Att gå back to basics.

 

AT2B3547
 
 

Jamen, det är ju lite primitivt här.

Att gå och kissa i ett litet skjul med träbänkar, och att sitta på baksidans trappa och försöka duscha sig någotsånär ren från damm med trädgårdsslangen. Det är ju så det är liksom. Inget flådigt badrum med lejontassbadkar och takdusch här inte, utan ganska enkelt och spartanskt när det kommer till sånt.

Och vet ni? Jag gillar det.

 
 

AT2B3543

 
 

Är det konstigt? Ja, kanske.

Det skulle ju inte funka om vi bodde här permanent, såklart, men det finns en charm i allt det här primitiva också. Ett slags tvång att varva ner och ta det som det är. Och det är ju trots allt ett sommarhus. Och i sommarhus kan man sitta på baksidan och duscha sig med trädgårdsslangen och hoppas att den där uteduschen man beställt ska trilla in nån gång så att det kan bli ännu charmigare. Och nån gång ska vi såklart fixa det där med badrum och toalett och såntdär som trots allt är ganska bra att ha – men för nu funkar det här fint.

Det var ju en del av det där paketet jag fortfarande tycker så mycket om att öppna.

 

slut

Att ha tro till mänskligheten.

 

AT2B3590
 
 

Igår var jag trött.

Jag hade målat hela hallen och gången upp till övre plan, och gav mig även på att börja pensla kontoret med Kalklitir. Det är ett stort rum, och ännu större när man står där med sin pensel och är trött i armarna och klättrar på stegar, och hoppas så man blir blå att ett lager ska räcka.

Men det gör ju inte det. Inte om det ska bli bra.

Och då får man ibland känna att nä-ä nu skiter jag i det, nu lägger jag ner och gå ut och sätta sig på trappen istället, och bestämma sig för att fortsätta en annan dag.

 
 

AT2B3589

 
 

Och vad händer då?

Då förstår de där fantastiska islänningarna att bägaren nästan är full, dom hör det i orden på mina sms. Mellan raderna. Att jag är trött nu. Att det var ett stort rum. Så då skriver dom vi kommer imorgon, farmer-girl och sen sätter dom sig bannemig i sin bil och kör upp. För att kramas och säga att dom saknat mig, för att äta lunch under äppelträdet. Och för att sen öppna dörrarna till sin skåpbil och myllra ut med stegar och färg och penslar. You rest, we paint säger dom leende och drar på sig målarförklädet.

Sen står dom där, Viktor och Hjörtur, i mitt framtida kontor. Och målar. Berättar att jag bör blanda färgen med mindre vatten när jag ska måla på trä, så blir den lättare att hantera.

 
 

AT2B3591

 

AT2B3592

 
 

Och jag hjälper till såklart, sitter på golvet och målar timret längst ner medans de tar takhöjden och det mitt emellan, och på en knapp timme är vi klara och jag är så tacksam att jag kan gråta. För att de är så fina människor och för att de känner igen sig så mycket i mig (du är som Audur, säger dom, och skrattar) och för att det liksom gör en såndär grej. När de egentligen inte alls behöver det, utan bara för att de vill.

Så ja, jag har tro till mänskligheten. Inte bara här inne där ni alla, varenda en, är så förbenat fina och aldrig vassa i kanterna – jag vet ingen som är så förskonad från elakheter som jag och det är jag också tacksam för, så det inte finns ord. Men också när det finns människor som de där islänningarna man förälskat sig i, som sig sätter sig i en bil och kör upp till Småland för att prata med mig under ett äppelträd och måla ett rum en eftermiddag när jag dagen innan varit lite för trött.

Det är vackert, det är ju det.

 

slut

Att visa lite före/efter sovrum.

 

872e33f9849a5bd1f37e9d0173aa26541
 
 
 

Jo. Såhär såg ju det som skulle bli vårt sovrum ut.

Mörkt och obehandlat men med världens potential. Enligt oss iallafall. Ska vi kika på hur det blev?

Så lång jag hunnit hittills.

 
 
 

AT2B3419

 
 
 

Och såhär blev det!

En herrans massa färg senare. Samma kulör som i den stora skolsalen, samma snickerifärg på fönsterlisterna. Det gick nog åt nästan 40 liter här inne. Men det var det värt.

 
 
 

AT2B3454

 

AT2B3416

 
 
 

Från höger och från vänster.

Och där ser ni ju sängen också. Blev den inte fin? Jag älskar den där gröna Annie Sloan-färgen, den är så mjuk på något vis.

