Att säga hej till helg!

Livet

 

Men hej fredag!

Och en fredag då vi faktiskt vaknar upp med lite vitt på marken. I och för sig är det kanske lite mer gråbrunt än vitt vid det här laget eftersom det är tö ute och allt är mer eller mindre slask; men igår föll stora flingor utanför fönstret och det var SÅ MYSIGT. En liten känsla av vinter tillslut.

 

 

I köket går köksmaskinerna varma i vanlig ordning.

KitchenAiden har fått flyttas till en hedersplats på köksbänken och används flitigt, men ibland har jag vansinnesbakning och då går även den här gamla godingen på repeat. När bilderna tas i kallt och stumt vinterljus är det tekakor som blandats ihop och står och jäser; perfekta mellanmålet om man kommer hem från förskolan eller skolan tidigt och behöver något som håller till kvällen.

 

 

Och ni som undrar hur det gick hos den nya läkaren?

Det gick jättebra. Eller det kändes jättebra kanske jag ska säga; nu har jag ju inget “akut” som ska eller kan diagnostiseras eller åtgärdas sådär på stående fot; vi vet att det är diskbråck och vi väntar på neurologi och fram tills den är gjord kan man inte ta ställning till så mycket vad det gäller åtgärder mer än medicinering och sådär. Men jag behöver ju någon som har koll på min medicinering och hur/när den ska trappas upp, vad den ska mixas med, hur funktionen i främst handen förlöper och sånt där. En bilservice typ, mer än en reparation i det här läget. Och det verkade hon jättebra på; fick en ung och aktiv läkare som såg över allt, såg till att doserna räckte och att det fanns så jag klarade mig, själv bokade in en uppföljning där HON ringer till mig och allt annat som man kan tänka är basic saker men som jag som ni vet knappast fick vara med om innan. Så jag har en väldigt bra magkänsla. Hoppas den visar sig ha rätt.

I helgen blir det kalas, bio och annat som helger kan innehålla, men för nu ska jag bara ta fredag och försöka hitta fredagskänslan.

Och hörni; kör försiktigt! Det är en isbana där ute för de flesta av er idag.

Att se hur man sett ut sen 2011.

Livet

 

Det bästa med att ha blogg måste ju ändå vara arkivet man bygger på sig. Sånt som gör att man kan gå tillbaka och se hur man har sett ut i januari varje år sen 2011 till exempel.

Vi gör det, vetja.

 

 

2011 hade jag inte så många bilder på mig själv i januari, men de här två hittade jag!

Om man ska vara rättvis så är den första bilden från vår smekmånad så tekniskt sett 2010 och inte januari, men den andra är januari 2011. Jag hade mycket hår och alldeles nyblekta tänder och ännu inga barn alls. Leo skulle komma att födas i oktober samma år; alltså 10 månader efter att den här bilden togs. Svindlande ändå.

 

 

Januari 2012 var alltså Leo en pyttebebis som låg i mushögen på IKEA och jag hade jätte-jättestora bröst och var inne i min episka Walla-period, mest för att jag ännu inte kunde ha “vanliga” kläder så mycket. Minns att jag ä l s k a d e den där kappan från Chill Norway för övrigt; den var alldeles perfekt klockad och hade luva och jag struntade blankt i att prick alla hår från Tant & Tooka satte sig på den som om de var ditklistrade.

 

 

Januari 2013 vet jag inte riktigt vad som hände på den sista bilden, men jag gillade tydligen den lite artsy looken? Lite galleriägare över den tycker jag, ändå schysst. Jag hade lite lugg och en mycket snygg svart kostym på mig (Valerie?) under nån form av modegala i Umeå. Gud vad mycket hår man har tappat efter barnen ser jag nu. Jag har fortfarande mycket hår men sådär tjockt blir det nog aldrig igen.

 

 

Januari 2014 såg jag ut såhär!

