Att ha ett riktigt bra tips!

Skönhet

 

Vill du ha lite sådär “obekymrad” look på håret? Lite bedhead eller typ strandkänsla?

Hittade den här på Eleven och testade den idag inför en fotografering och den var SÅ bra! Så, så bra. Separerar håret så det får lite textur men utan att bli sådär knaprigt som jag tycker att spray annars alltid blir, och personligen avskyr jag stelt, knaprigt hår. Som en mycket mjukare version av dustit skulle jag säga. Några varv med en tjockare kon- eller locktång, låt lockarna svalna och skaka sen ut och på med den här och du har fixat biffen – perfekt om du som mig har en bob och vill kunna göra något snabbt.

 

 

Har tyvärr bara mobilbilder än så länge – men här ser ni lite effekten jag menar.

Så det får bli kvällens “bästa-hårprodukten-på-länge”-tips!

L’oreal #TXT07 Volume Texturizing Spray.

Så, så bra.

 

Att ha något som växer!

Annons, Samarbeten

 

Minns ni tomaterna Buse planterade?

De växer ta mig tusan!

Alltså ursäkta skepsisen; men när man bara trycker ner frön på måfå och dessutom i smällkalla februari så känns liksom chanserna för att något ska gro inte så stora. Men! De växer, och det ganska rejält. Varje dag kollar han framstegen och vattnar och all denna omsorg har sannerligen gett resultat.

Och ni kan ju fortfarande beställa egna frön HÄR, och missa inte att följa Heinz på Facebook där det kommer roliga tävlingar titt som tätt nu. Facebooksidan hittar ni HÄR.

Det ser ju verkligen ut som om det blir tomater i sommar!

I samarbete med HEINZ

 

Att planera en fotoresa.

Fotograferingar & Uppdrag, Resor

Bilder: Översta Pinterest, understa från Modesto

 

Ni må tro att jag har planer för helgen!

Det blir den allra roligaste typen av jobb; vi åker till Amsterdam Nelly, Jenny och jag för att fota vårmodet som börjat trilla in i butiken. Jag hoppas SÅ på lite sol och iallafall några plusgrader, för att stå i ösregn i shorts och tunna blusar är aningen mer … besvärligt.

Hur man planerar för en sån sak? Först hittar man var man vill åka. Det styrs lite av budget skulle jag säga; har uppdragsgivaren en enorm budget är ju Bali schysst *hrm* men oftast är det kortare resor (också pga att jag vill hem till barnen). Den här gången bestämde jag att vi skulle till Amsterdam, eftersom vi nyss gjort Paris och eftersom biljetterna låg bättre i pris än till ex Barcelona för vårt datum. Jag och Nelly var överens om att Amsterdam känns vårigt nog, flygresan är lagom och biljettpriset bra. Dessutom var jag ju bara där ett dygn sist och vill gärna hitta lite mer platser att fota på (Jenny lät oss välja stad inom rimliga gränser).

Sen hittar man ett datum där alla kan och då biljetterna är hyfsat överkomliga. Hotellet måste fungera att fota i OM man nu får otur med vädret, så tänk på det när du bokar – kolla igenom bilder från rummen och miljöerna och ha en plan b för vad som kan fotas var på hotellet om det skulle behövas. Jag brukar även dra iväg ett mail till hotellet och kolla så det är okej att fota i de allmänna utrymmena så länge man inte stör någon, bara så att de är medvetna om att det kan förekomma (hittills bara fått nej en gång). Är det byggnader eller speciella platser som kräver tillstånd som du vill använda så se till att ha skaffat alla tillstånd du behöver i god tid innan.

Sen är det dags att planera VAD som ska fotas. Ibland har butiken redan ett färdigt koncept, men i 99% av fallen får jag vara med och välja – iallafall om det är kläder som ska fotas på mig. Jag vet ju vad som funkar i passform och inte. Det viktigaste är att sätta ihop outfits i huvudet redan innan så att det som följer med är sådant som passar ihop – det är annars så lätt att man kommer iväg med 13 tröjor och 2 par jeans, men 9 av tröjorna passar inte alls med jeans, och så hade man visst bara ett par pumps med sig och de pumpsen ser inte kloka ut tillsammans med 4 av tröjorna – och så vidare. Så varje outfit ska vara klar innan det packas med; tröja – byxor – skor- accessoarer – strumpor och så vidare, så att det finns en tanke för varje plagg. I det här fallet följer ju Jenny med, så det är hon som tar allt i bagaget – men glöm inte att räkna med att ett “standardbagage” på 23 kilo sällan räcker.

