Att gå åt fel håll.

 

AT2B8367

 
 
 

Godmorgon!

Vi är i Drömmen, Buse och jag, och vaknar långsamt till ljuset som kommer mer och mer genom fönsterna ju längre morgonen går. Mannen har redan åkt och borde väl vara framme på jobbet typ nu. Och jag, jag är så förkyld att det känns som om huvudet ska trilla av.

Det går åt fel håll!

Denna envisa jäkla dagisförkylning som bitit sig fast och ger mig hosta och snuva. Igår tänkte jag att nu måste jag ju snart bli bättre, men då slog den åt andra hållet istället och gav mig feber och om möjligt ännu mer snor. Suck. Så jag är inte världens roligaste just nu är jag rädd, sitter mest under ett täcke och snörvlar.

Men, jag kan ju lika gärna sitta här och snörvla som hemma, tänker jag. Så vi får se om jag stannar idag också, eller om vi åker hem Buse och jag och kurerar oss så att vi är friska i helgen istället. När vi har en hel helg här igen, allihop.

Men, men. Godmorgon! Jag är typ sjuk. Det var det jag ville säga. Därför jag inte är så rolig just nu. Det går över.

 
 

slut

Att äntligen öppna dörren och vara där.

 
 

AT2B8346

 
 
 

Jag trodde ett tag att vi aldrig skulle komma fram. Att vi skulle vara tvungna att ge upp och vända där i Malmö när vi spenderat cirka en och en halv timme med att bara försöka ta oss ut ur staden. Ni har kanske läst på nyheterna att det är regnkaos här, och regnkaos är det.

Jisses.

Det tog nästan två timmar att ta sig från Malmö till Lund. Men sen, sen gick det bra att köra. Och nu är vi här.

 
 
 

AT2B8348

 
 

AT2B8349

 
 

AT2B8350

 
 
 

Mannen är här, jag är här, Buse är här. Och flickorna!

Jag är för förkyld för att känna det, men är säker på att det doftar precis som det ska göra. Och vi har sovit middag, allihop, och försöker nu vakna till liv i den efterlängtade tystnaden med att grädda vitlöksbröd och dricka äppeljuice och gäspa.

Det är alltid lika skönt att komma hit.

 
 

slut

Att ha varit på bloggevent.

 

AT2B8298

 
 
 

Vilket himla fint event jag var på igår!

Jag sov till åtta, gick upp, åt en hotellfrukost (åh det är ju det bästa!) och klädde sen på mig och begav mig till Klara Hall där eventet skulle dra igång någon timme senare.

 
 
 

AT2B8312

 
 
 

På plats fanns de två tjejerna som roddat hela grejen. Överst Linda med Hem och Trevligheter.

 
 
 

AT2B8317

 
 
 

Och så Lena med Gott för Själen.

 
 
 

event2

 
 
 

Ja, och där är jag, och världens bästa Sederbladska.

På mig hade jag en dunderskön klänning i jerseytyg (från kotyr) och ett par Primeboots eftersom jag vågar vägra klackar när jag ska springa runt en hel dag. Särskilt om jag ska stå på scen och svaja.

(Primebootsen fick jag av mannen i bröllopspresent, snacka om present! De där skorna kan man ha i åratal, de par jag har hemma är lika fina nu som för två år sen. Jag såg häromdagen att på Country-Dreams får man nu både leather soap och leather balm med på köpet, det är ett hett tips om man är på jakt efter ett par).

 
 
 

AT2B8310

 
 

AT2B8331

 
 
 

Allting var så fint arrangerat;

lokalen var perfekt att tala i eftersom ljudet inte försvann, goodiebagsen trängdes på scenen och stolarna väntade på folk som snart skulle trilla in och liva upp dagen.

 
 
 

AT2B8336

 
 

AT2B8325

 
 
 

Och det kom många!

Så många kvinnor som jag fick kramas med och prata med i pauserna, såna som strök mig över armen och sa att dom läser. Och det är ju så kul, att äntligen få ett ansikte på alla vars bloggnamn man så väl känner igen från kommentarsfältet.

Jag är så galet glad att jag fick träffa er, ni som var där.

 
 
 

event

 
 
 

Jag pratade, precis som de andra föreläsarna, om mod. Men det har jag inget kort på.

Kicki hade en underbar föreläsning, full med tips och råd för den som vill ge sig på det där med att vara fotograf. Och att våga. Och Pia lämnade nog ingen oberörd med sin kärlek och sin sorg. Jag grät, iallafall, och hörde hur det snörvlades i lokalen. Och just det här är nog det bästa jag vet med event; att man får höra så många livsöden och träffa så många människor.

