Att ha kommit en bit på vägen!

 
 

AT2B0658

 
 
 

Ja jag vet, det är mycket om det nya huset nu, men det är liksom ofrånkomligt.

Jag var där en stund idag och hämtade upp Banditen på vägen (hon måste ju också se det såklart) och sen tassade vi runt och tittade på vad som hade blivit gjort sen sist. Dom har verkligen kommit en bit på vägen, hantverkarna!

 
 
 

AT2B0624

 
 
 

Golvet var nymålat i en perfekt grå nyans som kommer funka så mycket bättre med Kalklitirkulören än den laxrosa.

Grått är super i ett ”vardagshem” tycker jag, iallafall när man har hundar. Inte lika känsligt som helvitt men ger fortfarande ett ljust och luftigt intryck. Det har vi haft i Lutande Huset och det kommer funka precis lika bra här.

(Det är en Flügger golvfärg som heter pastellgrå).

 
 
 

AT2B0627

 
 
 

Buses blivande rum!

(Och japp, rätt objektiv var med minsann).

 
 
 

AT2B0623

 
 
 

Den vansinnigt smårmöblerande ”mellanhallen” som ligger mellan vårt sovrum och vardagsrummet. Den har också fått samma färg för att binda ihop allt.

 
 
 

AT2B0628

 
 
 

Det jobbades flitigt!

Och när vi gick hade han börjat måla Kalklitir i sovrummet, så imorgon kan jag nog få se ett snudd på komplett sovrum – med bara taklisterna som fattas! De sätter jag och mannen (mest mannen) upp själv i helgen om vi hinner, för det hinner killarna helt enkelt inte med innan fredag om nu rummen ska bli målade.

Så jäkla spännande!

(Och så vansinnigt skönt att ha målare som inte glor på mig som jag tappat vettet när jag berättar att det ska målas med kalkfärg – och inte bara det; att det ska målas ojämnt också).

 
 
 

AT2B0636

 
 

AT2B0639

 
 

AT2B0643

 
 
 

Och när jag kom hem (genom snöstormen, inte okej) så kom jag hem till det här;

ett stort-lycka-till-med-allt-paket från en av mina annonsörer (Mila Silver) innehållande en trio underbart vackra ringar och ett armband i silver; också det en trio. En så himla fin gåva! (Och jag älskar det där rasslande ljuset som stela armband ger ifrån sig när man rör på handlederna; det är nån slags tingeltangelälskande trollpacka i mig som kommer fram där).

Så det blev en finfin tisdag det här, med nymålade golv, ett påbörjat sovrum, Banditen-titt och oväntad påskpresent.

Och hörni – bara tre dagar kvar.

Smäller av snart.

 
 

cherry

Att ha ett hus med hundra versioner av matt.

 
 

Som ni vet så är jag väldigt glad för färg. Jag har nog inte ett enda rum nånstans som inte är målat, förutom hallen i Lutande Huset som har harlequintapeten. Och det kommer bli precis likadant i Lanthandeln; och just den där förvandlingen som sker bara av färg är på något sätt den jag längtar efter absolut mest.

Jag älskar matt, levande, ”ruff” färg som ger ro och hälsar välkommen. Och i Lanthandeln kommer jag att använda mig av följande:

 
 
 

AT2B0618

 
 
 

Kalklitir.

Såklart. Denna underbara, matta färg som jag är tokig i. En kalkfärg som ger den där ytan jag älskar, och som målas med pensel för att få rätt ”struktur”. Jag kommer nu i första skedet ha Kalklitir i sovrummet och i vardagsrummet – och till det sistnämnda blir det en helt ny kulör som Audur tagit fram efter mina önskemål och som jag är SÅ pepp på att få se. Kalklitir är lätt att arbeta med, väldigt naturlig och ser på något sätt helt olika ut beroende på vem som målat – den lever med penseldragen på något vis.