Och så ska ju stylingen fixas också. Jag gör eget smink men brukar tycka om att boka tid på en blowbar morgonen för fotograferingen, så fixar man fejset själv samtidigt som nån annan tar hand om ens hår. Googla blow out och staden du ska åka till för att hitta ställen.

Locations ska rekas och har man inte varit där förut så får man ta google till hjälp. Leta efter platser du vill fota på, skriv upp adresser och organisera så att det ligger tidseffektivt i linje. Välj på förhand vad som ska fotas var och ha med dig en trunk så du/modellen kan byta om i gränder så ni slipper tillbaka till hotellet mellan varje ombyte. Försök också hålla lite koll på väder-apparna så du har en hum om hur ljuset kan tänkas bli (eller om det blir ösregn).

Det är inte glammigt. Alltså, det är vansinnigt KUL men det är inte glammigt. När man åker på en sånhär sak så är man ju där för att jobba, och det finns liksom inte tid för nåt turistande direkt. Jag vet att det är svårt att förstå arbetet bakom när man bara ser bilder, men man ska komma fram, packa upp, lägga i färdiga outfits, prova så att allt funkar, stryka, packa ner i olika trunks, släpa med sig trunk nummer ett, fixa håret/sminket, klä på sig, ställa in ljus/utrustning, ta bilder, in i en gränd och byta om, nytt ställe, ta bilder, ändra smink eller hår lite, nytt ställe, nytt ombyte – och så vidare. Oftast startar man runt 07 med förberedelser och sen tar resten timmar, så räkna med mycket längre tid än du tror. Och så efterbearbetningen på det sen, som tar sin lilla tid det också.

Sen, lite off topic, har jag sett på många bloggar att läsare undrar om vi får behålla alla kläder vi visar upp? Dels vid fotoresor men även vid inlägg vi stylat själva som en mer utarbetad dagens eller liknande. Ingen som frågat mig men jag tänkte att jag kan ju skriva det här ändå om nån funderat på det där, hur det funkar. Jag skulle säga att det är helt upp till den enskilde bloggaren, man kan både behålla eller skicka tillbaka (om vi pratar “dagens” typ, vid fotoresor är det ju så mycket plagg och det skulle nog ingen butik vara pepp på att ge bort), men personligen behåller jag väldigt sällan något när det är såna här saker eftersom det skulle bli extremt dyrt. Alla kläder vi tar emot räknas ju som en inkomst vilket innebär att de beskattas som en förmån (på oss privat) och när vi snackar flera ombyten så blir det hiskeligt dyrt – särskilt över tid. Inga kläder är alltså “gratis” för en bloggare även om de såklart blir billigare, utan vi beskattas på utpriset och skulle man då behålla allt man fotar som inspiration så skulle man gå back tillslut. Man kan liksom inte betala räkningarna med tröjor, och behöver ju inte hur mycket kläder som helst. Jag behåller saker som jag VERKLIGEN vill ha, men oftast blir det enklare skattetekniskt för mig att faktiskt köpa varan av butiken själv (och min revisor blir mycket gladare) än att behålla allt och kludda med det där i deklarationen. Det kostar nog med förmåner ändå på ett år i den här “branschen”. (När det står “sponsrat plagg” hos mig är det oftast ett plagg jag fått och alltså behållit – men plagget har med det inte varit gratis utan har kostat i form av en förmån och så är det för oss allihop). Oftast vill man ju kunna göra ett roligt inlägg som förhoppningsvis ger inspiration och bra bilder, men det kräver en del kläder/ombyten och det skulle bli olönsamt i längden att ta betalningen i kläder eller behålla varje grej.

Så det man har på sig då? Ska det säljas sen? Nä, oftast är det plagg från provkollektioner eller plagg som butiken redan på förhand köpt in ett extra foto-ex av, så den kostnaden hamnar på butiken och är ju ganska liten för bra bilder, och när det är kläder som ska ut och resa och kanske vara med om lite för en bra bild så säljs de inte sen – eller så säljs de till reducerat pris. Fotar man bara rakt upp och ner i en studio så är det ju som att ngn provar plagget i en butik och då används oftast kläder från butiken som är på modellen i en minut och sen packas tillbaka.

Är ni med?

