Att starta året på bästa sätt.

Livet

 

Hur startar man ett år på bästa sätt, efter att ha tagit sig igenom ett annat år som vi nog alla är rörande överens om var ett skitår?

Man kan sätta sig i bilen, åka tio minuter bort, och checka in på YSB. Det är det närmsta semester man kan komma, särskilt nu när man inte får resa, och allt var tryggt med avstånd, handsprit, room service, utsatta tider och avstånd. Det kan man göra, och låtsas att man egentligen är i Grekland för en hel veckas semester när man egentligen bara är tio minuter bort ett dygn.

 

 

Här kan man bädda ner sig, äta godis, dricka bubbel och se på film.

 

 

 

Sen kan man glida runt i morgonrock, bada varmt, se havet kasta sig utanför, dricka lite mer bubbel om man vill. Vara ledig, fast med stort L. Glömma bort att man har JÄTTEJÄTTEMYCKET jobb som väntar på måndag, glömma bort att det kommer regna i tre månader till innan det vänder, inte frysa det minsta.

 

 

Kanske till och med ta ett dopp här, i den absolut inte uppvärmda utomhuspoolen när det skymmer, mest för att känna att man lever och sen frustande kravla sig upp och undra om man är dum i huvudet.

Det kan man göra.

Precis så kan 2021 firas in. Om man vill.

 

Att ha varit l e d i g.

Livet

Åh.

Lediga dagar.

Det har behövts, inte sant? Att få göra prick ingenting. Jag har druckit whiskey och spelat Playstation och sett AllStars 5 och ätit choklad och sovit och bara smygjobbat litegrann när jag känt att jag velat göra det. Sjukt nog har jag saknat kontoret och mina människor, men nu är det ledighet och hemmajobb som gäller och då får det vara så. Jag jobbar mån-ons denna veckan och sen är jag ledig igen. Otroligt.

 

 

Barnen har också lajvat ledigt.

Noah har legat i fåtöljen som om någon hällt ut honom där och glömt säga stopp, Leo har pratat med vänner på FaceTime och läst böcker, vi har bakat och ätit god mat och till och med haft frost två nätter. Snö? Nope. Vi bor ju trots allt i Skåne. Här kommer snön, som ni vet, nån gång i mars. Eller i april. Man vet aldrig riktigt.

Så nu ska jag fortsätta med et här. Två dagars jobb till sen öva mig i att vara ledig igen.

Man kan ju, verkligen, vänja sig vid det här.

 

Att ha firat jul.

Livet

 

Typ världens lugnaste julafton hade vi.

Vaknade upp, öppnade morgonjulklappen, satte oss och läste, var lata. Lagade carnita och serverade som en sen jullunch med guacamole, pico de gallo, ost, koriander och annat göttigt, trots att det inte alls är juligt. Sånt struntar vi i. Är man sugen på carnita på julafton så är man.

 

Och jag drack en öl från Hyllie Bryggerie mest på grund av hur snygg den är (ja och god såklart, men så cool förpackning). Och så åt vi choklad och öppnade lite mer paket och var ännu mer lata, för att vi kunde.

 

 

Pojkarna drog sig in till sängen vi absolut inte hade orkat bädda och spelade Roblox ihop med hundarna i väntan på Kalle Anka. Spöket sover inkrupen i påslakanet om ni undrar var hon är, hon ligger alltid så. Som i en sovsäck. Som jag sagt innan skapar detta vissa problem när hon får för sig att hon ska ut mitt i natten och inte hittar ut, då blir det en jäkla kalabalik i täcket.

 

 

Och sen var det äntligen paketöppning!

Herregud, barn kan verkligen öppna paket i rekordfart?! Några minuter tog det sen var det presentpapper i hela vardagsrummet och två mycket ystra killar som direkt och på momangen ville leka med allt samtidigt. Som det ska vara, med andra ord.

Och ja; världens lugnaste julafton blev det. Och nog världens finaste också. För även om många var saknade som inte kunde vara med på grund av ni vet vad så hade vi ju iallafall varandra och det blev jul ändå <3

 

 

Att önska en riktigt god jul!

Livet

 

Ja men god jul då, vänner!

Den kom tillslut; julafton. Även om jag nog fortfarande inte fattat det.

Men nu är den här och inget jobb finns att göra och hela köket doftar carnita (blir mycket otraditionell julmat här som vanligt; långkok av carnita är i full gång) och frukosten bestående av chai och saffransbutterkaka är avklarad och de obligatoriska morgonjulklapparna är öppnade. Det är flera plusgrader ute och inte nån vinterfeeling alls, men det gör inte så mycket. Pentatonix julalbum, butterkaka och ledighet gör sitt för att man ska känna att det är jul i vilket fall.

Så nu ska jag logga ut och jula häcken av mig ett dygn. Äta ost, öppna paket, se på Kalle Anka, skicka sms till de jag älskar och som inte kan vara med, inte klä på mig riktiga kläder på hela dagen.

Nu är det julafton.

Låt oss njuta av den så mycket vi kan.

Att ge sig på julklapparna!

Livet

 

Nu!

Nu är det rimligt.

Att låsa in sig ute i studion med en kopp glögg, plugga in julmusik i öronen och gå loss bland band och papper och tejp. Älskar ju att slå in julklappar, det är liksom en stor grej för hela julkänslan – jag har bara så VANSINNIGT svårt för att hålla på dom?! Så fort jag har köpt en julklapp vill jag ge den, hatar att behöva gå runt och vänta. Är som ett barn där, fast omvänt. Vill. Ge. Nu!

Är jag extra nöjd med presenten kan jag inte låta bli att stryka runt mottagaren i veckor innan och säga oooooh jag vill att det ska bli jul nu! och får sen bita mig lite i tungan för att inte på en gång och på momangen berätta vad det är jag har hittat. Älskar att ge presenter. Är löjligt förtjust i det.

Hade världens skönaste helg nu i helgen, så jag känner mig ovanlig utvilad och mjuk inför veckans tre arbetsdagar. Sovit till halv 9 på morgonen vilket för mig är nån form av rekord, och när jag vaknat har kroppen varit så djupt avslappnad att jag först knappt kunnat röra mig. Som om alla leder har lagt av, typ. Det har varit så fruktansvärt mycket senaste månaden och jag har nog ärligt talat jobbat för mycket, men nu är det bara tre dagar och sen tar vi jul.

Jag behöver det. Min kropp behöver det. Noah behöver det definitivt; han har varit så trött på att gå till förskolan sista månaden att han nästan bara suckat, och jag kan relatera. Men nu. Nu är han ledig och jag jobbar hemma och snart blir det en långhelg av vila.

Nu tar vi igen oss, vänner. Det är vi värda.