Att kanske kunna ge lite hopp om vad som kommer.

Livet

 

Vilken värld vi lever i just nu, va?

Jag är extremt medveten, säkert överdrivet enligt många, men jag tänker mycket på det där med att riskera smitta andra eller att bli smittad själv så jag går inte på stan längre om det inte är väldigt tomt, jag tar endast take away i restauranger och jag går inte i mataffärer. Samtidigt vill jag, som inte har mitt jobb hotat, stötta företag så gott det bara går – jag beställer online, jag beställer matvaror som vi hämtar upp i ett skåp, jag shoppar det jag kan lokalt utan att behöva gå fysiskt in i en butik, jag handlar presentkort för att hjälpa till med likviditeten och jag beställer blombud åt såna jag tänker behöver det. Vi är mer eller mindre hemma i största möjliga mån; jag arbetar ju hemma, mannen kör bil till jobbet och pojkarnas skola/förskola är ännu i gång men vid minsta tecken på snuva är de hemma men annars? Inte mycket. Skulle absolut inte vilja gå på Emporia just nu till exempel, eller sätta mig på ett Pågatåg. Är så oerhört tacksam att vi slipper.

 

 

Så i helgen velade jag länge och väl om jag skulle åka till Åbergs.

Fördelen med att åka dit vore såklart att det är som ren och skär terapi för mig (har lika stort trygghetssug efter plantor som jag har över att stå i en box och klappa en häst – ger samma lugn på något vis), att få lite luft och att få en chans att få lite hopp om att det faktiskt finns en evighet efter det här kaoset också. Nackdelen? Folk. Gamla människor som jag absolut inte vill ska bli sjuka, även om jag själv är frisk så känner jag ändå att jag VET ju inte. Inte 100. Och då tar jag hellre det säkra före det osäkra.

Men efter en stunds resonerande med mig själv bestämde jag mig för att köra dit så jag var där precis när de öppnade, för att spana lite och se hur det verkade med folk. Åbergs är ju 99% utomhus och in i växtbutiken behövde jag ju inte gå om där var någon, och att stå ute på tryggt avstånd från eventuella riskgrupper är ju inga problem.

Så det gjorde jag. Och det är jag SÅ glad för.

 

 

För vet ni?

Där fanns bara ett annat par på hela Åbergs, massor av plats att spatsera på och m ä n g d e r av vackra, gröna plantor.

Det GAV hopp. Plötsligt blev allt där där odefinerbara inte lika verkligt och vad som var verkligt var alla dessa rader av plantor; alla dessa hav av vårblommor och örter och lökar som bredde ut sig och som man ville ta en av allihop. Det i kombination med ett strålande solväder blev en påminnelse om att i en skog bara 2 timmar bort väntar en trädgård på oss; månader av stillhet och värme och dofter. Och även om det fortfarande är kaos då så är vi inte en risk för någon där, eller någon en risk för oss, eftersom det är så isolerat. Bara knastrande grus, prunkande rabatter och röda odlingslådor.

Och även om du inte har en trädgård så finns det något annat som är vår för dig kanske? En balkong, torra gator, en liten strandremsa?

Allt detta finns, och kommer.

 

 

Så även om ni inte fysiskt kan ta er dit så kan ni ju titta på bilderna. Jag hoppas att de ger iallafall ett visst lugn? Man kan ju känna doften även genom bilder tycker jag – men v e t ju hur det doftar.

Löften. Värme. Sommar.

 

 

Så jag kom därifrån med en kruka, två rosmarin, en planta jag inte har en aning om vad det är och h o p p.

Framförallt det.

Om att det blir bra tillslut det här ändå.

 

I annonssamarbete med SVENSKA DAGBLADET

Att ha nya morgonrutiner.

Annons

 

 Att ha hemmakontor blir ju onekligen även lite nya morgonrutiner. Innan läste jag mina nyheter på tåget in till och hem från jobbet, nu kan jag sitta vid frukostbordet och läsa Svenska Dagbladet med lite större ro. Inget jag klagar över direkt. De har nu dessutom en ny avdelning kallad Livet som är p r e c i s det jag vill börja min dag med; en mjuk blandning av högt och lågt, kvalitetsjournalistik som i resten av SvD men mer greppbart för mig än de lite mer rättframma nyheterna. Så jag startar gärna morgonen med Livet för att hinna vakna till lite innan jag går över till startsidan och tar del av det allra senaste.

