Jodå; såhär ser det ut hemma hos oss också.
Kaos och stök och hårda leksaker man trampar på när man famlar sig ut på kvällen efter att ha hämtat något; utklädningskläder och kritor och en tröja huller om buller och mitt i det: en lillebror som inte alls borde vara där utan på sitt egna rum. Om man frågar Leo då. Noah tycker absolut han borde vara där.
Fördelen med två rum är ju helt klart nyhetens behag; de brukar ofta börja leka på Noahs rum och då blir att komma upp på Leos rum som ett alldeles nytt ställe på nåt vis, och sen när de skiftar tillbaka igen så är plötsligt Noahs rum jättekul ännu en gång. Och de är faktiskt väldigt duktiga på att dela med sig; det enda Leo har viss oro för är Noahs förmåga att vara “försiktig”.
Och det kan man ju förstå; med tanke på att Noah på bilden är i full färd med att svinga en golfklubba inomhus.
Häpp.
Fråga mig inte vad den ungen gör; han har så mycket show i sig att hälften kunde vara nog haha.
Men jo; självklart är det inte alltid städat hemma – det är bara det att man oftast passar på att ta bilderna den lilla stunden det precis blivit städat och innan barnen hunnit in och vänt rummet upp och ner. Och nu har de fått in en ganska så bra vana på att plocka tillbaka det som dragits fram, så det blir helt klart lättare att hålla rummen i ok tillstånd när själva plockandet inte ligger enbart på en själv utan det räcker med att dra in dammsugaren (även om Leo har att han ska dammsuga och torka golvet på sitt rum en gång i veckan för att få sin veckopeng; man får ju gå över det själv sen efter såklart men huvudsaken är att han har det i sig att det ska göras och att en dammsugare inte tar livet av dig).
Såhär ser det alltså ut hemma hos oss också, och med småbröder som smiter in på storebröders rum när storebröderna inte tittar. Vilket jag själv minns så väl från när jag var liten; hur min systers rum var det bästa och hur jag SÅ GÄRNA ville vara med när hon hade vänner hemma på besök. Sen var i och för sig min syster helt överjordiskt snäll och lät mig faktiskt vara med och inkluderade mig i så mycket hon inte alls hade behövt vilket jag än idag kan bli helt tagen över. Min bror däremot var mer normal; där fick man en dörr stängd rakt framför ansiktet och så var det med det.
Men! Onsdag! Den här veckan går så snabbt att jag knappt hinner med, och snart är det ju redan över. Phju. Lite, lite mer kvar att hinna har jag.