Jag har målat massor med Kalklitir genom åren och islänningarna har blivit mina vänner, så det är liksom inte längre bara en färg för mig utan något jag håller nära hjärtat. Det skulle bara inte gå att flytta till ett nytt hus utan att måla med Kalklitir, älskar verkligen ytan och känslan den ger.

 
 
 

AT2B0518

 
 
 

Annie Sloan Chalk Paint.

Annie Sloan är en kritfärg som jag använt mycket till möbler och som är perfekt för just det. Den är extremt dryg, den är lätt att arbeta med och ytan blir matt och går att göra tålig med vax. Jag arbetar med både det mörka och det ljusa vaxet för att få fram olika nyanser av färgen, olika uttryck.

I Lanthandeln kommer jag att använda Annie Sloan till möbler, men också till samtliga lister. Jag vill inte ha det där glansiga, plastiga utan målar hellre med hennes Pure White (som är den vitaste av hennes vita) och förseglar med det klara vaxet för att få den tålig.

Jag tror att det kommer att komplettera väggarna fint.

 
 
 

AT2B0511

 
 
 

L’Authentique.

L’Authentique, färgen med det svårstavade namnet, är en kritfärg som jag inte alls har mycket erfarenhet av, men som jag är väldigt nyfiken på att få testa. Jag använde L’Authentique när jag målade fönstren i Drömmen och gillade verkligen känslan; och precis som annan kritfärg har den en matt och levande yta och är lätt att arbeta med.

Den här kan man tydligen antingen rolla eller penselmåla beroende på vilken struktur man vill ha (funkar både till möbler och väggar), och den kommer i mängder av härliga färger. Det är Jenny på Modesto som introducerat den för mig och jag fick köpa några hinkar med rabatt mot att hon får använda lite bilder, för det finns liksom inte så mycket bilder på färgen uppe på vägg och hur de olika teknikerna ger olika resultat. Så jag har beställt den här till bland annat hallen och är faktiskt riktigt spänd på att få se hur den ter sig på en hel vägg och inte bara på en fönsterkarm. Det blir en ny upplevelse för mig också, även om jag inte kommer kunna måla just det här rummet själv.

Så dessa tre kommer Lanthandeln bestå av; två stycken versioner av kritfärg och en kalkfärg, med det gemensamt att alla har en matt yta med lite ”djup”.

Förhoppningsvis kommer det att bli fab.

 
 

cherry

Att ha det bästa i trädgården.

 
 

AT2B0468

 
 
 

Ser ni? Det stora trädet?

Det är ett k-ö-r-s-b-ä-r-s-t-rä-d.

Jo, jag menar allvar. Ett körsbärsträd! I storlek typ största i världen. När jag fick reda på det gungade det till lite under fötterna, sådär så jag fick hålla mig i trappans ledstång, för jag kunde liksom se framför mig hur enastående vackert det måste vara när det blommar. När hela trädet förvandlas till en boll av skirt rosavitt och det snöar blomblad när det blåser. Jag som blir alldeles till mig av det lilla körsbärsträdet som står i tvättstugan och blommar i förtid.

Växthuset är inte vårt, tyvärr, men det kanske blir ett växthus hos oss också sen nån gång – mer än det lilla som följer med från Lutande Huset. Nog inte i sommar, såklart. Men framöver.

Fast redan i år kommer vi få njuta av det där Mio-min-Mio-trädet på vår tomt, det största körsbärsträd jag någonsin sett och som dessutom ska ge goda bär att plocka och äta.

Man kan ju leva på bara det, liksom.

 
 

cherry

Att känna in ett nytt hem, vinthundsversionen.

 
 
AT2B0479
 
 
 

När vi fick nycklarna i torsdags tog vi med oss flickorna.

Dom behöver ju också känna in huset, göra sig hemmastadda. Dock är deras angreppssätt aningen annorlunda från vårt när det gäller att boa in sig; men fortfarande lika viktigt.

Det var ett fasligt springande mellan rummen. Man måste ju kontrollera hur många rum som finns och vad de luktar.

