Att inte bara handla om själva huset.

 

AT2B3078
 
 

Drömmen.

Det handlar ju inte bara om själva huset, inte enbart om denna stomme av bjälkar och Falu Rödfärg och takhöjd. Den är ju så mycket mer.

För mig innebär drömmen också allt det där andra runtomkring; det jag själv växte upp med och som jag nu vill ge Buse. Insjöar, doften av barrskog, ljudet av grusväg under cykeldäck på högsommardagar när luften står still och träden bildar tak med sina grenar över vägen.

En del saker som jag själv hade glömt, men som nu kommer tillbaka när jag är här.

 
 

AT2B3081

 
 

Som skräddare på vattenytan.

En sån liten sak, men som slog mig med full kraft när jag stod till knäna i bärnstensfärgat insjövatten och fångade småfisk till Buse i hans håv. De finns ju överallt här, över vattenytan som små snabba hockeyspelare och jag såg dom varje dag när jag växte upp. Men sen flyttade jag ifrån och levde bland stad eller hav och så föll de i glömska. Tills igår.

Jag hade till och med glömt bort vad de heter, fick fråga mamma när jag kom upp.

Jaså du menar skräddare? sa hon, och det gjorde jag ju.

Så det är även sånt Drömmen är för mig.

Att ge Buse vatten med skräddare på ytan.

 

klänning | sheinside

 

slut

Att ge sig på IKEA-sängen.

 

AT2B2998
 
 

Och så var det IKEA-sängen, ja.

Jag var ju först inne på att jag skulle behöva såga i den lite, men efter att ha testat att göra om den i Photoshop så såg jag att det inte skulle bli bra. Så jag bestämde mig för att låta den ha sin form, men att mjuka upp den och göra den äldre med hjälp av färg.

 
 

AT2B3000

 
 

Jag ville ha en mjuk, mjuk grön – snudd på turkos – så jag blandade Old White och Antibes Green för att få fram den färg jag ville. Och kalkfärg, såklart. För jag ville ha den matt och ”gammal” och inte glansig. Den lilla burken är en metallicpasta i färgen Champagne Ice som jag tänkte ha till knopparna – just för att bryta av lite mot det gröna.

(Både färgerna och pastan finns här).

 
 

AT2B3001

 
 

Och här börjar den ta form!

För att ytan inte skulle bli för perfekt så svampade jag på den med en vanlig disksvamp, först täckte jag den i min färgblandning och sen gick jag över här och där med outspädd Antibes Green för att ännu mer åldra sängen och göra den mindre tillrättalagd.

Och snart är den helt klar, bara knopparna kvar, och sen ska den bäras upp i sovrummet där golven just nu torkar med hjälp av ett öppet fönster.

Jo. Jag är i pysselprojektshimlen.

 

slut

Att få njuta av viss bekvämlighet.

 

AT2B3014
 

 

Vi skulle ju inte alls vara här nu.

Vi skulle vara på Rhodos och bo på hotell och ha resväskor fulla med kläder. Men eftersom det inte blev så, och vi stannade kvar, så innebär det att jag har noll saker med mig. Jag hade bara packat med mig kläder för två dagar i Drömmen, inte för en utebliven semesterresa. Så igår var det bara att åka till ICA och köpa trullor och bikini och annat som är bra att ha, och sen begav vi oss till Mommo och Sockervadds-Göran och den stuga de hyrt över sommaren.

Vi kände att lite bekvämligheter skulle sitta fint. Som avlopp, till exempel.

 

 

AT2B3017

 

AT2B3028

 

 

Och det var så skönt att komma dit en liten stund.

Att få duscha! Gud. Vi har ju en dusch i Drömmen, men det är en skranglig duschkabin som man ställt rakt på det gamla trägolvet och spännande nog installerat utan blandare. Skruva på en blandare är ju inga problem, men det tar emot att duscha på ett gammalt trägolv (gud vet hur tät den kabinen är). Och efter att ha målat sig drypande svettig i någon dag var man ju inte särskilt het, det får erkännas. Så en dusch var något av det mest efterlängtade. Och avloppet som sagt. Man har ju vant sig vid vissa moderniteter.

 

 

AT2B3041

 

AT2B3063

 

AT2B3103

 

 

Men vi fick en fantastisk kväll.

