Ni som följer mig på Instagram (@attvaranagonsfru) vet att jag för några veckor sen var inne på La Lujo och blev huvudlöst förälskad i ett par glada Michael Kors-pumps. Ni vet, sådär så att man står och klappar dom försiktigt och provar dom på; går flera varv i butiken för att sedan motvilligt ta av dom. Jag köpte dom inte då, tyckte att de var lite för dyra. Hade helt enkelt det där tålamodet min man beskyller mig för att annars sakna i alla former av situationer där just en dos tålamod kunde sitta bra.

Och idag! Idag kom dom på rea (ihop med en himla massa snygga MK-väskor, men nån form av självbevarelsedrift har jag faktiskt).

Nu är mitt tålamod och jag bästa vänner.

Måndag.

Men inte vilken måndag som helst, utan den första måndagen på sista veckan innan semestern. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag. Bara fyra dagar kvar. Sen smäller det.

Då vankas det två veckor och lite till av Västkusten, vrakfiske, grillmiddagar, solsken, trädgårdshäng, vänner och tillsammanstid. En chans att landa i allt det lugna igen; ta med Busen till Tivoli och djurparker och lekland, hålla hand med mannen, äta rökta räkor.

Fyra dagar.

Fyra intensiva dagar, förvisso (är de inte alltid det?) med saker som ska hinnas med och slutföras och sorteras; uppgifter som ska lämnas över och sen den där ultimata bekräftelsen på att man faktiskt är ledig:

autosvaret på mailen.

Det som berättar att ”kul att du ville något men nu är jag på semester serru och är minsann inte tillbaka förrän om minst två veckor”.

Semestertider!

Det känns i hela kroppen.