Att åka upp imorgon för lite crazy christmas lady.

 
 
AT2B6029
 
 

 

Imorgon åker jag till Drömmen med Buse för att tjuvstarta helgen, så får mannen komma när han arbetat klart på fredag.

Och nu ska det julpyntas för fulla muggar! Inga hämningar här längre, inte. När man bara är där på helgerna gäller det ju att ta i ordentligt i förtid, inte sant? Om mina julstjärnor hunnit komma så ska de upp, smågranar ska stoppas i krukor och allt flärdfullt, juligt som hittills legat i kassar ska få komma fram.

Mest längtar jag dock efter köket. Jag har ett så sjukt stort sug efter att baka.

 
 
 

AT2B6028

 
 

AT2B6021

 
 
 

Ni vet ju hur det ser ut vid det här laget, köket.

Men där ska också julstjärnor upp, och lite annat smått och gott. Men främst ska det som sagt bakas. Det har jag snöat in på. Och inte hjälpte det av att Milda skickade bud häromdagen med en pytteliten kavel till Buse och ingredienser för julbak. Så lussebullar blir det iallafall, och förmodligen pepparkakskladdkaka och kanske nån form av mjuk sockerkaka med juldoft. Åh. Den där värmen och doften som kommer ur ett kök som fått arbeta med att baka i någon timme är oslagbar.

Så det är mina planer för helgen.

Låsa in oss i Drömmen, baka julgott, lyssna på julmusik, pynta arslet av mig och vara crazy christmas lady i skogen.

Jag tror det blir fint, det.

 
 

slut

Att ha något så sjukt oglammigt i polisongen.

 
 

Skärmavbild 2014-11-25 kl. 15.25.24 copy

 
 
 

Ni kanske har sett att en av mina annonsörer är Mindoktor.se?

Det är en tjänst på nätet bestående av läkare som svarar på frågor och hjälper till i olika ärenden som inte alltid kräver ett besök hos vårdcentralen. En av tjänsterna är till exempel hudläkare på distans. Då registrerar man sig, tar en bild på ett födelsemärke som man vill kolla upp och laddar upp i tjänsten. En hudläkare kollar på det och berättar om det är ofarligt (vilket det tack och lov oftast är) eller om du bör uppsöka en specialist.

Tjänsten använder sig av läkare som redan arbetar på sjukhus runt om i landet. När de är lediga loggar dom in och börjar ta ärenden, inte svårare än så (allt sker under översikt av Socialstyrelsen och så såklart). De frågade om jag kunde tänka mig att testa tjänsten i samarbete med dom (alltså kostnadsfritt) och varför inte? Så jag funderade ett tag på vad jag skulle ta och skicka in för något att titta på. Jag har en del vanliga födelsemärken som jag redan visste var ofarliga, så de var ju ingen vits. Men så har jag något jäkligt märkligt i ena polisongen; en slags födelsemärke ser det ut som, men det fjällar liksom lite och småblöder ibland. Självklart har mannen redan tittat på det och avfärdat det som komplett ofarligt – men då han har arbetat något år på akuten och blivit skadad i det hänseendet att ”ingenting är någon fara såvida du inte är snudd på död” så tänkte jag att det där polisongmärket kunde vara en bra sak att skicka in.

Sagt och gjort; jag tog kort på mitt märke, laddade upp det i min profil på Mindoktor.se och inom en timme fick jag svar:

 
 

Skärmavbild 2014-11-25 kl. 15.38.06 copy
 
 

Jaha.

Senil vårta, alltså. Glammigt. Där har jag nåt att skryta med.

Men nu vet jag iallafall det, ingen fara på torpet och jag och min senila vårta kan leva vidare i harmoni. För att läsa mer om Mindoktor och vad de kan hjälpa dig med klickar du HÄR.

Nu ska jag smälta detta ett litet tag.

 
 

slut


Att ha gjort Tivoli med en lycklig.

