Tant har blivit halt. Lilla tjocka stackaren.
Förmodligen har hon bara halkat ute när hon har haft springmaraton med Tooka och sträckt sig nånstans, men i fredags vägrade hon gå ner för trappan och det har aldrig hänt förut så då var det bara att köra upp henne till veterinären för genomgång och hund-alvedon och allmänt pjoskande. Klart man vill ha sånt när man har ont, liksom. Så nu har hon fått smärtstillande och specialbäddat framför kaminen med hjälp av soffkuddar och balitäcke (reunionhome) och lever så mycket lyxliv man nu kan med ont i armbågen.
Och jag? Jag har ingen röst.
Kan bero dels på busebaciller och dels på det faktum att jag satt på TGIF igår och skrattade mig andfådd med Fru Sederblad och Tindy i drygt fem timmar. Men mer om det sen. Nu ska jag baka och sen ska hela familjen badas (hundar, buse, jag – mannen klarar nog sig själv) tills det ångar ut i hallen och hela huset doftar L:a Brukets Mörka Vanilj.
Söndagar, ni vet. Så jäkla sköna dagar.