 
 
 

AT2B3440

 
 
 

Och i fotänden ställde jag koffertarna, de som stod och dammade här uppe innan.

En annan dag måste jag visa er vad som finns i dom! Man kan inte tro vad de där två gömmer.

 
 
 

AT2B3385

 

AT2B3313

 
 
 

Och sängknopparnas Ice Champagne.

 
 
 

AT2B3303

 
 
 

Och jo, det är fjädrar jag hängt i taket. Istället för drömfångare, tänkte jag. Det är så himla rofyllt att se dom vaja där uppe i brisen på kvällarna. Och så berättar jag för Buse att de där fjädrar fångar mardrömmar, förstår du, så här kan man bara drömma fint och så tänker jag att han nog sover lite extra gott då. När han vet.

Fjäderslingan hittade jag på Love Warriors och de vackra sängkläderna med monogram är från Af Swedala såklart. Jag tycker att de passar in så väldigt, väldigt fint här.

 
 
 

AT2B3314

 
 
 

Ja, lite såhär är min vy om kvällarna.

 
 
 

AT2B3316

 
 
 

Och såhär.

 
 
 

AT2B3464

 
 
 

Och en lampa har fått följa med från Lutande Huset och står just nu på golvet i väntan på att sängborden ska komma. Där står den ju fint så länge.

Och ja, detta var vad jag hunnit med så här långt uppe i sovrummet.

Vi sover skönt här.

 

slut

Att ha ett kemilabb hemma.

 

AT2B3373
 
 

Vad är detta? kan man undra.

Jo förstår ni, det där är stålull i vinäger. Tydligen ska stålullen lösas upp och så blir hela gojset ett slags bets som gör trä sådär härligt silvergrått, som om det stått ute ni vet, och det är precis vad jag vill ha till soffbordet.

Så nu står det och gottar till sig inne i ett skåp (jag tror i vanlig ordning att det ska sprängas, får nog prata med nån om det där) med stängd dörr, och efter ett dygn eller så ska det vara färdigt.

Om det funkar? Ännu oklart.

Återkommer om detta.

 

slut

Att ha ett bord på plats.

 

AT2B2984

 
 

Jo, men vi hittade ju ett bord på en gammal gårdsauktion, mannen och jag.

Ett gigantiskt ett; ett sånt jag alltid velat ha hemma men med sorg konstaterat att jag inte haft utrymme till. Men i Drömmen, där finns det ju utrymme. Och när man kunde ropa hem det billigt var det inget snack om saken.

(Den lilla trädörren som står framför är en gammal jag hade med mig från Lutande Huset, hade ingen bra plats till den där heller så den har fått stå i garaget).

 
 

AT2B3124

 
 

Och där är det uppe!

Det ser lite tomt ut än så länge, det ska till lite stolar och så såklart, och en bänk jag hittat på loppis.

Men det är ståtligt.

 
 

AT2B3128

 

AT2B3132

 
 

Ljusstakarna i trä har ni ju sett innan, från Udda Tina, och de underbara stakarna i järn som ser ut som renhorn hittade jag här. Tyckte att de var så fantastiska i sin enkelhet.

Så nu har vi ett stort, rustikt bord med skruvar som inte passade alls och muttrar som de nog glömde att skicka med, men vad gör det? Det gick att lösa efter en tur till Biltema och sen var det bara att skruva ihop härligheten.

Det tar sig, som man säger. Dag för dag.

 

slut

Att tacka Nino för fokus.

 

AT2B3476
 
 

Jag bara älskar Ninos app Framkalla.

Hemma gjorde jag ju en liten vägg med bilder (kan ni se här) att njuta av, och här i Drömmen är Framkalla ovärderligt. Före-efter-bilder trycker jag ut och får hem, processer och inspirationer förevigas och hängs sen upp här och där i huset för att visa hur det går framåt och vad det var jag från början hade tänkt.

Så enkelt, men samtidigt så jädrans effektivt.

(Om ni inte testat appen redan så går den att ladda hem gratis här).

Jag vill också kunna bygga appar för övrigt. Jag försöker få Nino att bygga mig en svamp-app, men det är ju lite medicinskt ansvar där som sätter käppar i hjulen tyvärr. Och så vill jag ha en app för loppisar och en för att skicka roliga presenter/sjungande körer/blommor/chokladdoppade hundvalpar till folk som fyller år. Och så vidare.

