Att ha en ivrig medhjälpare.

 

AT2B3389

 
 

Det är ju inte det lättaste att hålla på och fixa ett hus med en snart-treåring hemma. Såklart. Eller svårt skulle jag väl inte säga – bara mindre effektivt. Vi kan ju inte jobba båda två, mannen och jag, inte samtidigt.

Så vi delar upp det i skift. När jag gör något som kräver koncentration eller pill (som att måla speglarna på en dörr med pyttepensel) så är mannen med Buse, och när mannen gör något som inte är lämpligt för snart-treåringar (frilägga golv under gammal plastmatta med 100 små vassa nubb som sticker upp) så leker jag och Buse med annat.

Men mycket saker kan han ju faktiskt vara med på. Och tycka är riktigt, riktigt roligt.

 
 

AT2B3391

 
 

Som när jag målar möbler.

Då får han en pensel, han också, och sen sitter vi båda två och målar. Tillsammans. Inte med några tungmetallfärger såklart, och han får inte sniffa på lösningsmedel eller slicka på penslar eller så. Men med kalkfärg, utomhus. Visst, man får ju gå över lite snabbt med penseln där han kletat på färg – men det är ju inte hela världen. Han tycker att det är roligt, jag tycker att det är roligt.

Och mest är han lycklig över att få hjälpa till.

 
 

AT2B3397

 
 

Och det blir ju lite vackrare, inte sant?

Att kunna säga att den målade du och jag, Buse och peka på något vi gjort tillsammans. Och att han får vara stolt över att ha bidragit.

Då går det mesta lite enklare här hemma.

 

slut

Att vara klar med en dörr.

 

AT2B3594

 
 

Jag vet inte om ni minns, men såhär såg våra ytterdörrar ut tidigare på insidan.

Samma gul-aprikosa färg som fanns på samtliga innerdörrar och lister i huset, och jag tyckte inte att den gjorde sig riktigt. Den var gammal och fläckig och lite ledsen, sådär.

Så jag bestämde mig för att måla om den!

Bara insidan dock, utsidan är ju redan så vacker i blått.

 
 

AT2B4054

 
 

Och såhär blev det!

Jag använde Annie Sloans Paris Grey på det mesta, och Old White på speglar och på mittbalken. Även om det var fasligt pilligt så är jag ändå glad att jag valde att kontrastmåla – är det gamla dörrar med speglar så är det så fint att de får komma fram, tycker jag.

 
 

dorr

 
 

Sprickorna i träet ville jag ha kvar och inte spackla över. Det är ju gamla dörrar och det får gärna synas. Det blir liksom lite mer levande så.

Men ja;

nu har vi ett nytt set dörrar här hemma. Så känns det iallafall. Och hallen blev så mycket mer välkomnande bara av det.

 

slut

Att ha en oas under äppelträdet.

 

AT2B3648
 
AT2B3682
 
AT2B3715
 
 

Igår lämnade vi det här;

lata dagar på ett trädäck med sjön bara ett stenkast bort, en värme så intensiv att det nästan var svårt att tro att vi ännu var i Sverige. Buse var på sitt gladaste semesterhumör och klättrade precis överallt, och jag hittade den gamla klassikern Grodspelet på Ica vilket gav några timmars nostalgi och Buse-fokus i kvällssolen.

Tänk att barn fortfarande gillar samma saker som vi gjorde när vi var små.

(Byxorna är ett par Spell från KyssJohanna – fantastiska, och mjuka som pyjamasbyxor – och tröjan är en ChillNorway).

 
 

AT2B3523

 
 

Och hemma väntade den vildvuxna trädgården, med det gamla äppelträdet bakom huset. Där har vi ställt upp trädgårdsmöblemanget vi tog med från Lutande Huset (men det visade sig att vi glömde själva stången till parasollet, så den får vi hämta) och tyckte att det där – det där blir en bra plats att äta vid.

Och det blev det. Gamla äppelträd är oftast inte fel till nåt.

(Den mönstrade pläden och kudden är från Day, de har i ju sett innan).