 
 
 

AT2B0486

 
 

AT2B0483

 
 
 

Och så måste man kontrollera omgivningarna. Se vad som bjuds där utanför. Har även den här grannen katt? Hm?

 
 
 

sal

 
 
 

Man måste kontrollera där uppe och där nere och allt mitt emellan.

 
 
 

AT2B0491

 
 
 

Gärna i samlad trupp och med svängande svansar.

 
 
 

AT2B0504

 
 
 

Men Tooka, som avskyr förändring, såg ut såhär mest hela tiden.

Menar-ni-verkligen-allvar?!!-blicken. Den värsta sorten. Följt av ett monotont, utdraget pipande som kan pågå i timmar och ger tinnitus om man vistas i samma rum för länge. Tillslut får man säga till att nu räcker det. Annars kan hon låta som en delfin i dagar och fullkomligt vältra sig i självömkan och liksom släpa sig fram med slokande öron och martyrblick och ge så mycket dåligt samvete att det dryper från väggarna.

Men nu har dom fått känna in huset, flickorna också. Och det fick nog betyg godkänt, trots allt.

 

Pssst – missa inte tävlingen där du kan vinna presentkort på 1000 kr hos Yawama. Tävlar gör du HÄR.

 
 

cherry

Att ha fått nycklarna.

 
 

AT2B0465

 
 
 

Nu har vi alltså fått nycklarna och hantverkarna har satt igång, de började i fredags.

Vi träffades där ute i huset direkt efter mäklarmötet för att gå igenom vad som behövde göras och ge dom en uppsättning nycklar så att dom kan arbeta ostört. Det är ju ganska kort tid kvar tills vi flyttar in, och ganska många rum som jag behöver hjälp med att måla. Hur långt dom har hunnit har jag inte sett ännu men hoppas kunna köra dit ikväll för att kika.

Och oj vad det skär i kroppen att inte kunna göra det själv! Jag har en sån enorm lust att ta penseln och bara sätta igång, men jag vet också att det inte går. Mina fogar skulle protestera så mycket att det helt enkelt inte är värt det. Jag får helt enkelt acceptera att jag är för gravid och att det är okej att ta emot hjälp och att det kommer finnas många rum kvar för mig att måla sen i vilket fall. Trots att det tar emot.

 
 
 

AT2B0472

 
 

AT2B0473

 
 
 

Vi hade packat med oss lite saker redan i torsdags; sånt som är otympligt att ha i kartonger eller helt enkelt för ömtåligt att skicka med flyttlass. Som lampskärmar och skötbäddar och amningskuddar och gud vet allt.

Och jag hade kameran med mig såklart, men tyvärr med helt fel objektiv egentligen för att fotografera interiör – jag har mitt fasta 50 mm 1,2 på sen länge eftersom det är det jag använder absolut mest, men när det ska fotas rum behövs det ett zoomobjektiv och det har jag packat ner nånstans och kan inte hitta. Det är därför det inte blir några översiktsbilder här.

Ja, ja. Det får gå bra så länge. Det andra objektivet hittar jag nog i sinom tid.

 
 
 

AT2B0445

 
 
 

Här ser ni mer från badrummet på nedre plan!

Ett romantiskt handfat…

 
 
 

AT2B0448

 
 
 

… och tassbadkar, såklart.

 
 
 

brummet

 
 
 

Och där är jag också! Med albatrosstuttar och allt. Hej hej. Och så hade jag tagit med mig världens bästa doftstickor och ställde ut, så att det redan skulle dofta hemma nästa gång vi kom.

(I badrummet brukar jag ha det här, det doftar verkligen ros. I sovrummet brukar det här passa).