Men! Fredagskväll, mannen har varit iväg och köpt 50 liter Nordsjö-magi till och jag har ett paneltak som ska sprutas.

Dags att sätta igång antar jag.

 

slut

Att vara vansinnigt nöjd.

 

AT2B2983

 
 

Alltså.

En del Blocket-köp är man så nöjd med att det inte är klokt. Som det här skåpet! Stort och vackert och alldeles underbart, ska bara fyllas med lite annat vackert också för att inte se så tomt ut. Men hur fint?! Döfint tycker jag.

Och hettan är överallt och ingen utedusch har vi fått upp ännu (men beställt en! tack vare era tips) så nu åker vi och badar.

Hoppas ni har en finfin fredag, ni också.

 

slut

Att knappt förstå att det är fredag.

 

AT2B3400
 
 

Fredag, alltså.

Det innebär att vi varit här en vecka och en dag nu. Jag förstår det inte alls, kan inte greppa vart tiden tagit vägen. Det känns på ett sätt som igår jag tog med mig Banditen hit och trodde att jag skulle sprängas av Wagnern, men samtidigt känns det som evigheter sen.

Det är märkligt det där. Hur tid kan vara så svårt att greppa ibland.

 
 

AT2B3407

 
 

Tröttheten, den värsta, börjar lägga sig.

Förmodligen för att kroppen börjar bli van men mest troligt för att jag slagit ner på tempot. Aningen oavsiktligt tack vare den där helvetestapeten, men nu är den nere och färgsprutan har fått jobba igen – ett lager färg är lagt och rummet väntar nu på Kalklitir. Och hallen har jag målat halva (halva från golvet upp) och så snart mannen lyckas skruva ihop stegen jag på något galet sätt fick isär så ska den övre halvan också tas. Och sen är det Buses lilla rum som ska målas. (Just det! Golvfärgens kulör heter Light Rochefort, jag hittade det tillslut).

Och sen…

Tja. Sen är det bara köket kvar.

Köket som är ett lite större projekt, eftersom det inte bara ska måls utan även rivas köksskåp och kaklas. Och sen är det bara finliret kvar. Lull-lullet. Möbler som jag väntar på, bilder som ska upp, mattor som ska rullas ut. Och elektrikern som ska komma och ändra placeringen på några taklampor och dra ström till bortre delen av sovrummet.

Det där sista, ni vet, det som egentligen är det allra roligaste.

Jag är fortfarande som ett barn på julafton.

 

slut

Att finna lite svalka.

 

AT2B3323

 
 

Det är varmt nu. Riktigt varmt.

Så mitt på dagen när det blir lite för mycket för att vara inne, beger vi oss till sjön och badplatsen med den långgrunda sandstranden. Bara 700 meter härifrån kan vi bre ut våra filtar och slå oss ner och se på när Buse utforskar det Småländska strandlivet.

Utan vatten skulle man nog förgås.

 
 

AT2B3325

 

AT2B3332

 

AT2B3365

 
 

Det kan för övrigt vara världens bästa sysselsättning, inte sant?

Ligga på rygg i ljummet insjövatten och känna hur den värsta värmen lämnar kroppen tillsammans med damm och renoveringssmuts.

Ja, jag klagar inte. Såhär får gärna alla sommardagar spenderas.

 

slut

Att ha det fint i tapetkaoset.

 

AT2B2991

 
 

Vi har det fint här.

Även om det som ska bli kontor just nu ser ut som efter att en storm dragit fram; vi håller på att dra ner gamla tapeter som inte gick att rädda och timmerväggen kommer sakta men säkert fram på sina ställen. Mest sakta, dock. Det kräver all självdisciplin jag kan uppbåda.

De rummen som är kvar nu går ju liksom inte bara att kasta sig in i och måla. Tapeter ska ner, timmer ska borstas, isolering ska petas in där det behövs. Och det tar sån tiiiid för en ivrig själ som mig. Mannen är noggrann; står på stege och drar ut nubb efter nubb, jag är som ett trumpet barn som kommer in när det är dags för de mer handfasta momenten och sliter ner papp i stora stycken.

Men huset är tålmodigt och jag lär mig, och i varje rum klingar det musik från Buse som drar runt en gitarr, ett dragspel och ett svart litet piano med stor iver och komponerar ihop olika stycken som bakgrund till tapetkaoset.

Vi har det fint här, mannen, Buse, flickorna och jag.

Och tids nog får jag börja måla igen.

 

slut