 
 

AT2B3531

 

AT2B3535

 
 

Så där står nu bordet och stolarna, och där hänger kojan/sänghimlen som vi tagit med från Lutande Huset också, Buse älskar ju den där (kommer från Mokkasin, precis som den ljuvliga, enfärgade kudden med en tofs på) och där ute blir den ett litet tält att gömma sig i när det ska vara extra mysigt. Och det ska det ju oftast.

När det är lite bris fladdrar det i öppningen på det vackraste av sätt, och då vill jag också vara snart tre år och sitta där inne och ha det skönt.

Älskar saker som man kan använda precis lika mycket inne som ute.

 
 

AT2B3586

 
 

Ja. Den där kojan funkar för fler än en i familjen.

Så där har ni baksidan på Drömmen, en liten del av var vi sitter och äter lunch och konstaterar hur tyst det är – jag tänker aldrig på ljud omkring mig förrän de är borta – och hur vansinnigt skönt det är med sommar.

Och tänk. Det kommer bli många somrar där.

Det är det bästa.

 

slut

Att ha loppisfyndat.

 
AT2B4041
 
 

Och så var vi tillbaka i Drömmen igen, utvilade och glada, och så snart jag öppnade dörren kändes det som om hela huset hälsade oss välkomna. Och den känslan; den är fin. Precis så vill jag att det ska kännas i bröstkorgen när dörrar öppnas och man kommer hem.

Vi hann med lite loppisletande på vägen; mannen, Buse, Mommo, Sockervadds-Göran och jag. Det var liksom inget särskilt jag var ute efter, men vi fann en del skatter ändå.

 
 

AT2B4042

 
 

Som resterna av en älg! Den ska tas av sin platta och sen hängas på ett redan uttänkt ställe. Kommer bli hur fin som helst.

 
 

AT2B4046

 
 

Udda porslin i mjuka, blekta nyanser av lila, blått och grönt. Urtjusigt.

 
 

AT2B4048

 
 

Och ett uppläggningsfat och tre stycken fina gamla flaskor som ska få pryda sin plats i köket när det blir klart. Och så hittade jag ett skåp men fick inse våra begränsningar när det gällde att transportera hem det, så det fick stå kvar – men kanske återvänder jag en dag med släp och baxar in det. Vi får se.

Och nu ska jag dra på mig målarkläderna igen, ta fram ett slippapper och ge mig i kast med en dörr.

Det är skönt att vara tillbaka.

 

slut

Att ha haft sommardagar.

 

AT2B3810
 
 

Oj. Vi har verkligen njutit av sommaren de här dagarna.

Det blir ju något annat när man inte är i Drömmen utan tvingas att ta in allt det där härliga, somriga på en gång. Att bada i sjön tills man blir skrynklig och fortfarande inte riktigt få svalka, att låta flickorna ligga på mage i vattenbrynet precis så länge de vill.

Och att sen ta kväll, tillsammans, med mat och solnedgång.

Det är grejer det.

 
 

AT2B3805

 
 

I förrgår tog jag med mig återstoden av mina Kungsörnen-mixers från bakutmaningarna med mig till Mommo och Sockervadds-Göran. De hade följt med upp till Drömmen eftersom jag tänkte att lite nybakat skulle kunna vara gott även när man inte har alla saker på plats (heja mixers vid såna tillfällen). Så igår bestämde jag mig för att stå för kvällens enkla sommarmat.

 
 

AT2B3859

 
 

Först gjorde jag pizzor åt oss att äta nere vid vattnet medan solen var på väg ner. Tokgoda pizzor med mozzarella, tomat, vitlök och salami, lagom stora att äta när det är sådär varmt att man egentligen inte orkar få ner nånting.

Så. himla. gott.

 
 

trt

 

AT2B3932

 

AT2B3908

 

AT2B3887

 
 

Och sen gick vi tillbaka upp till stugan för kaffe.

Där hade jag gått aningens över styr och fixat både morotskaka, kladdkaka och pepparkaksmuffins (vem säger att pepparkaka bara funkar på vintern, liksom) – mest för att jag ändå var i farten, och för att det är så kul att få fixa lite åt mamma också ibland. Inte bara tvärtom.

 
 

trt2

 
 

Och sen -

ja sen var det dags att bada igen.

 
 

tooka

 
 

Till och med Tooka var varm. Det vill inte säga lite.

