Att se lite bakom kulisserna.

Livet

 

Jag ska ju helst inte visa EXAKT vad jag håller på med kanske; så det får bli lite ”bakom-kulisserna-bilder” såhär tills programmet börjar sändas och jag kan visa bilder med faktiska resultat. På bilden ovan till exempel kan ni se hur Sandra Mastio Utför någon form av karate i grilldimman under äppelträden, och den blå soffan i förgrunden kommer dyka upp i en vinjett nära dig i september.

 

 

Vi har alla var sin station som sagt men ibland smälter vi samman för experiment eller provsmakningar eller tester. Som här! Här står Lisa och Jimmy och väntar på mig – vi ska utföra ett experiment. Jimmy ser lite besvärad ut men det går över.

 

 

Såhär ser ett team ut kan man säga;

en ”profil”, en fotograf och en inslagsproducent. Vi är alltså tre personer i varje team, och totalt är vi fem team. Profilen – det är vi som snackar framför kameran, fotografen sköter all filmning och allt ljud, och inslagsproducenten är den som talar om för oss vad vi ska göra, till exempel ”få gärna med det här när du pratar” eller ”gå in från höger” eller ”det där var jättebra, mer energi!” och så vidare. Jag har Marcus som fotograf och Maria som inslagsproducent – mer om dom i ett annat inlägg.

Lasse som sitter där med kameran är dessutom A-fotograf, vilket jag tror innebär att han är den som har snackat ihop alla våra fotografer så att de filmar på samma sätt och försöker få fram samma känsla även om man följer var sin profil. Är ni med?

 

 

Lasse alltså *hjärtögonemoji*

 

 

Utanför det man som tittare ser är det MYCKET teknik och sladdar och skärmar och lampor.

Jag har lärt mig hur mycket fräsiga ord som helst under den här tiden; jag kan numera slänga mig med fraser som ”Marcus är ute och stockar” (inte så illa som det låter), ”ska HDMI:n upp?” och ”nu lägger vi en tight”.

Jomenvisst, man har kommit upp sig förstår ni.

 

 

Jag har faktiskt inte varit nervös? Är det inte märkligt?

Jo, innan var jag nervös såklart, men väl på plats finns det liksom ingen tid att vara nervös. Enda gången det slog till var första gången vi skulle göra en samlingsscen; för då var det helt plötsligt en jäkla massa aktivitet. Från att stå själv vid mitt växthus och snacka med Marcus via kameran stod jag plötsligt på verandan med tre kameror riktade mot mig och en arsenal av lampor i nyllet och med noll koll på vad som skulle ske. Men så snart man sätter igång så lossnar det; man hinner som sagt inte hetsa upp sig. Och nu känns det hemtamt och tryggt och helt obesvärat att tassa runt där i trädgården och såga pinnar och limma saker och klippa ståltråd och allt man nu gör samtidigt som man pratar in i kameran och försöker förmedla vad man tänker eller vad man håller på med.

Men ja; en liten inblick i hur våra dagar ser ut fick ni nu hoppas jag. Är ni nyfikna på något är det bara att fråga! Nu ska jag städa ihop mig och möta upp resten för att gå och käka indiskt.

M-mmm.

 

 

 

 

 

Att vara i Falkenberg igen!

Livet

 

Det här är vyn utanför hotellet! Hur vackert?

Lite längre upp är det bra tryck i vattnet och jag får fiskeklåda och börjar längta nästan okontrollerat efter Småland; vatten har oftast den effekten på mig. Här är det flugfiskevatten vilket får mig att minnas när jag flyttade hemifrån första året på gymnasiet och bodde inneboende hos en fantastisk kvinna som på kvällarna satt ute i en extrabyggnad och tillverkade en flugfisketidning. Många kvällar hjälpte jag till; där satt vi småpratande och vek papper och vad vi nu höll på med, och jag lärde mig om flugfiske på kuppen.

 

 

Imorgon är det dags för det här igen!

Fyra avsnitt kvar att göra alltså, och vädret verkar bli aningen mer hanterbart den här veckan. Förra veckan var det ju SÅ VARMT och eftersom min hållplats är växthuset var det så att det snurrade i skallen på eftermiddagarna – ett växthus blir ganska hett när det är +27 grader ute och man själv ska stå i takhöjd och knyta fast saker och se sval och obesvärad ut. Å andra sidan hade jag fått byta station om det regnar, så nåt regn vill vi inte ha. Men det verkar bli perfekt – sol och några grader svalare än tidigare dagar.

Så nu tar jag söndagskväll i Falkenberg för att vakna redo och o-stressad imorgon.

Fyra avsnitt kvar! Önska oss lycka till.

Att vara hemma och vända över helgen.

Livet

 

Ah, hemma!