 
 
 

AT2B0442

 
 
 

Och efter att ha gått igenom rum för rum med hantverkarna och funderat på vad som egentligen skulle hinnas med i första rundan, så var det dags att åka ifrån igen. Så himla typiskt. Jag vill ju inte alls åka ifrån; jag vill ju vara där ute mest hela tiden och bjuda killarna på kaffe och se på hur färg rollas ut på golven och kämpa med impulsen att rycka åt mig en borste och börja själv. Jag vill liksom bo där nu, vänta på saker och ta emot leveranser och fundera på hur allting ska stå.

Boa in mig, känna mig hemma.

Men; en sak i taget – jag vet. Nu har det iallafall startat.

 
 

cherry

Att ha fått världens finaste babyshower.

 
 
AT2B0522
 
 
 

Alltså.

Vilken babyshower jag fick igår!

Nelly kom och hämtade mig i sin nya bil som hon var himlans stolt över, och sen körde hon mig in till stan och till Mathildas lägenhet där de finaste personerna på denna värld väntade bland bubbel, kakor, frukt och presenter. Och allt var så vackert pyntat; med ballonger och servetter och påskris.

Herregud vad dom hade ansträngt sig. Det är så jag kan börja lipa.

 
 
 

AT2B0532

 
 
 

Där fanns fruktspett och jordgubbar och nutella-cheesecake…

 
 
 

AT2B0533

 
 
 

… och en stor badbalja full med badankor, is, skumpa för preggon och vanligt bubbel för alla andra. Det finns en treåring här hemma som kommer att bli mycket glad för dessa ankor så snart han upptäcker baljan på bordet.

 
 
 

AT2B0555

 
 

AT2B0530

 
 
 

Bordet var så fantastiskt fint fixat.

Med allt i vitt och blått och ett påskris där det hängde babystrumpor och påminde om att det faktiskt snart finns en liten med fötter som behöver värmas. Och så hade Nicole tagit med sig det godaste jag vet just nu; morotskaka hela vägen från Olof Viktors.

 
 
 

hipp

 
 

AT2B0603

 
 

AT2B0594

 
 
 

Mannens syster var där, Mathilda, Helle (som också väntar smått nu), Nelly, Svåra Lena och Banditen. Om ni undrar vad tusan vi pratar om som får alla att se ut såhär som på bilderna så är mitt enda svar på det inga kommentarer. Men det var informativt.

Och så lekte vi lekar. En frågesport som vårt lag förlorade så det sjöng om det, trots att vi hade en läkare i laget och trots att jag ansåg oss vara väldigt allmänbildade. Svåra Lena var i andra laget och tog det hela på blodigt allvar. Som en galopphäst frustade hon med fladdrande närborrar vid bordet och frågade Mathilda är du dum i huvudet? när hon råkade räkna fel på poängen.

 
 
 

AT2B0527

 
 

AT2B0526

 
 
 

Och titta!

En världsfin ballong hade Banditen pysslat ihop (denna galna, enarmade kvinna har alltså suttit och limmat ihop en freakin’ luftballong!) – full med babykläder. Och jag fick typ en hel garderob till lillebror av alla; mängder av mjuka plagg, små mössor, en pekbok med psykedeliska mönster och en räv som cyklar jättefort.

 
 
 

AT2B0561

 
 
 

Det fanns även kakor stämplade med bebis, snitt och hans planerade födelsedatum.

Så. Himla. Fint.

 
 
 

AT2B0538

 
 
 

Och ja.

Jag fick ju en tårta också.

Dör.

 
 
 

hippa2

 
 
 

Hm. Den förlösta versionen, som uppstod när alla tagit en bit. Och så en förmildrande bild på en babystrumpa, så ni kan tvätta era sinnen lite.

Och efter tårtätande, lekar, presenter, hysteriskt skrattande och en och annan lärdom gick vi vidare till Davidshall för att äta tapas och prata ännu mer. Typ det godaste på länge; jag åt klyftpotatis med aioli, kronärtskockor, kycklingspett och annat smaskigt tills jag blev så mätt att jag bokstavligt talat fick svårt att andas. Och då körde Nelly hem mig igen, med bilen full av badankor, ballonger och babykläder.