Stoppade öronploppa på Buse och badade i sjön, duschade länge, bytte om till ICA-trullor och åt sen grillad korv på trädäcket medan solen gick ner över vattnet. Och det är lite så vi kommer att göra nu i början; vara hemma och arbeta för att sen bryta och åka till Mommo och Sockervadds-Göran för att varva ner, prata strunt och njuta av sommaren.

(Och en utedusch! En utedusch måste jag hitta till Drömmen, en snygg sak som vi kan ha på baksidan tills vi känner att ett badrum blir nästa sak att ta tag i).

Dessutom;

en insjö med stilla vatten är ju precis lika bra som ett Rhodos-hav. Inte sant?

 

slut

Att ha fokus på slutresultatet.

 

AT2B2782
 
 

Det är ju lite kaos när man renoverar.

Saker i kartonger överallt, sop-påsar, färghinkar och stegar i ett huller om buller. Och såhär sover vi just nu, i kvarlämnade våningssängar i ett rum som sen ska bli kontor och där fönsterna inte går att öppna eftersom de nån gång målats igen.

Men det är okej. Det gäller ju bara att hålla fokus på slutresultatet.

 
 

AT2B2954

 

AT2B2942

 
 

Och här och där ligger de.

Vackra saker som ska påminna mig om vad det är vi håller på att skapa. Som jordglobsmobilen ni sett innan (från Artilleriet) och en underbar korall (en hittepå, hittade jag här) som jag blev hejdlöst förälskad i när jag såg en bild på Instagram. Nej, min korall-och-snäck-period är inte över ännu, långt ifrån.

Och bara dessa små glimtar gör det möjligt att behålla fokus på slutresultatet, istället för att fastna i att inget är i ordning och att det finns mycket kvar att göra trots att vi redan hunnit med överraskande mycket.

Det här, oredan, är ju bara en kort, kort period av längden vi sen ska kunna njuta av resultatet.

 

slut

Att ha kommit en bit på vägen.

 

AT2B2883
 
 

I torsdags gav jag mig alltså på den stora salen. Färgsprutan skulle testas för första gången, och det var med viss skräck jag närmade mig den. Jag har alltid en enorm respekt för maskiner (aningen överdriven sådan, det i kombination med livlig fantasi gör att jag utan problem målar upp bilder av hur jag sprängs i luften eller får elchocker).

 
 

AT2B2890

 
 

Alla fönster plastade jag in (och kvistlackat hade jag gjort) …

 
 

AT2B2888

 
 

Sen iklädde jag mig kondomen, skyddsglasögon, munskydd och herrkalsonger. Fötterna fick dock vara bara (som Ernst) men bara för att jag inte tycker om att ha skor när jag ska balansera på stegar.

 
 

AT2B2895

 

AT2B2903

 
 

Och så satte jag igång!

Lite tveksam i början, såklart, men snart fick jag feeling och körde loss fullständigt. Och den där sprutan, alltså. Vilken grej. Kanske inget jag skulle ha hemma där takhöjden är låg och väggarna släta, men har ni större projekt ni ska ta er an så för guds skull investera i en färgspruta! Finns mängder av tillverkare och modeller att välja på (man kan nog hyra också).

 
 

AT2B2906

 

AT2B2915

 
 

Efter tjugo minuter ungefär så började den dock låta som en uppspelt dammsugare, och förfärat fick jag stänga av den. Då var klockan runt halv sju på kvällen, och varken jag eller Banditen är riktigt haj på att skruva i maskiner så jag var totalt rådvill. Så jag tog en chansning och ringde mobilnumret som var listat på Tofra Färg där jag köpt både sprutan och färgen, men hade väl inga förhoppningar om att någon skulle ringa tillbaka en torsdag efter stängning. Men Pär ringde bannemig tillbaka! Klockan sju på kvällen ringde han och kom mycket väl ihåg mig (kanske inte så konstigt med tanke på att jag gav honom gråa hår när jag skulle välja rätt vit färg och dessutom kom därifrån med en färgspruta) men han kunde inte heller riktigt komma på sådär på distans vad som kunde vara fel. Så han ringde i sin tur till nån kontakt på Wagner som kom med en lösning, och sen ringde han tillbaka till mig igen och berättade hur jag skulle göra.

Sån service finns helt enkelt inte längre. Snacka om vardagshjälte.

 
 

AT2B2925

 
 

Så sprutan kom igång igen, och såhär såg det ut efter en strykning. Inte så flådigt ännu, men det tog sig.

 
 

AT2B2926

 
 

Morgon efter – innan fönsterna och foder och snickerier fått färg, och ett lager kvarstod.

