Det här huset har ju ett virrvarr av saker kan jag känna ibland – men aldrig på ett dåligt sätt, utan på ett väldigt nöjt sätt. Det här huset har liksom inrett sig själv steg för steg och nu är det en blandning av sånt jag tycker är vackert utan att det för den sakens skull behöver vara särskilt tillrättalagt eller planerat.

Soffan är alltid rörig men det älskar jag; det blir ett hem när man har en rörig soffa. Syns att den är älskad, att den bebos, att hela familjen samlas där. Det är hundarna som rör till den mest ska sägas; de vill alltid ligga på ryggkuddarna och ja då kasar dessa såklart ner och blir till platta små korvar vid ryggen tillslut och så får de vara så tills jag gör ett halvhjärtat försök att ordna till det. På bordet trängs en uppsjö ljusstakar av olika material och form och från olika butiker tillsammans med Paris-fynd, Noah strandvass och några rosor från trädgården som torkat men som visade sig vara så vackra torkade att jag inte ville ta bort dom. Och då blir det så.

En salig röra (med betoning på salig).

Och där i hörnan sitter Leo! Både han och Noah är med mig de dagar jag är här på veckorna nu; oftast blir det onsdagar till söndagar (och så kommer mannen på fredagen när han slutat jobba) och så har jag måndagar och tisdagar på mig att arbeta så ostört det bara går för att sen göra resten på kvällar och mornar. Så det blir ett låååångt sommarlov för de där med bara små avbrott och för mig är det den största lyx jag kan tänka mig; tid. Det är ju inte så lätt med just tid och den är ofta en bristvara men nu har vi den och då tänker jag passa på i den mån det går för sen ökar tempot upp igen och gör det omöjligt med alla dessa dagar. Men nu; nu njuter vi. Det är det viktigaste

Jag har ett r i k t i g t roligt projekt nu i juli som tar en massa tid men det är enbart sånt som är roligt att jobba med; jag ska berätta mer snart men det är ett inredningsjobb i en lägenhet som jag mer eller mindre får bygga upp miljön i från grunden och jag blir ju smått maniskt av sånt där; drömmer inredning, dammsuger leverantörer, skapar listor att bocka av, skummar igenom tusentals NCS-nummer och skickar mail efter mail till leverantörsfirmor, budbilar, butiker och annat – så just nu är jag lite splittrad i skallen men det går bra. Fokus på pojkarna på dagen och sen fullt ös på inredning på kvällen, samordna transporter och boka målare. Jag lever verkligen upp av den typen  av jobb och när ni får se före-bilderna kommer ni förstå varför jag går i spinn – potentialen är enorm (jag har frågat uppdragsgivaren om det är ok att fota processen och lägga ut, och det gick bra). Så snart ska ni få följa med på en inredningsprocess med mig; från kal lägenhet till mer eller mindre färdigt hem. Hur kul?! Hoppas ni kommer gilla.

Och just det! Nu är höstens kurser jag håller på Folkuniversitetet klara! Det blir tre stycken i höst; en mer grundläggande om inredning ni kan läsa om HÄR, en om styling HÄR och så en kortare om marknadsföring för inredare/stylister HÄR. Lovade ju att säga till när de var ute.

Men för nu;

stök och röra i Drömmen; en omtyckt sådan.

Ser ni?!

Träden är på plats. Två stycken klotpilar som jag hoppas ska bli starka och bilda nästan som en liten portal in i sinom tid. Titta inte för noga bara; ringen ska såklart bankas ner ordentligt och stålkanten ser inte klok ut sen en budbil körde över den men det är fixat nu. När den här bilden tog hade träden just satts i jord och jag hade världens ryggskott och orkade absolut inget jäkla bankande på nån metallring utan ville bara ha det gjort. Världens sämst planerade ryggskott kan jag lova; samma dag det var som värst var jag tvungen att bära Haggis ner för trappan, fylla igen hålen vi grävt åt träden med jord (eller ja det vänstra; det blev ju ett GIGANTISKT hål efter att stenbumlingen kom upp så det behövdes skyfflas igen om jag inte bara ville ha själva toppen på trädet uppstickande) och träden skulle sättas i jord och vattnas. Och just det! Mina honungsrosor kom också, och behövde planteras. Det var kul. Allt på en gång när man helst bara ville gråta av ont.

Hahahaha gud alltså. Mycket bloggchockerande bild – dittryckt metallring och mosade kanter och grästuvor liggande huller om buller. Men det är ju sådär det blir när man knappt kan röra sig och bara inte ORKAR nåt mer. Så då får man visa det också, så ni inte tror jag är så himla organiserad jämt (det vet jag att ni vet att jag inte är efter alla dessa år, men ändå).

Vill ni höra något annat kul? Det blev ju ett gigantiskt hål på andra sidan som sagt, skulle gissa 1,5 meter brett och kanske 2 m djupt, och det gick hela vägen ut till kanten. Så vad tror ni jag gör? Jo; jag lyckas bannemig köra ner bilen i hålet. Bilen! I hålet! Jag skojar inte; jag körde in genom grindarna och sen vetefan vad som hände men plötsligt satt höger framhjul fint hängande i hålet och det fanns inte en chans att ta sig ur. Bilen. Ner i hålet. Vem är jag ens?

Men iallafall; jag stannade motorn, gick ut, räckte nycklarna åt mannen och sa

jag är ledsen men du ordnar det här okej?

och han frustade bara till av skratt.

Grannen fick komma med traktorn och dra upp oss och det gick ju bra, men ändå. Ibland undrar man ju vad som fattas där inne.

Ja ja, trasiga kanter, sneda metallringar och hålhängande bilar. Sånt händer här ska ni veta.