Alltså – denna underbara värme!

Okej, just idag är det sommarregn och åska – men de andra dagarna? Gatorna är torra och nacken fuktig under håret och bilen är som en ångande bastu, och jag får ha solglasögonen på mig hela vägen till jobbet för att inte bländas av morgonsolen som stiger upp över åkrarna och kastar gulröda strålar mot vindrutan. Visst får man livet tillbaka på nåt sätt? Jag får det iallafall, sjunger 5 o’clock i kör med radion och fnissar åt att jag kan nästan hela texten trots att jag inte alls är särskilt ghetto

And this Nuvo got me trippin
And I know that you mad, girl
But you ain’t got to worry about nothing

och det får mig att minnas den där sommaren innan jag träffade min man och jag och Nelly bodde på Limhamn bara ett kvarter isär och spenderade de varmaste dagarna med att svalka oss med rosé i vardagsrummet och sjunga Snoop Dogg med beundransvärd pricksäkerhet och pudra oss gyllenskimrande innan vi tog taxi in till Lilla Torgs kullerstenar och de där uteserveringarna som alltid, alltid är för trånga. Det var på den tiden skratten aldrig kunde bli för höga och nätterna aldrig för långa – vi hade hårfönen i väskan för att snabbt kunna blåsa ut pelikanluggen på toaletten innan arbetsdagen började; vi hade två timmars sömn i kroppen men skötte möten och uppdragsgivare exemplariskt och tillsammans spenderade vi de där outhärdliga timmarna av har han hört av sig? med benen korsade över varandras i soffan när arbetspasset var över och guldskimret på igen.

Det var samma sommar som Nelly drev en man i fördärvet och som hon fick sitta på en servering en måndagskväll klockan 19 och stöd-dricka tequila tillsammans med mig eftersom det var det som behövdes just då –

men det tar vi en annan gång, tycker jag, för nu ska Busen väckas och vi har en timmes umgås-tid innan dagis väntar.

 

 

 

Jag tror att det är lördag idag.

Trots att klockan ringde vansinnigt tidigt, trots att jag somnade med blött hår igår och nu vaknat med en frilla som gud vet vad, trots att jag nu suttit i vad som känns som en evighet i köket och blinkat rakt ut i luften och gnuggat ögonen för att vakna till liv och trots att jag mycket väl är medveten om att det var måndag igår.

Spelar ingen roll. I mitt huvud är det lördag.

I mitt huvud är det lördag och jag borde spendera dagen i chillnorway-mjukisar och duntossor och den där koftan som är så välanvänd att det ser ut som om jag kört över den med bilen, och jag borde äta lösgodis ur Hemmakvällsburk och gasta åååå vad det luktar gott! till mannen som lagar pasta och sitta med Busen i knäet och envetet försöka lära honom ordet älskar.

Ä-l-s-k-a-r. Mamma äääääälskar Buse.

Ja.

I mitt huvud är det lördag, men här ute – i riktiga världen – är det tisdag och jag har ett jobb att sköta och en Buse att köra till dagis och två flickor som fortfarande ligger där uppe i sängen och sover med ryckningar i tassarna.

Ur led är tiden.

 

 

kavaj//sheinside.com, jeans//4-5 år gamla från Gina Tricot, t-shirt//sheinside.com, sjal//noanoa

 

Tittar in lite snabbt och säger hej! och vinkar –

är på väg in till stan för en bunt med möten och för att ta en lunch med Sederbladskan och för att lämna av lite papper till revisorn. Och ute är det vår – känner ni?! Luften är mjuk och jorden fuktig och gräset börjar försiktigt ändra färg åt det där friska, gröna som mannen kommer sucka över om några veckor när det ska klippas.

Jag behöver också klippas för den delen, men det får försökas hinnas med lite senare – de närmaste tre veckorna är hektiska både i företaget och på jobbet, det är alltid så mycket projekt som ska slutföras eller drivas upp så de klarar sig själv när sommaren kommer och alla företag går ner i varv. Och jag vet att det är en begränsad period därför stålsätter jag mig och försöker ställa in hjärnan på tre veckors intensitet och så är det bara att göra det, med vetskapen om att efteråt kommer belöningen i form av gemensam ledighet, värme och den där känslan i kroppen av att på riktigt kunna slappna av eftersom det viktigaste redan är gjort.

Men det är någon dags lugn till innan stormen, någon dag att hämta kraft och äta Dumle och plöja sista avsnitten av Pretty Little Liars medan mörkret faller utanför.

Hoppas ni får en fin måndag, allihop.

 

 

 

En gång i tiden älskade jag parfymer.

Jag hade hur många som helst, en uppsjö, alla lika speciella och starka och kryddiga – och jag använde dom på ungefär samma sätt som jag använde min garderob; jag klädde mig i olika parfymer för olika tillfällen och för olika sinnesstämningar. På varje resa rensade jag taxfree-butikerna på udda, lakritsaktiga dofter och blev alldeles till mig vid upptäckten av någon ny.

Sen blev jag gravid.

Och jag vet inte. Nånstans där försvann all lust till dofter – jag ville absolut inte bära parfym och de dofterna som en gång lockat mig var nu snudd på outhärdliga. Jag trodde att det skulle gå över när graviditeten gick över, men konstigt nog så gjorde det inte det. Jag är fortfarande extremt känslig mot de varma, tunga, svarta, djupa dofterna jag alltid älskade innan och det enda jag faktiskt lyckats bära de senaste två åren är Clean – eftersom de inte doftar parfym utan bara… gott. Jag vet inte, det är något med känslan av att andra ska tycka att jag doftar gott, inte parfymen. Förstår ni vad jag menar?

Så därför slog hjärtat ett extra slag när jag hittade den här på Emporia. Perfekt. Underbart vacker flaska, fortfarande inte en av de där ”vanliga” parfymerna och doften – inte parfym utan doft, precis så som jag vill ha det. Funfair Evening doftar precis som en funfair evening – hög himmel och neonljus och den svaga tonen av sockervadd en ljummen sommarkväll.

Ljuvligt.

 

 

 

Jamen, hur skönt?

Eldar en för mig ny doft från Voluspa (denna), smuttar Pata Negra Tempranillo och närapå dreglar över dofterna från mannens köttfärssås som sprider sig från spisen in till vardagsrummet och gör mig rusig av hunger. Finns det något godare än chilihet köttfärssås, färskpasta och pecorino? Jag dör så gott.

Det gör inget att Busens förkylning satte lite käppar i hjulet på det vi egentligen skulle gjort den här helgen – för jag behöver just det här. Tystnaden, dofterna, rödvinet, Tookas varma kropp i knäet och bara vetskapen om att imorgon är det ännu en ledig dag för oss att ta igen oss på.

Och den där köttfärssåsen, alltså. Himmel.