Sov lite över tio timmar inatt, vaknade helt groggy nu på morgonen och visste inte riktigt var jag var nånstans och det kändes himla konstigt att ramla ur sängen och gå ut för att äta frukost och sen ha en helt blank dag framför sig. Vad ska vi göra? Har ingen aning. Vill mest lulla runt och känna mig hemma och prata med pojkarna och ha helg, innan jag vänder tillbaka till Falkenberg imorgon för att starta sista veckan. Nu har vi spelat in 4 avsnitt och har 4 kvar, vi är alltså halvvägs tills hela programmet är färdigt! Varje avsnitt har ett tema, och de fyra som är kvar är en rolig mix på riktigt svåra teman och riktigt lätta för mig så den här veckan som kommer ska bli hur kul som helst.

Men innan jag gör nånting annat ska jag ta hemmatid med mina två- och fyrbenta.

Hej lördag!

Att ha en annan typ av ”vanlig dag på jobbet”.

Livet

Foto: Zeina

 

Jag är ledsen för så sporadisk uppdatering just nu, av förklarliga skäl så har jag häcken full hela dagarna och på kvällarna är jag så trött att jag mest får i mig mat, tvättar av allt smink och slocknar för att vara pigg och hyfsat fokuserad dagen efter. Men jag är lite mer aktiv på Instagram just nu såklart (@attvaranagonsfru), försöker spela in lite stories så ni kan hänga med på vad som händer de tillfällen jag inte står framför kameran och spelar in.

Tänkte jag kunde presentera de andra deltagarna lite? Han på bilden (inte creepet till höger, han är … ja ;)) som står bredvid mig är Jimmy Brorsson. Tittar ni mycket på Dessertmästarna känner ni säkert igen honom – han vann 2016 – och även i det här programmet kommer han vara ”bakpersonen”. Jag är fest, Jimmy är dessert (ni förstår ju varför vi står där och myser; fest och dessert är ett utmärkt par såklart). Jimmy kommer ni att ä l s k a, han är alldeles fantastiskt varm och charmig och alldeles mjuk i framtoningen och han får en att skratta så man knappt får luft. Tyvärr ser vi inte varandra så mycket under dagen eftersom alla har varsin station där vi är och jobbar, men varje lunch och rast och kväll hänger vi i produktionen med varann så mycket det går eftersom vi helt enkelt trivs så bra i varandras sällskap. Jimmy tyckte jag om från första stund; det går inte att göra annat, och hans desserter är att dö för (håll för guds skull utkik efter munkarna; de seglade nästan upp i topp med Limhamnsbomberna). Jimmy kommer att gå igenom både basic grunder på sånt man egentligen inte vet och mer kreativa desserter och bakverk. Som sagt; övertygad om att ni kommer älska honom.

Det var person nummer ett det, och nu har det blivit den här inspelningsveckans sista dag så jag ska checka ut från hotellet och åka till Lisa och börja göra klart inför dagens tema. Sen ska jag h e m och attackpuss pojkarna och försöka landa i vad tusan jag varit med om den här veckan egentligen.

En fredag med en helt ny typ av ”vanlig dag på jobbet”.

Att Ä N T L I G E N kunna berätta.

Livet

Foto: Magnus Carlsson/SVT

 

Åh vänner – ÄNTLIGEN kan jag berätta!

I slutet av november fick jag ett mail med rubriken ”SVT-projekt, ring mig :)” och resten är väl egentligen historia. Eller ja, historia och historia, men vad det mynnade ut i är att jag just nu befinner mig i Falkenberg och spelar in ett helt nytt program tillsammans med SVT. Är det inte galet?! Jag kan inte fatta det själv.

Programmet heter Timjan, Tupp och Tårta och såhär beskriver SVT det själv:

Det kommer vattnas i munnen och klia i fingrarna när det här matgänget gör entré i SVT i höst. Håll utkik efter Timjan, tupp & tårta – matprogrammet för alla smaker.

Vi är fem stycken ”profiler” – ni kanske känner igen de andra? Jag ska dock inte laga mat, utan min avdelning är dukning och fest och DIY-pyssel och sådär, så det enda jag gör är att pyssla och bygga upp och duka en himla massa hela dagarna. Jag lovar att jag ska berätta mer snart men det är l å n g a dagar med inspelning som startar strax efter åtta och hemfärd till hotellet igen ungefär 12 timmar senare – så jag är mentalt utmattad och virrig och ganska så jättetrött just nu, så jag ville mest bara titta in och säga hej och berätta varför det är så tyst här inne. Jag kommer alltså inte blogga varje dag de här två veckorna, men ska försöka titta in så ofta jag bara kan, och kameran börjar fyllas på med behind the scenes-bilder jag vill dela med mig av.

Så håll ut! Mer info och massa bilder kommer.

Ska bara landa i det här en liten stund först.