Det skönaste här är nog ändå tempot. Att vakna och lyfta över sovvarm buse och sen ligga kvar i sängen i en timme och inventera innehållet i den leklåda mannen ställt i mitten bland lakan och täcken. Så skönt att det liksom kittlar i musklerna av avslappning.

Och nu blir det frukost i vardagsrummet med utsikt över kobbarna innan den här dagen startar på riktigt.

 

 

tröja/chillnorway

Och så var vi äntligen framme. I huset på klippan framför havet; där det alltid doftar orkidé och där pappa och hans fru tar emot med varma kramar och bjuder på espresso till den lockiga som har kört långt. Och det snöar! Långsamma flingor, såna som daller sakta och rakt ned och inte alls som hemma på åkern där de är arga och går i sidled.

Underbart.

 

 

 

 

 

 

 

Det är så stilla här, på ett sätt som aldrig går att förklara. Bara lugnt och skönt och havstyst med vidunderlig utsikt och mängder av tända ljus. Och snart kommer min älskade bror också med sambo och döttrar och vi ska stanna här tillsammans i några dagar och ha mellanjul och andas ut. Och nu väntar den vita soffan och ett glas vin och mellandagsrean – jag har öronmärkt några saker både hos Creative och Factory som väntat på dunderrea och jag bara vägrar springa i butiker (om ni vill ha en kod för VIP-rean inne hos Creative finns den på bloggens facebooksida) och det ska bli så vansinnigt skönt att bara få slänga upp fötterna på en kudde ett litet tag och få vara dotter.

Särskilt framför en gran som har kulor med alla barnbarnens namn; det är kärlek det.

 

 

 

Ja, vi firade ju jul hos svärföräldrarna igår. Jag hade pyntat mig (som ni kan se på bilden i förra inlägget som det lustigt nog inte går att kommentera på) i halsband från Valerie och i en Odd Molly-kläning jag bloppat av Tindy. Vad den heter vet jag tyvärr inte, ni som frågat. Jag är inte så bra på Molly.

 

 

Busen var på sedvanligt gott humör. Det var ju trots allt julafton. Och jag älskar hans björnbody och hans kaninbyxor och gick mest omkring och sa hur söt?! hela kvällen och pekade på honom med ett styvt finger.

 

 

 

Busen testade möblerna och mannens syster var där med sin vackra mage, och Folkpartisten var där såklart med både föräldrar och bröder – så vi var ett stort gäng. Och Folkpartistens brors dotter var med, en liten storögd vrålsöt tjej som bara var två månader äldre än busen och som delade ut pussar framför julgranen. Det var livat tyckte busen.

 

 

 

 

Och sen kom tomten!

Jag var beredd på ett traumatiserat barn men busen tog det hela med ro. Han blev inte ett dugg rädd, tyckte bara att tomten kunde sluta upp med snicksnackandet och håva fram presenterna istället. För det där med paket hade han ju fått blodad tant på och stod uppfordrande framför den rödklädde med framsträckt hand och väntade på vad som var rättmätigt hans.

 

 

 

 

 

 

Där är den vackra Dyrberg/Kern-ringen som var en av mina julklappar! Älskar den.

Men iallafall, åter till busen. Han fick en chockrosa pulka med Leo tryckt i sitsen och den var typ årets grej. Han struntade i alla andra leksaker och satt i den där pulkan resten av kvällen och konverserade med alla som gick förbi. Han älskade den där pulkan med hetta och struntade fullkomligt i att den bara stod på parketten och inte drogs genom metervallar med snö. Tur för oss – vi bor ju ändå i Skåne.

 

 

Ja. Och sen var vi alla trötta och åkte hem till ett julgransdoftande hus och nattade busen och satte oss i soffan som två fallna korthus mot varann med fötterna på bordet och pustade ut.  Och nu är det dan efter dan och bilen ska packas med i princip hela bohaget och sen kör vi till Västkusten för någon dags pappakärlek, hav och stillhet.

Längtar ihjäl mig litegrann.