Så ja, det går framåt här, växer fram bit för bit. Och även om jag är mörbultad i kroppen och så trött att jag somnade fullt påklädd igår, så ger det fortfarande energi – men på ett annat, märkligt sätt.

Detta är ju vår dröm, vår blivande oas.

Och det är så roligt att ni kan följa med. Allt blir så mycket häftigare när det kan delas.

 

slut

Att få ändrade planer.

 

AT2B2996

 
 

Imorgon skulle ju vi åkt till Rhodos en vecka.

Men, det verkar bli lite ändring på den saken. Buses öron är det ju ofta problem med som ni vet, och nu buktar andra trumhinnan och att sätta honom på ett plan med det (och en spräck trumhinna) är inte riktigt okej. Han bör inte flyga, helt enkelt, och han bör inte få vatten i öronen – allt som onekligen sker när man ska vara borta en vecka bland pool och hav och flygresor. Även om han är nästan som vanligt, bara lite trött.

Så vi stannar väl här, då. I Drömmen. Vilket är hur mysigt som helst på ett sätt – fast fortfarande lite svårt att ställa om sig från packade resväskor till att inte åka.

Men det blir bra, det här också. Buse slipper ha ont på en flygresa, vi får en extra Drömmen-vecka och sjön ligger ju bara några hundra meter bort.

Man får göra det bästa av saken helt enkelt.

Så tjahapp. Ni kommer inte få se palmer och kristallklart vatten den närmaste veckan – men ni får hänga med oss här istället.

Det får gå fint det också.

 

slut

Att ha kontakt med verkligheten igen!

 

AT2B2933
 
 

Och så kom mannen hit igår, och hade med sig en antenn. Så nu – nu har jag äntligen kontakt med verkligheten igen! Herregud vad man har blivit beroende av internet och att uppdatera. Det blir så tydligt när man är utan.

Drömmen, ja.

Vi är ju här nu. Jag har varit här sen i torsdags kväll, och mannen och Buse kom igår. Men jag var inte helt ensam det första dygnet.

 
 

AT2B2947

 
 

Jag hade den här fantastiska kvinnan med mig;

en Bandit som låg på gräsmattan och höll mig sällskap genom öppna fönster när jag målade, som sov i våningssäng med mig och utforskade det gamla huset vid min sida. Och det var så roligt att ha henne med, att kunna visa huset vi älskar så mycket och berätta i varje rum vad vi hade tänkt skulle hända just där.

Vad jag har gjort det senaste dygnet?

 
 

AT2B2830

 
 

Målat. Herregud vad jag har målat!

Nästan oavbrutet, i sju timmar på torsdag och i sex timmar på fredagen – hade jag inte haft färgsprutan hade jag nog för längesen stängt in mig i bilen och vägrat komma ut. Jag älskar ju att måla, men den gamla skolsalen är gigantisk – jag mätte upp den till 49 kvadratmeter, och på det nästan fyra meters panelbeklädd takhöjd.

Det är en hel del. Om man säger så.

 
 

AT2B2932

 
 

Såhär ser jag ut. Överallt.

Igår morse satt vi på trappan, jag och Banditen, när några grannar kom förbi för att hälsa välkommen. Då var jag iklädd mannens kalsonger, en -tshirt och ovanpå det en kondomliknande skyddsdräkt som hade spruckit i grenen, så att allt liksom hängde ut och luftades.

Det var fint.

 
 

AT2B2936

 
 

Och nu är det ny dag och nya krafter!

Idag ska jag släpa mig upp på andra våningen och påbörja det andra rummet, det som är ungefär i klass jobbighetsmässigt med den stora salen. Jag tänkte ju ta de två jobbigaste rummen först, så blir alla andra så mycket enklare sen.

Men vi är här allihop nu iallafall, vi har en dag av Dröm framför oss, och inte förrän i eftermiddag behöver vi åka hem igen.

Det. här. är. så. roligt.

 

slut

Att inte ha täckning.

Hej vänner!

Jo, jag lever. Men jag har ingen täckning här ute, lyckades precis bara få ett litet E på min telefon. Men sammanfattningsvis? Jag ÄLSKAR färgsprutan, Banditen är här och håller mig sällskap och tystnaden här ute är len och välkomnande.

Återkommer så snart jag fått igång lite nät.

/Emma täckt i färg, men själaglad.

Att äntligen, äntligen ha torsdag.

 

AT2B2802
 
 

Och så blev det torsdag!

Äntligen.