Det var då de högmidjade byxorna började smyga sin in på marknaden och jag var hooked. De där svarta var från Vintage by Fé minns jag och så, så älskade. De var för långa såklart, jag borde lagt upp dom, men gjorde tyvärr aldrig det så de användes bara när jag kunde ha mycket klack. Och sånt babyface jag har på sista bilden?! Ser så himla ung ut, och detta är alltså bara 4 år sedan.

 

 

Januari 2015 såg jag ut såhär och var jättegravid!

Och här känner jag igen mig själv på nåt vis? Som om fejset hamnat på plats under det året. Där låg alltså Noah och marinerade sig och väntade på att få komma ut, och jag var stor som tusan.

 

 

Januari 2016!

På först avbilden lite uppsnofsad för att fira Banditens födelsedag med dekadent dagsbubbel i Köpenhamn, och på andra bilden inte alls uppsnofsad för att fika på Olof Viktor. Tänk att Noah var en sån liten bebis för 2 år sedan? Obegripligt.

 

 

Januari 2017 var jag i Paris (buhuuu att jag missar det i år pga arm man vill hugga av) och det var svinkallt men vackert som vanligt. Jag hade kapat håret och har nog inte haft längre sen dess? Det har blivit min nya grej tror jag; att ha det kortare. Känns jag just nu.

 

 

Ja, och i januari 2018 vet ni ju hur jag ser ut. Såhär.

Sju år (åtta om man räknar första bilden) från alldeles nygift och utan barn med två hundar och nyköpt hus, till två barn och fyra hundar och ett fritidshus och en himla massa annat liv som ryms i åtta år. Bra gjort ändå, tänker jag, och får inte alls ångest av att ha blivit äldre. Tvärtom. Man blir 2.0-versionen av sig själv efter 30 nånstans kan jag känna – iallafall kändes det så för mig. Starkare, mer självsäker, mycket mindre brydd om vad andra tänker och tycker, mer öppen för att testa nya knasiga saker och mer grundad i vem jag är.

Men där var det alltså – ett helt liv i åtta år!

Galet.

 

 

 

 

Att inte klä sig för väder, och att byta instans.

Livet

 

Godmorgon!

Tänkte att det var dags för en liten dagens, så här är jag! Dock jag igår, men det är inte så noga. Inte ett dugg klädd efter väder, men man får lov att trotsa sånt när man mest ska vara inne och så får man bylsa på sig lite mer när man ska gå ut. Tids nog blir det vår, inte sant?

Tills dess gör vi såhär; trotsar väder ibland och byltar på oss ibland.

 

 

Men igår såg jag alltså ut såhär; i säkert fyra år gamla chinos från Filippa K, ny t-shirt med volangiga ärmar härifrån och roliga strumpor här. Bra så. Och just det! T-shirten har jag liksom snurrat fram för att sen stoppa ner den i linningen; det är ett bra tips när man vill stoppa ner tröjor och liknande i byxorna utan att det ska bli för bylsigt. Testa! Och jag har till och med foundation på mig för omväxlings skull, en vansinnigt bra från Laura Mercier som man blir alldeles jätteslät och får en massa glow av. Behövdes för att pigga upp, känt mig så himla risig när jag bara skrotat runt här hemma. Kommer ju knappt ut alls just nu och känner mig lite isolerad om jag ska vara ärlig, men det är ju inte för evigt och det är väl det jag får komma ihåg. Och tills jag kan vara igång 100% igen får syra, crèmer, masker, foundations och volangiga tröjor vara det som piggar upp. Ska jag sitta här och uggla kan det iallafall vara med riktigt bra hud, menar jag.