 
 

AT2B3982

 

AT2B4012

 
 

Så ja;

det har varit underbara, underbara sommardagar. Mitt skinn har fått en skugga färg över sig, mannens ögonbryn har blivit vita och Buse har fått spendera mer tid i vattnet än ovanför.

Det var nog bra med en liten paus.

 

[klänning | sheinside]

 

slut

Att ha den grönaste av grabbar.

 

AT2B3552
 

 

Ja. Det här är då min son.

Han är snart tre och mycket bestämd när det kommer till fashion. Han ska välja själv hur han ska se ut, inte minst på stranden. Och just nu är han inne i nån form av elitsimmar-period och vill tvunget gå klädd i uv-dräkt, knallgrön badmössa (mycket bra för öronen dock, lite fetvadd på det så är vi hemma) och ett par minst lika gröna simglasögon.

Lite oklart varför han ska ha simglasögon, dock, eftersom han spenderar all tid med huvudet ovanför ytan. Dessutom immar de igen nästan direkt så han kan inte se så mycket.

Men det struntar han i. Ska man bada så ska man göra det med stil.

 
 

AT2B3573

 

AT2B3579

 
 

Men han är mitt liv, min kärlek. Illgrön och blöt och med igenimmade simglasögon klänger han på mig som en liten apa när den uppblåsta kräftan gungar under honom i vattnet, och jag tänker att det där skrattet – det kan jag dö för.

Älskade, älskade unge.

Måtte han aldrig bli förnuftig.

 

 

[bikini | la leia]

 

slut

Att ta det piano en dag eller två.

 

AT2B3479
 
 

Återhämtning?

Ja, det kanske är dags för det. Efter att ha målat lister och fönster i kontoret bestämde vi igår att jo, nu kunde det sitta fint. Nu kunde kroppen behöva vila litegrann, håret behöva en dusch och hjärtat lite mammasällskap.

 
 

AT2B3482

 

AT2B3483

 
 

Så när rummet hade gått från det här med hjälp av underbara Kalklitir-islänningar, några säckar San Saccaria som de hade med sig och några timmars åh så tråkig fönster-och-foder-målning av mig själv efteråt så lämnade vi går det såhär:

 
 

AT2B3597

 
 

och åkte till Mommo och Sockervadds-Göran och deras stuga vid Bolmen för att ta en dag eller två här, äta god mat och bara vara.

Så inatt har jag sovit utslagen av Ben&Jerrys och colanappar och grillad korv i ett virrvarr av hundar, Buse och man och vaknade nu upp med utsikt över sjön och en sol som redan värmer mer än vad Juli vanligtvis bjuder på. Bara en liten bilresa bort vilar Drömmen från stök och färg, men just nu landar vi bara lite i semesterkänsla och en slags mjuk stolthet över vad vi hittills åstadkommit – sen återvänder vi och fortsätter med förnyad kraft.

Och stolen? Ja herregud, den föll jag så hejdlöst för att jag tvingade Jenny på Modesto att köpa in den bara åt mig, även om hon inte alls skulle ha gamla traktorstolar på lager (hon kan säkert ta in nån till om det är någon annan som är ihärdig, hon är fantastisk på det sättet) och den var liksom själva kärnan för hur kontoret skulle bli inne i mitt huvud.

Men som sagt; innan vi återvänder för att möblera rummet och fundera på om köket ska bli nästa projekt, så är vi här ett litet tag.

Återhämtning görs liksom bäst bland familj och sjö och en båt som väntar på att ta oss ut till öar jag aldrig förr sett.

 

slut

Att äntligen ha kläder på kroppen.

 

AT2B3499

 
 

Nu kommer detta låta extremt ytligt; men herreguuuud vad skönt det är att ha kläder på sig!

Som ni vet hade jag ju inte packat för mer än två dagar i Drömmen, vilket innebär att resterande sju dagar har jag gått runt i mannens kalsonger och en gammal t-shirt, och varvat med två klänningar som nu är så snuskig att det inte är klokt. Så när mannen igår åkte hem och hämtade hit kläder och andra förnödenheten var det snudd på förlösande när han kom tillbaka. Kläder. Och underkläder! Och balsam. Dör så lyxigt.