Den finaste babyshower man kan tänka sig, gjord med så mycket kärlek att jag blir alldeles matt.

Det finns liksom inte ord att tacka för sånt.

 
 

cherry

Att få morgonpussar.

 
 

AT2B0419

 
 

AT2B0422

 
 

AT2B0427

 
 

AT2B0435

 
 
 

Jag har fått tillbaka min dator!

Wuhuuuu!

Och det är så skönt att kunna ta hand om sina bilder igen. Som de ovan – på Buse och Spöket. Sådär ser det ut varje morgon; en nyvaken Buse och ett överlyckligt Spöke som försöker pussa honom i hela ansiktet med kroppen som ett gummiband av glädje. Hon är verkligen tokig i Buse, och det bästa som finns är när han väcks på morgonen och hon äntligen får se honom igen efter en natts sömn. Själv tar han lojt emot hundpussarna och försöker värja sig så gott det går i morgondimman, med KoiKoi i ett stadigt grepp som vanligt.

Kärleken mellan hundar och barn och tillbaka igen. Kan inte se mig mätt på den.

Och idag är det lördag och jag ska bli kidnappad!

Ja, det är ungefär det jag vet. Egentligen skulle jag inte veta det heller, men eftersom vi precis köpt huset så ville Banditen kolla av så det var okej att bli kidnappad för en babyshower just idag och det var ju snällt. Så idag blir jag kidnappad av Nelly och körd någonstans där iallafall Banditen är, och sen får jag se vad som händer. Så himla spännande! Och så roligt att få en lördag med vänner. Det känns som om det är min födelsedag och julafton och allting annat på en och samma gång.

Så jag är pepp på lördag här hemma; bland en nyvaken Buse och ett pussande Spöke och två flickor som ännu sover där inne under täcket. Och en man som är finfint skäggig och doftar nymalt kaffe bara en armslängd ifrån.

Bästa.

 
 

cherry

Att spara minnen i en liten bok.

 
 

AT2B9782

 
 
 

Och så har jag äntligen tagit tag i att föra in bilder jag framkallat med Ninos app (den heter Framkalla, finns att ladda ner här eller att läsa mer om här) i olika fotoböcker.

Tack vare appen är jag numera ganska bra på att med jämna mellanrum gå igenom mobilen och framkalla dom Instagram- eller mobilbilder jag vill ha på riktigt papper (fallifall något skulle hända med mobilen) men den senaste tiden har många bilder fått ligga väntande på att jag ska ha tid att göra någonting med dom. För jag har liksom haft en tanke om att föra in bilder i de där fotoböckerna som jag köpt för ändamålet, sen kom flytten emellan.

Men nu! När jag inte haft min dator. Då har jag faktiskt tagit tag i det.

 
 
 

AT2B9787

 
 
 

Jag har en bok med lillebrors graviditet, med bilder vecka för vecka.

Fotona har jag satt in med antingen washitejp (som på bilden ovan, washitejp tycker jag att Mokkasin har ett bra utbud av) eller med hjälp av såna där små häftkuddar till foton som man kan köpa på Panduro.

 
 
 

AT2B9791

 
 
 

Med häftkuddarna så blir det ingen synlig tejpremsa, utan de sitter bakom bilden och ”lyfter upp” den en bit från pappret.

 
 
 

AT2B9799

 
 

AT2B9803

 
 
 

Och så en Buse-bok, såklart. Han måste ju ha en egen.

(Vilket för övrigt kan vara något av det roligaste han vet; att bläddra i böcker som består av bilder på honom själv. Särskilt älskar han bilder från när han var bebis, han är väldigt intresserad av hur han såg ut och hur han lät och varför han inte kunde gå eller prata).

Och det är ju ett så himla smidigt sätt egentligen; att säkra bilder man bara har digitalt, och snabbt förvandla dom till små böcker av minnen.

Jag ska verkligen försöka göra det till en vana.

 
 

cherry

Att vara utan dator.