Idag har jag en ny läkartid hos en ny läkare hos en ny instans. Jag har valt ett ställe i en helt annan ort så det blir lite längre att köra, men jag har fått jättegoda rekommendationer om den här instansen så vi får verkligen hoppas att det klaffar nu. Det kan ju knappast bli värre än det förra i vilket fall. Jag har bett om att få en FAST anställd läkare, en som inte flänger runt och dumpar mig i knäet på förvirrade kollegor som också flänger runt, så hoppas jag att det ska bli en som liksom lär känna mig efter ett tag och dit man kan ta pojkarna om det skulle vara nåt. Så nära man kan komma en familjeläkare alltså så som vården ser ut nu. Mest av allt i hela världen skulle jag önska mig en privatpraktiserande allmänläkare här i krokarna (helst dansk och gammal), som har mottagning typ i en tillbyggnad och vars fru är anställd som sjuksköterska – såna har jag haft tidigare när jag bott på andra orter och ä l s k a t, men just här i Ystad finns det försvinnande få sådana och de få som finns tar liksom inte emot fler patienter. Men nu testar vi det här och så får vi hoppas att det blir bra och att det kan vara någon som man vill återvända till.

Så; det blir dagens sysselsättning det! Köra till nytt ställe med ny läkare och hoppas på det allra, allra bästa.

Håll tummarna är ni snälla.

 

 

 

 

 

Att ha änder och årets dyraste blomlök.

Livet

 

I helgen vandrade vi genom gatorna för att komma ner till ankdammen.

Noah är förtjusta i att mata fåglarna och det är en alldeles lagom aktivitet när det är svinkallt och Ystad i övrigt står ganska stilla.

 

 

Nere vid dammen blommade träden?!

Är det inte märkligt? Ser ut som körsbärsträd, men vad vet jag. Oavsett ett tecken på bristen av vinter här nere antar jag; även om 0,5 grader och friska vindar gör sitt för att få luften att kännas iskall.

 

 

Fåglarna satt redo och väntade, och änderna kommer i en knubbig liten flock och möter dig flera meter innan du kommit fram.

 

 

Noah vill gärna tro att han är fågelviskaren och matar ur handen och försöker klappa varenda and som kommer nära.

 

 

Leo är lite mer skeptisk och tycker att de är lömska jäklar, de där fåglarna. Biter i vante och allt.

 

 

Själv får jag lite Hitchcock-vibbar när det blir för mycket flygande runt huvudet.

Har för övrigt fått världens skönaste vinterskor av min man; ett par röda Canada Snow fulla av fluff (från Scorett här i Ystad). Jackans brukar jag alltid få frågor om, det är en Parajumper Eco, chinos från Filippa K och så raggsockor som sig bör när det är 0,5 och svinkallt.

 

 

Och när det var färdigmatat begav vi oss till Söderberg&Sara för lunch!

Gud, jag måste berätta om igår. Haggis är världens snällaste och mest kelsjuka hund som ni vet, men det finns ett ställe på hennes kropp INGEN får röra och det är hennes tassar. JAG kan med nåder få klippa klorna när jag kan tänka mig att lägga 30 minuter per tass ungefär och servera henne obegränsat med köttbullar under tiden, men nån närmre inspektion får man inte göra. I förrgår tyckte vi att hon började kännas hängig och hon markerade även lite lätt på ena bakbenet. Jag fick hålla i tassen och den kändes inte varmare än den andra; de var lika stora och hon hade ingen temp så det fanns inte så mycket mer att göra än att vänta ut det tänkte vi. Kanske hade hon bara sträckt sig.

Igår var hon helt okej på morgonen. På förmiddagen däremot haltade hon REJÄLT på baktassen och jag fick med nåder komma så nära att jag kunde se att den var snuskig och kladdig; helt klart infekterad. Med lock och pock och ficklampan på min mobil hittade jag att mellan de två mittentårna var någon form av sår, men jag fick ju absolut inte sära nog på tårna för att se hur det såg ut mer grundligt trots upprepade försök. Tog in hunden i badrummet, doppade hennes fot i en balja med ljummet vatten och tvål,  ringde djursjukhuset här i Ystad och fick en tid senare samma dag. Haggis blev snabbt sämre och ville bara ligga – och det här är hunden som bröt bogen utan att knappt halta, så i motsats till de andra damerna har hon extremt hög smärttröskel och visar aldrig att hon har ont.