 
 

AT2B3519

 
 

Så nu är jag lite städad, iallafall.

Med insjöhår och målarfärg överallt fortfarande, förvisso, men det har ordnat upp sig bra mycket mer sen igår. (Klänningen är en underbart sval sak med öppen rygg jag hittat här, och toppen är en ny Odd Molly som jag är himlans nöjd med – den finns här).

Nu ska bara den där omtalade uteduschen komma också.

Sen är det ordning på torpet igen.

 

slut

Att gå back to basics.

 

AT2B3547
 
 

Jamen, det är ju lite primitivt här.

Att gå och kissa i ett litet skjul med träbänkar, och att sitta på baksidans trappa och försöka duscha sig någotsånär ren från damm med trädgårdsslangen. Det är ju så det är liksom. Inget flådigt badrum med lejontassbadkar och takdusch här inte, utan ganska enkelt och spartanskt när det kommer till sånt.

Och vet ni? Jag gillar det.

 
 

AT2B3543

 
 

Är det konstigt? Ja, kanske.

Det skulle ju inte funka om vi bodde här permanent, såklart, men det finns en charm i allt det här primitiva också. Ett slags tvång att varva ner och ta det som det är. Och det är ju trots allt ett sommarhus. Och i sommarhus kan man sitta på baksidan och duscha sig med trädgårdsslangen och hoppas att den där uteduschen man beställt ska trilla in nån gång så att det kan bli ännu charmigare. Och nån gång ska vi såklart fixa det där med badrum och toalett och såntdär som trots allt är ganska bra att ha – men för nu funkar det här fint.

Det var ju en del av det där paketet jag fortfarande tycker så mycket om att öppna.

 

slut

Att ha tro till mänskligheten.

 

AT2B3590
 
 

Igår var jag trött.

Jag hade målat hela hallen och gången upp till övre plan, och gav mig även på att börja pensla kontoret med Kalklitir. Det är ett stort rum, och ännu större när man står där med sin pensel och är trött i armarna och klättrar på stegar, och hoppas så man blir blå att ett lager ska räcka.

Men det gör ju inte det. Inte om det ska bli bra.

Och då får man ibland känna att nä-ä nu skiter jag i det, nu lägger jag ner och gå ut och sätta sig på trappen istället, och bestämma sig för att fortsätta en annan dag.

 
 

AT2B3589

 
 

Och vad händer då?

Då förstår de där fantastiska islänningarna att bägaren nästan är full, dom hör det i orden på mina sms. Mellan raderna. Att jag är trött nu. Att det var ett stort rum. Så då skriver dom vi kommer imorgon, farmer-girl och sen sätter dom sig bannemig i sin bil och kör upp. För att kramas och säga att dom saknat mig, för att äta lunch under äppelträdet. Och för att sen öppna dörrarna till sin skåpbil och myllra ut med stegar och färg och penslar. You rest, we paint säger dom leende och drar på sig målarförklädet.

Sen står dom där, Viktor och Hjörtur, i mitt framtida kontor. Och målar. Berättar att jag bör blanda färgen med mindre vatten när jag ska måla på trä, så blir den lättare att hantera.

 
 

AT2B3591

 

AT2B3592

 
 

Och jag hjälper till såklart, sitter på golvet och målar timret längst ner medans de tar takhöjden och det mitt emellan, och på en knapp timme är vi klara och jag är så tacksam att jag kan gråta. För att de är så fina människor och för att de känner igen sig så mycket i mig (du är som Audur, säger dom, och skrattar) och för att det liksom gör en såndär grej. När de egentligen inte alls behöver det, utan bara för att de vill.

Så ja, jag har tro till mänskligheten. Inte bara här inne där ni alla, varenda en, är så förbenat fina och aldrig vassa i kanterna – jag vet ingen som är så förskonad från elakheter som jag och det är jag också tacksam för, så det inte finns ord. Men också när det finns människor som de där islänningarna man förälskat sig i, som sig sätter sig i en bil och kör upp till Småland för att prata med mig under ett äppelträd och måla ett rum en eftermiddag när jag dagen innan varit lite för trött.

Det är vackert, det är ju det.

 

slut