Alltså – veckorna går så fort?!

Och nu blev det söndag helt plötsligt och jag ska i vanlig ordning tvätta och så har Noah bestämt att det ska bakas, så jag kan möjligtvis ha gått med på att baka inte mindre än tre saker tillsammans med honom; kladdkaka, amerikanska cookies och maränger. Heh. Jag har ju ingen diskmaskin heller, så det är extra mycket kärlig i den här dealen ska ni veta.

Annars har det varit en fantastisk vecka med pojkarna, de är som sagt världens mest kloka och roliga små personer och jag skrattar högt flera gånger om dagen. Just nu är det mycket fokus på att jag bör skaffa mig en pojkvän och Noah har en ganska set kravlista på den tilltänkta personen; han får INTE vara för gammal (om ni undrar vad det spannet är så är 36-40 okej), han ska vara lång och stark, mycket stark, och gärna ha tatuering. Och så får han inte ha ansiktshår, absolut inte. Och så ska han vara mellanblond, och så ska han köpa mig mycket rosor (sen kommer han på sig själv och säger ”fast nej, du tycker ju inte om rosor… han får köpa dig mycket mat istället) och sen får han gärna ”se ut såhär” säger Noah och liksom suger in kinderna så han får sjukt markerade kindben och liknar nån slags anemisk Filippa K-modell. Underbart. Det är underhållning på hög nivå här hemma. Vem behöver en pojkvän när man har de där?

Men ja, det är vår plan för idag.

Tvätta, baka, njuta av varandras sällskap och ha en fin sista kväll för den här gången.

Imorgon börjar det andra livet igen.

Åååååh imorgon är det måndag igen och pojkvecka!

Som jag längtat!

Även om jag passar på att njuta av sånt jag själv uppskattar veckorna de inte är här (som att ligga raklång i soffan och leva mitt bästa liv genom att äta choklad och se Criminal Mind i tystnad) så är det ju mer liv i livet när de faktiskt ÄR här. Hemmet är mer ett hem och de får mig att skratta varje dag och de kommer med så vansinnigt kloka kommentarer som jag sen kan gå och fundera på hela veckan efter. Blir fortfarande så förundrad ibland; att jag har skapat de där? Att de blev så vettiga trots att jag själv så många gånger tänkt att jag nog inte är vettig nog själv.

Men det är ju inte bara min förtjänst. Jag valde ju också världens bästa pappa till dom, och det är nog en av de sakerna jag är mest stolt över i livet faktiskt – att det valet var 110% korrekt, som jag visste att det var. Jag vet att många blev nästan arga på mig när jag fick frågan varför jag gifte mig med mannen (på den tiden vi fortfarande var gifta) och jag svarade för att han är någon jag kan skilja mig från men det var faktiskt så. Jag gifte mig med honom, och skaffade barn med honom, för att han var någon jag kunde skilja mig från. Det vill säga; jag visste att oavsett vad som händer så kommer han alltid vara stabil och bra och det kommer aldrig bli fult eller smutsigt eller dramatiskt eller våldsamt eller ens elakt. Vi kommer alltid dela samma grundvärderingar och han kommer alltid vara en fantastisk pappa och han är, och kommer alltid vara, en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv. Så är det bara. Jag har inte ett ont ord att säga om honom, alla ni som undrat. Har ingenting annat än respekt och kärlek för honom, och han var alldeles perfekt för den säsongen av mitt liv som han var menad för, och för uppdraget som exman och pappa för resten av våra liv.

Och det är vackert tycker jag. Allt måste inte vara fult och svart efter en separation, det är inte alltid så.

Men ja,

pojkvecka startar imorgon och jag längtar. Snart ska jag hoppa in på ett webinar jag deltagit i och slutföra sista dagen, och så ska jag maxa tystnaden och Criminal Minds tills det blir imorgon och livet får mer liv igen.

En hel söndagskväll kvar, bara.

I lördags såg jag ut såhär och javisst har jag blivit ljusare?

Det är ju en process, kan liksom inte bleka av håret, men steg för steg blir det ljusare och jag trivs verkligen. Särskilt med lite halv gardinlugg också; ger en skön 70-tals-”jag bryr mig inte”-vibe jag gillar.

Jag blev hämtad och det fanns färdkost i bilen.

Jag skrattade gott åt detta; kändes som om jag skulle på möhippa nånstans eftersom jag serverades cava och allt var Mycket Mycket Hemligt.

Liiiite nervös i bilen.

Var är vi på väg egentligen?!

Tadaaaa!

Ut i Borrby för att dreja!

FANTASTISKT KUL! Älskar att jag har människor i mitt liv som hittar på sånt här – hur kan man inte? Så där satt vi i skogen och fnissade och drejade skålar och jag hade ju lite försprång efter att ha testat förr när pojkarna var igång ni vet, och det är verkligen något jag skulle kunna tänka mig göra iallafall en gång varannan vecka. Som meditation, fast med något man kan ta på.

Och det var en panglördag det. Ska försöka göra denna lördagen lika bra 🙂