
I lördags var det dags att träffa mina damer igen.
Och Fuffe! Fuffe följde också med. Vi behövde prata ihop oss lite om hemsidorna och livet i allmänhet i vilket fall, så det var ju lika bra att han följde med tvärs över torget efter vårt möte och mötte upp de andra på TGIF. Vi var ju hungriga och sugna på junkfood och då var TGIF givet.


Ja, alla var där.
Fuffe, som fyllde år i fredags, provade mitt Hipanema och fick skönsång av Tindy (hon gör en mycket fin version av ”Är du kär i mig ännu Claes-Göran” ska ni veta). Fru Sederblad var dagen till ära exceptionellt snygg, och Banditen glittrade i ny paljettkofta från custommade. Vi åt skräp och pratade i munnen på varann och ställde frågor som om du fick välja om helt och hållet – vad skulle du jobba med nu? och lärde oss en himla massa saker om varann som vi inte visste.
Och eftersom Fuffe faktiskt hade fyllt år dagen innan fixade vi bakverk och fyrverkerier, såklart.


Han såg ut att tycka det var ganska mysigt, trots att han bara en timme innan deklarerat att han minsann hatade när folk sjöng för honom när han fyllde år.
Och där blev vi sittande ett tag innan Fuffe var tvungen att bege sig tillbaka hem till Kivik och vi andra bestämde oss för att var det lördag så var det och begav oss hit:

Casino Cosmopol!
Jag har bara varit där en gång innan och det var för hundra år sen, så det var mycket spännande att komma dit igen. Tindy lärde oss allt vi behövde veta, jag fick veta att jag var en osocial jävel som gillar enarmade banditer (det är ju så trevligt med alla de där kulörta bilderna och fina ljuden) och sen vann jag ta mig tusan sjuttonhundra spänn på roulette.
Inte illa, vill jag säga. Inte illa alls.

Och i anständig tid var vi alla färdigspelade, färdigskrattade och fullt tillfreds med livet – så då var det dags att säga hejdå och åka hem på varsitt håll.
Och idag är det måndag och en ny arbetsvecka och jag är lite snurrig i huvudet efter att ha filat hela helgen på en ny föreläsning jag fått förfrågan om; en som är lite ovanlig. Jag ska föreläsa om en annan del av bloggvärlden; den som handlar om rökridåer. Hur bloggare kan förvanska sin statistik, använda sig av trafikhöjande tjänster eller bara med ren retorik lyckas skapa illusionen av att vara vällästa – och därför anses vara det. Så vansinnigt spännande, men ju mer man gräver desto snurrigare blir man. Rökridåer är ju också en form av marknadsföring och finns såväl i arbetslivet som i bloggvärlden – det är väl bara den moraliska kompassen som sätter gränser.
Men iallafall! Det var min lördag. Och nu kör vi måndag, allihop.
Plattan i mattan!