 

 

brum

 
 
 

Apple Store kunde tillslut ta sig an min dator (som jag tappade i golvet två veckor efter jag köpt den, ni vet, och sen dess bara kunnat se på sisådär 70% av skärmen) så de senaste två dagarna har jag varit helt utan min älskade Mac. Snacka om att känna sig bakbunden. Jag kan inte fixa bilder och jag har inte tillgång till de program jag är van vid, vilket komplicerar livet en aning när man liksom är beroende av just redigeringsprogram och sin bildbank. Men igår kväll ringde dom och berättade att den var klar! Så idag kan jag äntligen åka och lösa ut den och återgå till business as usual här hemma.

Men det innebär att jag inte har några egentagna bilder ännu att visa er från när vi var i huset igår. Mer än den ovan som jag tog med mobilen och som är från ett av de nya badrummen. Ett så himla fint rum tycker jag, med det där fönstret vid badkaret och gott om plats att röra sig på. I Lutande Huset hade vi ju bara ett litet badrum, och att nu få tre stycken (varav ett tillhör kontoret/studion) där alla är ganska generösa är en dröm. Att få plats med ett skötbord till exempel! Lyx på hög nivå.

Badrummet ni ser ska inte fixas så supermycket. Väggarna ska målas nån gång (inte nu innan bebis) och lite mer förvaring ska upp, men det är som sagt ingenting som kommer att fixas förrän lillebror hittat sig en plats där hemma och livet börjat återgå till nån form av rutin igen. Det är ganska skönt på ett sätt att ha en naturlig bromskloss den här gången; att veta med sig att vi bara gör x antal rum innan han kommer och att resten får ligga som en frestande hägring att ta tag i lite längre fram, så jag inte bränner igenom allting på några veckor i vanlig ordning och sen blir rastlös när det är klart. Nu hinner jag njuta av det på ett annat sätt.

Men – idag får jag alltså min dator åter, och kanske blir det en sväng ikväll till Lanthandeln för att se hur långt killarna kommit. SÅ spännande. Oavsett så är det fredag vilket är värt att fira lite extra, och jag återkommer snart med riktiga bilder av det hus vi börjat älska.

Ta hand om er.

 
 

cherry

Att ha tillträdesdag!

 
 

11335081

 
 
 

Idag är det alltså äntligen dags.

Tillträdesdagen!

Dagen då vi ska få nycklarna i vår hand och äntligen kan börja förvandla Lanthandeln till det hem vi ser framför oss, steg för steg. Nästa fredag går ju flyttlasset så det blir en ganska intensiv vecka för hantverkarna och jag har ännu ingen aning om hur mycket dom kommer hinna med – men det är världens bästa killar så jag är inte så orolig.

Och här ser ni lite mer mäklarbilder ja. Rummet är det som är tänkt att bli Buses rum; jag tycker det känns helt rätt på något vis att han ska få rummet med verandan intill. En veranda är såklart härligt för vuxna också, men jag tror ändå att den används mycket, mycket mer om den får ett litet tipi-tält och några pompoms och en treochetthalvtåring. Så får jag låna fönsterblecken till citronträd och såbäddar.

Det blir en bra kompromiss.

 
 
 

10753723

 
 
 

Själva verandan.

Men idag blir det alltså en hektiskt dag. Köra till Ystad, ha tillträdessittning med mäklaren, få nycklarna, köra ut till huset, möta hantverkarna, gå igenom vad som måste göras, förhoppningsvis få en liten uppfattning om vad som kan hinnas med, mäta fönster och annat nödvändigt för att se om befintliga hissgardiner kan användas någonstans och bara allmänt få känna sig som hemma på riktigt. Att se huset på visningar eller på lånad tid går ju inte att jämföra med att få se det när nycklarna inte behöver lämnas tillbaka igen utan helt och hållet tillhör oss.

Det här är en efterlängtad dag som ni förstår.

Nu börjar det!

På riktigt.

 
 

cherry