Så. Nu åker vi till svärföräldrarna och äter mängder med mat och går loss på den där osten jag fantiserat om sen igår. Klänningen på, halsbandet fastknäppt och busen på ett strålande humör.

Ses imorgon igen, mätta och glada.

 

 

Och så var det dags. Julafton.

Busens första ”medvetna” jul och vår första som medvetna föräldrar (min iallafall, förra året var man ju helt koko efter förlossningen och visste knappt vilken dag det var). Det firar vi med paketutdelning, hejarop, applåder och cheesecake och busen blir barnalycklig bland snören och papper. Det är ju fortfarande snören och papper som är det bästa med paketen.

 

 

 

Och en svart, uppblåsbar gummihund som snabbt blir poppis och får blöta pussar. Busen är frikostig med pussar när det är något han tycker om; då blir det tvåhandsfattning och öppen mun och lite dregel och så taj taj taj på det (taj taj taj är ordet när han är trött eller när något är fasligt mysigt). Så nu sitter han på vardagsrumsgolvet och skäller åt hunden på hundars vis och utdelar pussar och säger taj taj taj.

 

 

 

Och jag har slagit in de sista paketen men sitter fortfarande i mjukisbyxor och för stora raggsockor och mumsar cheesecake och försöker inte låtsas om att all snö som kom igår nu är borta. Det blir bra ändå. Och det snöade ju faktiskt.

Snart blir det till att åka till svärföräldrarna för julfirande, men ett litet tag till kan jag sporta mjukisbrallor och sunkigt hår och stora morgongäspningar.

Tack för att ni är med och firar jul med oss, sådär på en liten kant. Kör försiktigt, ta hand om varann och er själva och om ni är ledsna så kom ihåg det Kahlil Gibran skrivit:

Ha finaste julen, allihop. Och lite kärlek på toppen.

 

 

klänning/odd molly (förra årets)

 

Det sägs att det är julafton imorgon. Hur det nu gick till.

Så vi förbereder oss här hemma; klär granen, bakar, spelar frenetisk julmusik och dricker julmust. Och mitt snökaos kom! Det vräker ner med vind i rak sidled, det blåser så mycket att jag ibland måste öppna ytterdörren för att ens se om det kommer nån snö. Oj, det gör det! får jag gasta och dra in huvudet illa kvickt igen.

Flickorna? Dom vägrar gå ut.

 

 

 

 

Ja, jag bakar en omgång av Helenas pepparkakscheesecake till. Varför inte, liksom. Helena är helt livsfarlig när det gäller smaskiga recept, och på jularna tenderar hon att var min aldrig sinande källa av härligheter att baka, knåda, värma, spritsa och skyffla in i munnen med sån hastighet att jag blir lite yr. Så det är dagen bloggtips om ni vill impa på någon eller bara röra ihop något som ger sockerkoma – Bara en kaka till. Där inne finns det grejer.

 

 

Nu ska jag slå in ett mindre berg av julklappar, kasta in ännu ett vedträ i kaminen och ta några djupa andetag och njuta. Det är julafton imorgon, hörni.

Julafton.

 

 

 

Det ska bli snökaos idag.

Jag gillar det. Snö och kaos i ett ord här nere kan i och för sig innebära allt från en centimeter till två decimeter, men jag är hoppfull på att molnen tar i så de skäms och ger oss en vit jul. Skitsamma att det ska regna hela nästa vecka, det blundar jag för. Det är imorgon vi behöver snö och när tv-mannen pratar klass 2-varningar och pekar på Skåne och säger en till två decimeter nysnö och spänner blicken i mig gör jag tummen upp tjoar snö! och spanar förväntansfullt ut genom fönstret.

Så idag träffar vi Svåra Lena och ger julklappar, annars sitter vi mest hemma och väntar på kalabaliken och spelar let it snow och äter pepparkakskladdkaka.

Jo, jo.

Och nu har jag en vinnare i Creative Lounges tävling om nyårsklänningen! Det blev Anita. Grattis – du har mail!

 

 

 

Jag var inne i Malmö idag en kort, kort runda för att fika med Tindy och få en klänning jag bloppat av henne och bara prata strunt. Vi satt på Espresso House och tjattrade och konstaterade saker som att den yngre generationen är ju lite mer… ”så” (vilket innebär att de är ”uppstudsiga”) och att vi i princip var redo för att börja prata pensionsreformer nu när vi ändå använde ord som yngre generationen och uppstudsig. Det är tur att vi är så fasligt unga och hippa i oss själva, annars vete gudarna hur det här skulle sluta.

 

 

 

Älskade, lockiga yrhättan Tindy! Vad jag är glad att jag träffat henne.

Men iallafall. Sen gick vi i lite affärer trots att vi mycket väl vet att mellandagsrean startar om bara någon dag och att allt man köper nu kommer vara bra mycket billigare på onsdag. Vi oooh:ade och aaaah:ade över mycket vackert och sa den var fin! bara för att sen vända på prislappen och säga fi fan SÅ fin var den inte och nästan kasta den ifrån oss. Jag lyckades detta till trots torska på en byxdress från Zara (vad är det med mig och byxdressar?!) och Tindy kom nästan ut med två och en halv jacka, men sansade sig och sa på onsdag, på onsdag som nån slags mantra och nöjde sig med en.

 

 

 

Och nu är jag hemma och sitter vi köksbordet och äter julknäckebröd med grevé och bläddrar i Kryddor från Rosengårds-böckerna jag fått av Xenofilia inför ett litet projekt vi ska starta i januari och som jag ser så mycket fram emot att jag storknar. Jag ska berätta lite mer sen, men vi startar med en rundvandring (Rosengången) där jag ska äta obscena mängder mat med namn jag inte ens kan uttala och få träffa profiler jag tror att min kamera kommer att älska. Ja, ni hör ju. Klart man är förväntansfull.

Men nu ska jag ta flickorna saluki här hemma och stoppa ner dom i badkaret, för är det några som behöver juletvagas så är det de där två.

Ta hand om er så länge. Och tack för alla kommentarer, mail, julhälsningar. Om ni bara visste vad ni gör mig glad!