Och så var det chokladprovning och modevisning och middag, men jag var tvungen att smita ut tidigare för att hinna till tåget. Enköping må vara Sveriges närmaste stad, men den är bannemig inte närmast Malmö – det kan jag säga. Halv tolv inatt var jag hemma, trött och nöjd och glad i hjärtat.

Och idag åskar det som om världen ska gå under, och jag sitter här och väntar på ett uppehåll så att jag kan packa bilen och köra till Drömmen. Kanske följer mannen med, men han ska ju vara i Skåne igen tidigt imorgon bitti. Men Buse, min älskade lilla unge, han kommer iallafall med.

Så startar jag nästa vecka så. Med Drömmen.

Kan ju liksom inte bli bättre.

 
 

slut

Att få de där perfekta höstdagarna.

 

AT2B7877

 
 
 

Den här tiden på året kan man verkligen få de där perfekta dagarna av höst.

Ni vet, när det är klar luft och hög himmel och solen värmer och påminner om sommar. Och ute i Drömmen kan man liksom njuta av dom ännu mer på något vis, eftersom naturen är så välkomnande och omsluter från alla håll och inte bara från marken.

 
 
 

AT2B7881

 
 

AT2B7898

 
 
 

Den sista dagen vi var där var just en sådan höstdag;

då vi kunde gå länge på små stigar och ut på bryggor och bland träd.

 
 
 

AT2B7903

 
 
 

Jag längtar efter fler; många timmar med varmt ljus och mjuka färger. Och det kommer, det vet jag, det kommer mellan skurarna. Och imorgon kör jag nog ut till Drömmen igen, mest för att jag inte kan vänta tills nästa helg. Alls.

Men först – bloggevent!

Så hej från mig så länge. Tack för att ni finns.

 
 

slut

Att vara på plats i Enköping.

 

AT2B8014

 
 
 

Och så var jag på plats i Enköping!

Jag vet inte, men jag tycker att det är lite deprimerande att bo själv på hotell. En del människor älskar det – jag? Not so much. Jag tror det kommer från den tiden jag bodde på hotell 3-4 dagar i veckan, alltid på små orter och alltid på samma typ av rum. Man blir så trött på det livet efter ett tag, och då bytte jag jobb. Och nu, nu vill jag liksom mest vara hemma – med de jag älskar och där saker finns där jag lagt dom och där ljud är sådana man känner igen.

Men, jag är ju här på roligheter. Imorgon vankas det bloggträff och det ser jag verkligen fram emot. Och jag ska ju föreläsa, men inte om det jag är van att föreläsa om, så det är en rolig utmaning. Att tänka om och tänka nytt. Och jag hoppas att det kommer bli bra.

Så nu ska jag klocka min föreläsning så jag vet ungefär hur lång tid den tar (jag går aldrig igenom den högt innan jag står på scen, jag skriver den liksom bara och sen kommer utfyllnaden spontant på plats – men nu har jag 45 minuter på mig och vill inte dra över på tiden och förstöra för de som kommer efter) och sen ska jag krypa ner med datorn på magen och se några avsnitt av Big Love som jag fastnat i igen. Och så ska jag redigera bilder av Jämtlandshanna som jag fick äran att fotografera idag, ännu en jättefin tjej med varmt hjärta.

Så, ni som ska dit imorgon – vi ses snart. På riktigt. Och vi andra, vi ses också snart, fast här inne.

Ha en riktigt, riktigt fin fredag.

 
 

slut

Att ha hösthåret redo.

 

AT2B7953
 
 
 

Jo jag har ju mumlat om det där hösthåret ett tag.

Jag och Böddi har varit överens om att vi måste göra något kul. Något annat. Och eftersom vi redan klippt det kortare en gång så ville vi den här gången gå åt andra hållet.

Färgen hade han ju redan fixat åt mig, som ni kan se på bilden. Han gjorde det lite ljusare den här gången, nån slags koppar/karamell/jagvetintevad som jag tycker så himla mycket om. Jag brukar ju alltid bli mörkare på hösten, men inte den här gången. Det var dags för förändring.

(På mig har jag ett par gamla jeans och en perfekt hösttröja från Second Female).

 
 
 

AT2B7979

 
 
 

Så igår begav jag mig till Rapunzel!

De har ju öppnat i Malmö nu, vid biografen vid Davidshall typ. Jag har ju testat det där med extensions innan, för ganska länge sen, och är väl ingen som går med det hur länge som helst utan jag har dom tills det är dags att flytta upp dom, och då brukar det vara nog. Som med att göra ögonfransar; jag har det en eller två gånger under sommaren och sen brukar jag låta det vara ett litet tag.

Men nu ville jag ha långt hår att leka med och den här gången tejpversionen, eftersom jag ville slippa ”pluppar” i hårbottnen. Men det är ju det ultimata sättet att göra en stor förändring ganska snabbt, om man nu inte vill klippa sig kortare.

