Så var det nya utebadkaret invigt!

Noah såklart, vem annars? Han var ju tvungen att se om den där duschen verkligen levererade. Och om det gick bra att sitta i badkaret trots att det står utomhus och inte inne i badrummet som alla andra.

Lite kallt var vattnet förstås; vi har bara kallvatten utomhus, men när luften är varm går det ju att stå ut med kallt vatten också.

Ja men vi hoppar väl i, då …

Joho; det gick alltså alldeles utmärkt!

Har ni det bra? Startat semestern? Dagarna rinner som vatten här känns det som, vi är ju en sucker för rutiner hela familjen så det tar liksom ingen tid att ställa om till Drömmen-rutinerna och sen vara inne i en ny vardag på nolltid. En lite guldbeströdd och väldigt ledig vardag förvisso, men med ett mönster lika tydligt som det när man väver mattor. Vi är hemtama, har vår dygnsrytm, och det kommer bli en chock sen när sommaren är över och man ska tillbaka till ett högre tempo igen. Jag rivstartar  i augusti med SVT:s pressträff uppe i Stockholm för Timjan, tupp och tårta (det sänds ju med start 6 september och jag är såklart helt galet nyfiken – har ju inte sett n å n t i n g alls och är alltså lika clueless som ni ungefär) och sen följer en period med flängande, en tur till Paris, planering för hösten och allmänt pusslande.

Så jag njuter av pausandet nu, samlar kraft till det som kommer. Och inte tänker jag lämna Drömmen helt bara för att det blir höst?

Här finns ju svampen och höstfisket och kaminen, sånt man behöver för att hinna andas.

Ja men titta på det där.

Det är DETTA jag älskar med Drömmen; hur långsamt livet är här. Långsamt på det bra sättet menar jag; lugnt. Stilla. Där det finns tid för en långledig Noah att sova middag på en uppblåsbar ananas i skuggan, helt slut av timmars badande.

Nu är dessutom båda barnen här och har sommarlov med mig- vi planerar att åka på älgsafari, gå på bio och ta kvällsbad tills det blir fredag och semestern börjar för alla på riktigt.

Mannen har nyss åkt, han kom på blixtbesök igår och stannade över natten, så nu ligger hela veckan och väntar. Men vi är inte sysslolösa, bara stillsamma och njuter av det långsamma som sker mellan aktiviteter. Och så njuter vi av vädret såklart – det som ger oss tjugosexgradigt insjövatten och alldeles stilla sjö på kvällarna när vi är nere hos mamma och Göran och pojkarna får sitta i båten under Görans lugna övervakning. Några krabbor finns det ju inte, men jag drog upp två vansinnigt stora brax igår till Noahs lycka – så stora att de inte ens fick plats i en hink utan fick skickas ner direkt igen med hjälp av förtjusta Noah-händer.

Jo, vi har det lugnt och stilla och hinner massor och ingenting.

Bra så, tycker jag.