Så:

* Välj ställe
* Kolla med hotellet att foto är ok
* Ha v a r j e outfit klar, inte plagg för plagg utan hela setet. Det “löser sig” inte.
* Boka extra bagage
* Boka blowout/styling om du vill, så slipper du ta med en hårperson.
* Ha platser klart redan på förhand och lägg en rutt efter vad som blir mest tidseffektivt
* Planera sminkväskan om du ska vara din egen MUA
* Ta med minst 2 trunkar att packa i på plats så att modellen kan byta om på vägen för att spara tid
* Räkna med mer tid än du tror
* Ha roligt

Och ja, det var väl mina bästa tips för en fotoresa det? Och detta gäller ju även om man inte ska åka så långt utan kanske även ta en dag för foto i Sverige eller där man bor (minus hotellet då).

Hoppas det hjälpte till om ni själv planerar något liknande.

 

Att minnas någon saknad.

Livet

Hon hade en brun säng i sovrummet; en med stolpar som smalnade av vid toppen och frasiga täcken. Och en byrå där parfymerna stod på rad och där pärlhalsbanden hängde över spegeln och var lockande för flickfingrar. Jag fick alltid sova där, i hennes säng, när jag sov över. Själv sov hon på en tältsäng i köket – även när jag blev vuxen och insisterade på att det kunde ju likaväl jag göra, så kunde hon få ligga skönt. Men nej, hon skulle sova i köket och när jag vaknade så kunde jag höra radion där utifrån och då hade hon varit vaken i timmar och kokat kaffe, satt vid köksbordet i morgonrock och med håret i flortunna lockar över huvudet när hon sa godmorgon.

Jag ritade av henne en gång minns jag, på barns vis – ärligt och spretigt med varje linje i ansiktet nertecknat. Linjerna runt läpparna, linjerna från näsvingarna till mungipan, linjerna mellan ögonbrynen. Hon såg lite arg ut på min teckning, inte alls så som hon såg ut när hon talade eller såg på mig, men det var hennes ansikte avslappnat – så som det såg ut när hon glömde bort att man tittade, som när hon läste tidningen eller stekte kyckling där vid spisen strax bredvid fönstret. Även om jag idag inte minns hennes ansikte knivskarpt så minns jag hennes ansikte i teckningen som om det var igår, och hur hon hade svårt att hålla sig från att le när hon fick den. Jag minns att mamma skrattade också, alla som såg den skrattade och blinkade åt varann eftersom de såg det där man själv inte ser när man är runt tio och bara ritar det man älskar. Den där teckningen, på en arg mormor, hängde på hennes kylskåp sen i evigheters evighet. Kanske ända tills hon flyttades ut för att leva, och dö, någon annanstans.

Hon hade en garderob man kunde gå in i. Den doftade mormor; som små påsar med doftkulor blandat med Nivea och gamla minnen. Där fanns hyllor från golv till tak med boxar fulla av skatter och längst fram hängde rader av klänningar tungt från träpinnarna och åt höger hängde skoförvaringen i tyg med fickor för varje par sko och jag fick prova vad än jag ville. Så jag klädde mig i skimrande femtiotalsklänningar, röda kreationer och för stora skor och stod sen vajande framför spegeln och beundrade mig själv tills jag var färdig och hängde tillbaka allt i o-ordning. Men det gjorde ingenting, ingenting gjorde något. Hon älskade mig. Varje dag och oavsett.

I hennes sovrum fanns en säng i brunt trä, och med stolpar som smalnade av på toppen. Där fick jag sova alla nätter jag ville, och när jag vaknade hördes radion från köket där hon satt och läste tidningen i sin morgonrock.

Att ha den drömmigaste filmen av alla.

Livet

 

Åh, i helgen såg jag om en av mina absoluta favoritfilmer ever – Glasblåsarns Barn!

En så himla, himla vacker familjefilm som kom nån gång i slutet av nittiotalet och som trollband mig redan då. Miljöerna är hänförande, fotot magiskt och skådespelarna är bara fantastiska! Finns så mycket olika bottnar i den här, och jag älskar Härskaren som så gärna vill få ett tack från Härskarinnan, Glasblåsarn vars barn blir bortförda och som efter det bara kan blåsa tårar och Nana som är det onda mot Flaxa Mildväders goda. Lite läskig men går bra att se i vuxet sällskap (är från 7 år som de flesta andra).

Finns på CMore, det var det enda stället jag hittade den på, men går säkert att hyra också.

Se den! Så drömmig att man blir lite tokig.

 

1 2 3 1,051