 

 

AT2B6229

 
 
 

Igår åkte vi alltså till Köpenhamn; Nelly, Buse och jag, för att se på julmarknaden och för att åka karusell. Och mest för att göra Buse själaglad, såklart. Han älskar Tivoli. Eller som han själv säger:

jag aelskar, aelskar tivolli!

Och det är ju så nära, så varför inte?

(Alltså han är så söt i den där oversized i dig denim-mössan så jag dör, den finns här).

 
 
 

AT2B6263

 
 

AT2B6271

 
 

AT2B6275

 
 
 

Jag har aldrig varit på Tivolis Jul-tjohej men oj! vad fint dom hade gjort!

Tivoli är ju vackert i sig själv och en njutning i vanliga fall, men nu var det snudd på magiskt. Trots att vi hade strålande vackert oktoberväder med klarblå himmel och sol och plusgrader så fick vi julkänsla deluxe bland de små bodarna. De hade sprayat hela julbyn med fejksnö som var så snyggt gjord att man liksom glömde bort sig tillslut och trodde att det faktiskt hade snöat.

Underbart.

 
 
 

AT2B6282

 
 
 

Buse och Nelly åkte karusell!

Jag åkte en del, de jag fick plats i, vilket var typ två. Och Buse vill mest åka med Nelly i vilket fall, såklart.

 
 
 

AT2B6287

 
 

AT2B6294

 
 
 

Och jag njöt av omgivningarna och handlade stora fårtossor till mannen, så att även han har varma fötter i Drömmen.

 
 
 

AT2B6299

 
 
 

Sen pausade vi för att äta!

 
 
 

AT2B6304

 
 
 

Jag tog min favoritpizza; 4 sorters ost.

Den var, som ni kan se, mycket smarrig.

 
 
 

AT2B6307

 
 

AT2B6326

 
 

AT2B6330

 
 

AT2B6342

 
 

AT2B6345

 
 
 

Sen åkte vi mer karusell, vandrade runt, kikade på underbara handblåsta julgranskulor, doftade på mandelstånden och kände oss väldigt juliga.

Vi hade high life, med andra ord.

 
 
 

AT2B6354

 
 

AT2B6351

 
 

AT2B6357

 
 
 

Och när vi hade åkt alla karuseller Buse ville åka, så många gånger han ville åka dom, åt vi klubba istället och styrde kosan hemåt.

Buse slocknade som ett ljus på tåget, jag var som bekant vimmelkantig av graviditetströtthet men förbenat nöjd och julig – och Nelly mös hon också. Det var en fantastisk tisdag på ett nästan folktomt Tivoli (fördelen med att åka på förmiddagen mitt i veckan) som var julpyntat så vackert att det inte är klokt.

Om ni kan och är i närheten – åk dit! Och leta upp den lilla boden med handblåsta julgranskulor och ooooh:a över allt vackert (men ska ni handla så var beredda på att de är svindyra, jag kunde själv inte riktigt motivera ett inköp), kläm på fårtossorna, åk tomtetåget och ät klubbor.

Bättre aktivitet är nog svår att finna.

 
 

slut

Att vara gravid vecka 18.

 
 

AT2B6220

 
 
 

Tänk.

18 veckor gravid. 4 månader, nästan hälften om man är ivrig och drar ifrån lite.

Den här veckan som gått har kotten gjort sig till känna mer och mer, för varje vecka känns det som om fosterrörelserna blir tydligare och framförallt mer frekventa. Även om det fortfarande kan vara oroväckande tyst en dag eller två så finns det dagar då den lever rövare så mycket att jag tycker att det är märkligt att det inte känns på utsidan.

Jag är introvert, fortfarande. Extremt introvert. Jag är väl inte dundersocial i vanliga fall, men som gravid går jag så mycket in i mig själv att det nästan är snudd på eremitvarning. Jag vill mest ha lugn och ro och mjuka täcken och mogna clementiner och något gott att äta på, så är jag nöjd. Jag blir så trött av allt, ni vet. En dag som idag på Tivoli (bästa dagen, mer om den imorgon) och jag sjunker gärna ner i soffan, snudd på vimmelkantig och halvsover. Som om jag helst vill gå i ide den här perioden och inte ge mig ut bland folk igen förrän kotten är ute och den eremitperioden är över. Jag vill ha familjen nära och hålla mig hemma, allt annat är en liten uppförsbacke. En uppförsbacke som jag dock då och då ger mig på såklart, jag kan ju inte isolera mig helt från mina älskade vänner. Men de förstår tack och lov, skrattar mest åt mig. Och jag är glad över att få vara i halv-ide utan stress över att tvingas vara social varje dag.