Och jag var redo för nåt nytt.

 
 
 

AT2B7981

 
 

AT2B7980

 
 
 

Väl på plats tog det inte alls särskilt lång tid. Annika (typ världens gulligaste tjej) satte i håret på ungefär två timmar, och hon lyckades blanda två färger så exakt att man liksom inte kunde se skillnad i nyansen mot mitt egna.

Och sen galopperade jag bort till Böddi igen, för att klippa in det. Det låter lite knasigt det där kanske, att dela upp det, men Böddi hade liksom redan en tanke med vad han ville göra och han är ju så van vid mitt hår. Så jag färgade hos honom, satte i på Rapunzel, och klippte sen in det hos honom igen. Det går ju bra det med.

 
 
 

AT2B8008

 
 
 

Och tadaaaa!

Maaaaassor av hår, hur mycket som helst! Nu är ju hittepåhåret mycket ”glansigare” eller slätare än mitt riktiga, men när jag tvättat det en eller två gånger brukar det få nästan exakt samma struktur som mitt och väver då in sig bättre på något vis. Så det kommer se ännu bättre ut sen, när det fått skabba till sig lite. Och så kommer det lyfta upp sig ungefär en sex, sju centimeter tror jag när det inte är plattat så det kommer kännas kortare än nu.

Men joho, förstår ni! Nu har jag Ronja-hår igen.

Hur kul som helst.

 
 

slut

Att fira bröllopsdag.

 

39554_441484896580_321678_n

Foto: Mikael Stiller

 
 
 

Idag firar vi fyra år som gifta.

Jag och den skäggiga, älskade mannen jag kallar min. Och det finns hundratals anledningar till att jag älskar honom, minst hundratals, men det finns några som väger lite tyngre än alla andra. Om man skulle vara tvungen att väga.

Jag älskar honom för att första natten jag sov hos honom låg han vaken och tittade på mig och kände efter med handflatan om jag var kall, och för att han la täcket över mig och höll mina händer. Morgonen efter visste jag att jag var hopplöst förälskad.

För att han rullar upp änden på alla sina tuber och för att han källsorterar minutiöst och för att han har tålamod med mig som inte håller på med såntdär. Alls.

För att han har en beskyddande hand på min ländrygg när vi är ute och för att han står vid min sida som en klippa när det är blåst och liv och stök runtomkring, men också för att han ibland låter mig kryssa iväg på äventyr och ändå hela tiden veta att han finns där.

För att det första jag gör när jag vaknar är att sträcka ut handen för att känna att han är där.

För att han masserar mina axlar så det liksom kittlar längs ryggraden och för att han inte slutar efter tre minuter och säger att han har fått kramp i tummen.

För att han Per Mobergar åt mig och för att han inte kan avvika det minsta från ett recept utan att få lite ångest.

För att han skickar sms när han egentligen inte har tid.

För att han frågar hur min dag har varit, och stannar kvar för att lyssna på den.

För att han kommer ihåg saker jag ber honom påminna mig om.

För att han frågar vilken sida av badkaret jag vill ha när vi badar, och för att han alltid räcker mig duschmunstycket när jag precis klivit in i duschen och är kall och ansiktstvålskladdig.

För att hans hår är alldeles bångstyrigt och lever sitt eget liv när han är nyvaken och lakansvarm.

För att han kan säga ”jag är lite trött” och sen somna mitt i en tanke, med öppen mun och fjärrkontrollen i högsta hugg, och inte ens vakna när jag petar med tårna på honom och frågar ”sover du?”.

För att jag inte kan tänka på tvånätterutanhonom utan att bli lite rastlös, och för att tomheten efter honom när vi är ifrån varandra är så öronbedövande att det inte ens hjälper att jag lägger mig raklång över sängen och försöker intala mig själv att det är skönt med mycket plats (eftersom jag hellre är intrasslad bland lakan och honom, än bara intrasslad).

Ja.

Idag firar vi 4 år som gifta – jag och den skäggiga, älskade mannen jag kallar min.

 
 

slut

Att vara tillbaka igen, hemma.

 

AT2B7925
 
 

 

Åh, det gick inte så bra igår.

Eller; halva dagen gick bra. Flygningen upp gick över förväntan, det var ett bra sätt för en Bandit att förflytta sig. Inte så mycket skakningar och den lilla dunsen vid landning gjorde piloten så mjuk att den knappt kändes. Så vi kom upp och tog Arlanda Express in utan några problem, och kunde sen vandra genom ett höstvackert Stockholm.

 
 
 

AT2B7936

 
 

AT2B7937

 
 
 

Jag och Petra hade en träff med Tailsweep (företaget som placerar alla banners på Elsas) och de bjöd sen oss alla på lunch. Otroligt gott, och Banditen var fortfarande i dräglig form där hon mumsade nån chilikyckling och fnissade på hörnet.