In hos vet och vid det här laget är hela tassen kladdig och hon står och stämplar golvet med snusk. Jag tänker såklart blodförgiftning, varböld – en enorm varböld som nu spruckit, biten av en pinne långt inne i huden som kräver operation, minst amputation och tre veckor på djursjukhuset. Ja, ni vet hur man blir. Vet kommer in, Haggis gullar runt, men nån inspektion av fötterna kan vet såklart glömma så de får sedera henne så hon blir utslagen och början sen omsorgsfullt raka tassen. Sköterskan särar på tårna, ser förbryllad ut, stoppar in fingrarna och drar ut…

… en jäkla lök! En blomlök!

Stackars Haggis har alltså på nåt jäkla vänster lyckas få in en blomlök mellan tårna, som sen legat där och skavt. En blomlök hon nog ganska enkelt kunde fått ut om hon hade försökt själv, men nej. Såret spolades rent, såg ganska fint ut ändå, ingen antibiotika men smärtstillande och sårrengöring med hem och årets absolut dyraste blomlök hade sett dagens ljus.

Javadsägerman.

Så blir det med djur ibland.

 

Att bara vänta på en dyna.

Lanthandeln, Stora hallen

 

 

Ni kanske minns hur jag beställde kuddar och dyna till den platsbyggda bänken vid fönster i stora hallen?

Eftersom bänken var just platsbyggd efter hur utrymmet såg ut så blev det ju inte direkt ett standardmått, så jag gick in i den lokala syaffären och bad dom sy upp en dyna åt mig i den färg jag valde – och när de ändå var igång kunde jag ju lika gärna be dom sy upp kuddfodral också eftersom det i vilket fall inte blev dyrare än att köpa nya. Sen blev det ju en liten väntetidsincident där på ganska länge, men NU var iallafall kuddfodralen färdiga innan jul och hämtades upp. Dynan var dock inte riktigt klar för tyget jag hade valt till den fanns inte, så jag fick komma in och välja ett nytt för ett tag sedan och nu ska även dynan vara på plats inom en snar framtid hoppas jag.

 

 

 

Valde mjuka, “det-här-är-barnens-plats”-vänliga färger och bad om att få tofsar i hörnen på både dyna och kuddar – så här är alltså mjukgrön, grå och svagt blå kuddar med gröna eller rosa tofsar i hörnorna.

Och dragkedja såklart! Jisses. Måste kunna tvättas. Samma sak med dynan; kan inte ha dynor eller kuddar utan tvättbart omfång i ett hus med två barn och fyra hundar.

 

 

Kunde ju såklart väntat med att visa tills även dynan var på plats, men kunde inte hålla mig.

Ni får tänka bilden med en tjock dyna (med tofsar), en pläd och lite mer “rörigt” – tveksam till om kuddarna kommer stå i givakt sådär längre än fem minuter.

Fortfarande var nog det där den absolut bästa lösningen vi gjort här hemma – det där utrymmet gick att använda till precis ingenting och nu är den en naturlig plats för Leo att sitta nersjunken i och mumla om Minecraft, eller Noah att klättra upp i och riva ut traktorböcker från. Hyllan åt höger har Noahs böcker mest och de han tycker mest om att riva ut står i en Noah-vänlig höjd (blir ju inte så mycket stillsamt läsande där; han drar ut en, trycker på den så den låter som en brandbil/traktor/gris, kastar den på golvet, river ut nästa – och så vidare) och den vänstra sidan är Leos med tjocka “så fungerar kroppen”-böcker som är roliga att bläddra i även om man inte läser helt själv ännu längst ner och sen hans favoriter på första hyllan, gamla favoriter på andra och så vidare.

Men ja; kuddarna är klara!

Nu inväntar vi bara dynan, sen är den där hörnan helt och hållet färdig.

 

 

 

1 2 3 1,159