Annars inget nytt från förra veckan, tycker jag. Kanske lite mer törstig (är det ens möjligt?) och kanske lite, lite större över kulan.

Annars mår vi fint, kulan och jag. I vår bubbla med clementiner och julmust och nåt gott att äta på.

 
 

slut

Att vakna för Tivoli!

 
 

AT2B8027 copy

 
 
 

Om det är något Buse kan så är det att sova.

Alltså verkligen. Han sover som en medvetslös och har gjort så sen han var ungefär fyra månader – den enda gången han vaknar på nätterna är när han har ont i öronen. Då är det inte mycket med min lilla Bus. Men annars; annars snarkar han nöjt tills han bli väckt. (Ni har nog sett bilden innan, den är så himla talande för min sjusovare).

Igår hade han lite svårt att somna, dock. Vi ska ju till Tivoli idag och han har som sagt peppat järnet den senaste veckan och var igår så uppskruvad av förväntningen att han pratade som på snabbspolning och hade så, så svårt att somna hur han än försökte. Tillslut lyckades han, och nu sover han djupt där inne och kommer förmodligen sätta sig rakt upp när han blir väckt och gasta om Tivoli.

Så jag får väl gå in och väcka honom. Krama sov-varm treåring och berätta att idag är det dags.

Det här är en dag för Buse.

 
 

slut

Att ha haft besök.

 
 

AT2B6139

 
 
 

I lördags hade vi besök, såklart.

Mommo och Sockervadds-Göran kom förbi med Tage och Lisa. Och presenter! Och så pratade vi om hur vi ska göra i jul, vem som ska ta med vad och hur stor gran man egentligen kan få plats med utan att det ser larvigt ut. Ganska stor var vi överens om, inte riktigt hela vägen upp i taket men snudd på nästan. Hur man nu får in en sån genom dörröppningen. Jag tvivlar på att grannen har en såndär snitsig maskin som nätar in granar och gör dom enklare att hantera nämligen.

 
 
 

AT2B6162

 
 
 

Vi fick ett par jättevackra, gamla skidor de inte längre hade plats för!

 
 
 

AT2B6168

 
 
 

Och en stor, tjock fäll att lägga framför brasan (till Tant & Tookas stora lycka). Det är bra när mamma har ont om plats, hon har mycket tjusiga saker som gärna får ärvas vidare.

 
 
 

AT2B6182

 
 

AT2B6169

 
 
 

Och så mös vi mest i soffan bland hundar och pepparkakor, och fortsatte att snicksnacka någon timme medan vi turades om att mata in ved i kaminen.

Och nu är vi ju hemma igen som ni vet, och imorgon planerar jag att ta ledigt och ta med Buse och Nelly till Tivoli för julmarknad, karuseller och Buse-tid. Han har peppat för det här i en hel vecka (Tivoli är typ världens bästa ställe alla kategorier tycker Buse) och själv är jag spänd på att få se julmarknaden som jag hört så mycket gott om men aldrig upplevt.

Det blir nog en riktigt fin tisdag, tror jag.

 
 

slut

Att kunna resa långt.

 

 

blogg

 
 

Minns ni tävlingen jag tipsade om i samarbete med Smelink?

Nu är det dags för runda två! För nu kan vem som helst vara med och ha chansen att vinna en resecheck på 15000 kr! Smelink har nämligen tagit ut fem stycken finalister, och nu är det upp till alla andra att rösta på den man tycker ska vinna. Bästa motiveringen vinner!

Omröstningen hittar du HÄR.

 
 

starli

Att börja känna av kylan.