 
 
 

AT2B7943

 
 
 

Ja där har ni oss.

 
 
 

AT2B7946

 
 
 

Men sen. Sen skulle vi ut, jag och Banditen, till Djurgården och en Skördefest arrangerad av Milda, Becel, Flora & Lätta. De hade dukat upp så himla fint och stället kryllade av bloggare och människor man inte träffar så ofta. Men ett litet missöde i taxin på vägen dit (aldrig taxi, de förstår inte exakt hur försiktigt ”du MÅSTE köra försiktigt” är) så var min älskade vän helt sänkt, och mer eller mindre rasade ur taxin.

 
 
 

AT2B7950

 
 

AT2B7948

 
 

AT2B7952

 
 
 

Så vad gör man?

Där stod jag på Djurgården med en Bandit som var värre än jag någonsin sett henne och kunde inte för mitt liv begripa hur tusan jag skulle få oss därifrån. Jag tänkte absolut inte stanna och mingla liksom, jag var ju tvungen att att få henne därifrån. Jag tänkte på att boka hotell, men en natt gör liksom ingen skillnad på henne, och vi behövde bara ta oss ut till flygplatsen så att hon hade en chans att komma hem. Men hur? Hon kunde absolut inte åka en vanlig taxi, hon kunde inte gå, jag kan ju inte baxa på henne på en buss, jag hade ingen bil så jag kunde köra henne själv. Och hon var riktigt jäkla dålig, stackaren. Så jag försökte få tag i varenda person jag kände till i trakterna och snart plingade telefonen av människor som försökte hjälpa till. Jenny på Modesto kollade med sina poliskollegor, Petra ringde sin bror, Tailsweep jagade kollegor, mina gamla vänner här uppe försökte få tag i en minibuss och tillslut hade Annelie (som har Inreda) fått tag i en vän som var taxichaufför och som blev insatt i problematiken och kom farande till undsättning. Han skulle från början kört oss ut till Arlanda men det blev ganska tydligt ganska snart att det där med bil skulle helt enkelt inte fungera, hur lugnt han än körde, så han fick krypa ner till Centralen istället där vi kunde hasa oss en kort sträcka till Arlanda Express som sen kunde ta oss mindre skakigt ut till flygplatsen.

Åh herregud, alltså. Denna fina, fina människa så dålig var fruktansvärt att se. Men vi kom hem, vi gjorde ju det, och det är det viktigaste. Men det kommer nog dröja många dagar innan hon är sig själv igen.

Tänk att ha det sådär. Att vara så begränsad av smärta, varje dag och utan slut.

Älskade vän. Jag fattar inte hur hon kan vara så stark.

 
 

slut

Att kunna höstfynda lite.

 

nnt

 
 

Är du sugen på att fylla på höstgarderoben lite?

Då kan det här passa perfekt! För i samarbete med Nantucket kommer här en kod som ger 20% på allt till ordinarie pris! De firar tre år, så koden är Attfira3år och gäller till och med den 28 augusti, alltså imorgon (sen kommer deras kunder få 20%, så ni har lite förtur kan man säga).

Favoriter? Här är lite vackra saker:

1. Armband från Hipanema, finns här.

2. Snygg, stickad tröja från Lexington hittar man här.

3. Höstens absolut snyggaste kavaj finns här.

4. Väskan som nog ingen missat vid det här laget.

5. En härlig yllesjal från Malene Birger.

Och hela utbudet finner man här.

Hoppas ni hittar er något fint!

 
 

starli

Att åka till Stockholm med den här vackra.

 

AT2B2101

 
 

AT2B2132

 
 
 

Idag flyger jag till Stockholm med Banditen.

Det är en stor dag för henne, första gången hon flyger sen olyckan, och vi vet väl inte riktigt hur det kommer att gå. Men det är ju mest landningen som borde bli bökig, annars tror jag att det kommer att gå fint – hela mitt hjärta önskar att det blir en riktigt bra upplevelse för henne och att hon inte får allt för ont.

Vi ska träffa Petra en liten sväng, sen ska vi på skördefest/bloggträff och tillslut åker vi hem igen, ikväll. Och det ska bli så roligt att få spendera en dag i huvudstaden med de där två underbara kvinnorna. Bilderna ovan tog jag i somras, och jag minns den där sommarkvällen som om det vore igår. Varmt och med bärnstensljus och med sjön som svalkade fötterna. När jag ser dom blir det lite extra tydligt. Att sommaren är slut nu.

Men iallafall. Stockholm! Håll tummarna för henne, att det går bra. Gudarna vet att jag gör det.

 
 

slut