Dags för mig att åka in och arbeta i några timmar för att sen köra hem, packa in flickorna i bilen och åka upp till Drömmen. Imorgon kommer mannen och Buse och flyttlasset, så jag har en kväll att hinna så mycket jag bara kan.

Det spritter i mig av iver.

 
 

AT2B2807

 
 

Planen för idag är att måla den gamla skolsalen. Inget litet projekt, jag räknar inte med att bli klar ikväll men jag tänker iallafall börja. Färgen står där redan, väntande, och har ropat på mig i två dagar nu. Och jag har ju inte så mycket tid; bara ikväll och imorgon och halva lördag – för sen ska vi köra hem igen, packa och vara redo för Grekland på söndag.

En halv torsdag, en fredag och en halv lördag.

Det ska jag nog kunna måla ett rum på, även om det är en gammal skolsal. Och kanske, kanske hinna starta på råvinden också.

De två rummen är de jobbigaste, utan tvekan. Så jag tänkte att jag startar med det.

 
 

AT2B2817

 
 

Och vi har ju köp en sånhär. En färgspruta.

Den är jag galet spänd på att få testa! Jag har ingen aning om huruvida den är bra eller inte, men om den bara är en bråkdel så bra som jag hoppas så kommer den spara min rygg och spara min tid så att jag kan komma en bit på vägen utan att förstöra mig fullständigt.

Den kostade en del men med tanke på att hela huset är klätt i panel och med tanke på att takhöjden är som den är så fick det vara värt det. Att försöka rolla så mycket vägg och till på köpet behöva fylla i mellanrummet mellan panelbrädorna med pensel känns som ett projekt som kan driva den mest stabila till vansinne – så nu testar jag. Färgspruta, alltså. Avancerat och bra.

Jag ska försöka kika in ikväll igen, men nätet där ute lämnar en del att önska trots modemet för mobilt bredband som vi satt dit, så hör ni inget så har jag inte elchockat mig själv med färgsprutan, utan har förmodligen bara dålig täckning. Vi ska skaffa en mast också, så snart vi hinner, men tills dess får jag försöka springa runt och leta efter platser med hyfsad kräm på anslutningen.

Japp.

Äntligen, äntligen är det torsdag.

 

slut

Att ha tid som går som sirap.

 

AT2B2797
 
 

Alltså. Ni må tro att tiden går långsamt.

När Drömmen är så nära inpå och jag måste vänta tills jag kan åka dit. Ett halvt dygn till. Men sen kommer jag upp och fortsätter att botanisera, kanske hitta fler skatter. Som de små träkofferterna på bilden som en gång i tiden tillhört den läkare som arrenderade Drömmen på somrarna, och som nu står på den oinredda vinden. Det som ska bli vårt sovrum.

Skolan, Drömmen, är från 1920. Jag vet att några har undrat. Den var bara skola i något år och sen har den stått – hyrdes ut som sommarbostad ett tag, tillhörde sedan hembygdsföreningen och var hembygdsgården i byn tills den såldes till de som vi i vår tur köpte den av. De har ägt den i något år, men inte haft tid att göra något så allting är mer eller mindre så som det alltid varit.

Så den behöver kärlek. Och tid. Vi har ju inget avlopp, till exempel, det är sådant som måste fixas förr eller senare såklart. Men det är dyrt och det har vi inte riktigt råd med just nu, så det får vänta. Det var aldrig ett problem för oss, Drömmen var så vacker att vi båda gladeligen tog den med utedass och allt. Vatten finns, men bara på sommaren. Det ska vi försöka titta på i år. Och så är det eldningsförbud! Jodå. Och det ska vi också försöka få ett prisförslag på nu i år, för klart att vi vill kunna elda. Så att vi kan vara där även i vinter.

Jamen. Ni förstår.

Elen är dock nydragen, alltid ett plus. Och det som vi kan göra själva kommer att göra en enorm skillnad. Som att måla, som sagt, och byta det gamla köket som idag har blåa luckor och skranglig diskbänk. Bara där blir det ett nytt hus. Kitta om fönster och ta hand om fasaden, inreda med kärlek och skapa en oas. Ett jättejobb det också förvisso, men det ger samtidigt energi. Eftersom jag vet hur fint det kommer bli bara av det där, av vår tid och en massa färg och lite tålamod, och känslan av att göra så mycket vi kan själv.

Så ja. Det är bakgrunden till Drömmen.

Imorgon startar jag.

 

slut