 

 

AT2B6087
 
 

 

Nu i helgen märkte jag av att vintern kanske kan hinna komma ändå.

För första gången sen i början av året såg vi frost på vägen upp till Drömmen och temperaturen sjönk från de vanliga Skånegraderna (minst åtta plusgrader) till ett, två ju närmre vi kom. Underbart, tycker jag. Dels är jag så varm i graviditeten, och sen har jag ju varit allmänt missnöjd med att ha haft över tio grader hela oktober och halva november. Det känns liksom som om något är fel då.

 
 
 

AT2B6097

 
 

AT2B6095

 
 

AT2B6098

 
 
 

Men ett, två grader – det kan det ju bli vinter av!

När vi öppnade dörren på kvällen och det kom bolmar av rök ur munnen så gnuggade jag händerna av förtjusning och sneglade förväntansfullt mot utebelysningens ljus.

Om det börjar regna nu skulle det snöa sa jag exalterat till mannen som mest rynkade på näsan vid tanken på snö. Han är ju aningen mer praktisk och tänker på uppvärmning och jobbpendling och vill hemskt gärna ha sisådär åtta grader till i vår. Så där är vi väl inte riktigt överens.

Jag, jag vill ha vinter med snö. Så att jag kan packa in Buse i overall och dra med pulkan ut i skogen för någon timmes pulkaåkning (jag behöver ett par termobrallor – men finns det för preggosar?!). Och så att det är sådär vykortsvackert med snö på grenarna och mjuka vallar av vitt var man än ser. December-romantik så det förslår.

Jag tror att miljön där ute är bedövande vacker när den är pudrad.

 

[ grön kappa med jättekrage här, oversized blus här, preggojeans här. Halsbandet som jag tycker så mycket om finns här och armbandet här ].

 
 

slut

 

Att inte vara odelat positiv.

 
 

AT2B6103

 
 
 

Det är ju inte alla som älskar Drömmen direkt när man kliver in genom dörren.

Tooka till exempel. Hon älskar inte Drömmen särskilt mycket alls de första timmarna. Då är det för kallt för hennes smak och hon ligger tjurigt i fåtöljen och skakar demonstrativt för att visa exakt hur mycket hon fryser. Fastän det egentligen inte är kallt. Och fastän hon egentligen har det ganska bra.

Då finns det bara en sak att göra.

 
 
 

AT2B6102

 
 

AT2B6100

 
 

AT2B6099

 
 

AT2B6106

 
 
 

Hitta tjockaste pläden och vira in henne som en liten kåldolme.

Då är det ganska okej tills brasan fått fart och rummen värmts upp till Tooka-temperatur, det är det. Men hon ser i vilket fall till att glo anklagande på dig där från under filten, så att ögonvitorna syns.

Så att du vet, liksom. Vilket lidande som ryms i en salukikropp.

 
 

slut

Att ha ”adventskalendern” redo.

 
 

AT2B5135

 
 
 

Där, på väggen bakom bordet, hänger numera Buses spänningsmoment i vardagen nummer ett. Hans adventskalender.

Jag tyckte att den var så himla söt med sina strumpor – tolv stycken i rad som man bara vänder på för att nå fram till 24. En gång i timmen ungefär drar han fram en stol, klättrar upp och känner på varenda strumpa. Det är inga paket i dom än säger vi, men han vill ändå dubbelkolla. Ett paket om dagen fram till tomten, liksom. Kan det bli mer spännande?

 
 
 

AT2B5134

 
 
 

En rad av udda strumpor. Och så har jag fäst lite stjärnor själv.

(Kalendern är en Maileg, och stjärnorna med kopparhängen på finns här).

 
 
 

AT2B5143

 
 
 

Och såhär ser det ut när det skymmer lite!

Så nu har vi en adventskalender åt en mycket ivrig Buse (jag har redan varit på Tiger och hamstrat upp med en massa krimskrams att stoppa i) som hänger bakom bordet och är både söt och gör varje dag till minijulafton för en treåring.

1 december får hemskt gärna börja nu.

 
 

slut