Tycker du också om att börja dagen med riktigt bra läsning? Då kan du testa SvD kostnadsfritt i tre månader HÄR! Perioden gäller på deras digitala utgåva och där får du verkligen en perfekt blandning av nyheter, mer fördjupade artiklar och olika sektioner beroende på personlig preferens.

 

 

Här startade jag till exempel dagen med en artikel som var precis vad jag behövde just nu!

En rad vetenskapligt förankrade knep för att arbeta mer effektivt. Vissa verkar ju få hur mycket som helst gjort på samma tidsram som en annan känner att man inte gjort mycket alls – och det finns ju en hemlighet (eller flera) bakom det där. Extra bra artikel att läsa i mina arbeta-hemifrån-tider.

 

 

Så ja, nyheter behöver inte vara varken svårt eller tråkigt. Uppskattar verkligen blandningen hos SvD och läser gärna både morgon och kväll – morgonen för att starta dagen och kvällen för att komma ikapp kring vad som hänt sedan sist och hålla mig uppdaterad på allt som sker.

Och som sagt; just nu får du testa SvD som digital prenumeration kostnadsfritt i hela tre månader! Erbjudandet aktiverar du HÄR.

En naturlig del av mina dagar, helt klart.

I reklamsamarbete med SvD

 

Att ha solen på blixtbesök!

Livet

 

Johådå; vi har soool! Ja, minus vintern vi hade i söndags då, den var otippad. Men annars; flera gånger den senaste veckan har himlen varit djupblå och solen lyst bländande och det har nästan slagit volter i kroppen av vårkänslor. Jag vet att folk utanför norden skrattar åt vår besatthet över solen, men jag tror man måste bo i något av våra länder en lång, eländig, regnig, stormande, blöt vinter för att på riktigt förstå varför vi blir som tokiga så snart vi kan bara känna vittringen av vår. Schwoom säger det bara sen bärs varor ut av personer i t-shirt, folk står lutade mot husväggar med ansiktet mot solen och folk i största allmänhet verkar strunta i att det fortfarande är kallt – är det sol så är det sol och då ska man klä av sig och våra häcken av sig.

Jag är precis likadan så jag säger inget. Solen! Jag dyrkar dig.

 

 

Alla byggnader i Ystad är gräddiga av solljuset och gatlyktorna ser ut att lysa fast de inte alls är tända.

 

 

Ser ni? Påskliljor bakom mig!

Snart kommer rosorna blomma också i hela staden, då är Ystad extra vackert.

Vi blev så våriga att vi bestämde oss för att köpa glass men tji fick vi. Tydligen var inte 6 grader och sol tillräckligt för att glassarna skulle langas fram (om man nu inte ville ha en vanlig pinnglass men vi tänkte mer mjukglass eller nån färgglad gräddig sak från Frusen Glädje) så vi fick bli utan. Jag köpte några färdiga mackor från fiket som de levererade utanför för att stödja den lokala handeln lite och önskade att fiskbilen skulle vara på torget men det var den inte heller.

Får alldeles ont i magen när jag går förbi alla restauranger som satt upp lappar om att de stängt ner på grund av Covid-19. Det är folks liv och försörjningsmöjligheter som ligger väldigt illa till. Är tacksam över att jag arbetar i en bransch där vi KAN sköta allt på distans utan att behöva göra några nedskärningar, men samtidigt så himla ledsen och skärrad över alla er som inte är det. Resebranschen, restaurangarbetare, småföretagare och så vidare – jag hoppas med hela mitt hjärta att alla som kan försöker stödja det som går och att regeringen inför något extra stöd så att ni inte behöver sväva i ovisshet.

 

 

Ur led är världen just nu, men det blommar, solen lyser och våren står alldeles runt hörnet.

Det är de små sakerna vi får klänga oss fast vid.

 

 

Att få en minst sagt oväntad överraskning.

Livet

 

Igår morse öppnade jag dörren för att gå ut med hundarna och blev minst sagt chockad.

Näääää…. usch! sa jag högt och spontant för mig själv, för utanför virvlade nämligen snöflingorna. Den första riktiga snön här nere kom alltså igår, den 29 mars. Lagom. Känns som ett bra tillfälle att påbörja vinter, särskilt efter att ha blivit bortskämda med en veckas varm, strålande sol.

