Inte bara jag känner att det snart är dags.

Flickorna har också semesterfilis; ligger upp och ner i möblerna och glor på mig med väntande ögon. Kan vi inte vara hemma hela tiden snart? Och jo. Snart kan vi vara hemma hela tiden.

Bara de här två sista dagarna kvar innan semestern; 48 timmar på kontor med skrattande medarbetare och varma lokaler – bara en liten tid kvar i det där huset med tre våningar som är företagets och där dörrarna står öppna ut mot parkeringen för att skapa lite tvärdrag i korridorer fulla av folk.

 

 

 

 

 

Kvällarna hemma spenderas ute –

det är varmt och luften stillastående på det sättet det så sällan är här ute där inga träd finns att stoppa vinden och där havet kastar doft av tång hela vägen över åkrarna in till vår lilla oas med sänghimmel. Vi ligger på rygg båda två när Buse sover; tittar i nättaket och lyssnar på musik;

hans fot på min.

Två dagar kvar, sen är det fredag.

Det är då det börjar.

 

 

Vinnarna i Spanxtävlingen? De har jag fått nu. Grattis Tess, Annika och Lovisa. Ni har mail!