem vet).

 

 

 

 
 

Ja, det blev fredag.

Bland förkylningar och hostande och burk i örat så gick dagarna trots allt och nu är det fredag och jag är lite vimmelkantig av iver över att snart, snart kunna ligga raklång i soffan med Buse och läsa ”Totte städar” och äta choklad. Det är ju så skönt att man smäller av.

Och Buse fyller snart år dessutom, så det måste planeras en aning. Jag har en idé om vad vi ska göra, men det måste ordnas namnam och lulllull och allt det där andra som hör ett två-års-firande till; och precis som förra året blir det väl mest Buse och en himla massa härliga kvinnor, och så familjen såklart. Det absolut bästa partysällskapet man kan tänka sig alltså. Och så måste jag börja Jakten På Det Tjockaste Duntäcket, för det nya sovrummet har ingen värmepump och det börjar bli mycket tydligt på nätterna där jag ligger i cashmerebrallor och tvångsskedar en benig salukirumpa för att hålla värmen. Och så kan man ju inte ha det.

Men först är det fredag, en småkylig sådan, och sen väntar lutande huset med man och Buse och en skål pasta, och en efterlängtad helg kan ta vid.