 

 

För typ tre år sen tror jag det var? Då blev vi INSNÖADE den 1 april. Insnöade.

Så mycket snö att trappan inte längre hade trappsteg och ingen kunde köra till jobbet eftersom drivbildningen hade skapat finfina arrangemang på vägarna med hjälp av stormen. Det var också livat. Då tar jag såklart hellre ett lätt pudrande av trädgården den 29 mars, det är helt klart. Men ändå? Usch.

Hur har ni det? Spenderar ni er tid på samma sätt som jag? Jag har blivit besatt av att städa, städar all ledig stund; organiserar och plockar undan och torkar ytor och beställer lavendeldoftande rengöring. Städar jag inte så bakar jag, eller äter. Det är typ det jag fokuserat på senaste tiden känns det som, och att cocoona och titta på vackra mattor online, doftljus, mjuka kuddar, stämningsbelysning, färgprover och trädgårdsinspiration. Allt kretsar runt hemmet, på ett nästan udda sätt? Vill ha allting rent, mjukt, vackert och väldoftande omkring oss, förmodligen för att vi bara är hemma (utom mannens jobb och barnens skola) och att jag då vill att det här ska vara extra mjukt. Jag har också ett kontor inne i Ystad dit jag åker ibland och jobbar för att kunna hålla motivationen och energin uppe; det är alltså bara jag där (mitt som jag hyr) och inget kontor med massa andra, och även det pyntar jag och fluffar till och mjukar upp så mycket jag bara kan. Då får jag det där avbrottet från att sitta på samma ställe, det känns som om jag åker till ett arbete och det är lättare att fokusera på att verkligen driva min personal, stötta och planera utan yttre störningar. Men även där plockas det alltså in dofter, gröna växter och annat som gör det till en liten oas, när jag stänger dörren efter mig känner jag mig lika trygg och mjuk som hemma.

Läste nånstans på Instagram:

you are not stuck at home, you are safe at home.

Tycker det var en fin påminnelse.

Så cocoonande, kuddar och drömmar om trädgård är helt okej. Och städning! Det är hemmens tid nu.

I annonssamarbete med ÄLVSBYHUS

Att kunna bläddra, bygga och drömma.

Annons

 

Där står jag, framför Drömmen, vad som känns som en evighet sen men som faktiskt inte är så himla länge. Just den här bilden är nog den som mest symboliserar vad Drömmen är för mig; ett hem. Varma vindar, sommar, friheten i att kunna låta dörren stå öppen och gå in och ut som man vill, middagar utomhus med de vi tycker om, tårtor, firande och grönska. Ett hem i sig är ju inte själva byggnaden utan vad man fyller den med; både minnen, känslor och ting. Och jag minns exakt hur jag kände mig precis när bilden togs; varm och fri och tacksam.

 

 

Och på tal om hem; ni vet ju om att jag har ett samarbete med Älvsbyhus och nu har deras nya katalog kommit! Den kunde jag slå mig ner och bläddra länge i kan jag säga. Jisses vad mycket möjligheter det finns?!

Älvsbyhus är ju Sveriges största småhustillverkare sedan 20 år tillbaka så de vet minst sagt vad de pysslar med.

 

 

Har du inte testat deras onlineverktyg ännu måste du göra det! Det är ett verktyg där du kan bygga ditt drömhus online, se det växa fram och samtidigt få priset presenterat under tiden du experimenterar med val. Perfekt om man nu går i husbyggartankar på riktigt och vill få en realistisk uppfattning om vad det faktiskt skulle kosta att göra drömmen till verklighet. Det verktyget kan du testa kostnadsfritt på deras sida (HÄR).

Ville du få ännu mer inspiration och få ännu mer alternativ för husbygge kan du beställa deras katalog! Den är fullmatad med modeller, planlösningar och annat matnyttigt och beställs kostnadsfritt HÄR. Den perfekta starten för att ge spinn till dina drömmar.

Vem vet; kanske är du på väg att skapa det där hemmet du också? Att fylla med minnen och ögonblick och känslor. En spännande resa, helt klart.

I reklamsamarbete med ÄLVSBYHUS